full screen background image

Så var det slut - och vi utvärderar

 
Skolavslutning - och jag har utvärderat elever med ca. 220 betyg. 
Och själv blir man utvärderad av elever, föräldrar och skolledning om hur man klarar av sitt arbete, kunskapsmässigt och socialt. 
 
Dokumentation ska finnas så jag kan redovisa mina resultat av betyg. Inget får lämnas åt slumpen eller subjektivt tyckande. Det är styrt och reglerat, men många gånger undrar vi lärare: "Vad menar de egentligen på Skolverket? Har de själva koll på läget, eller…?"
Men vi gör så gott vi kan - hoppas vi. 
 
 
Så är det dags för semestrar för många av oss, och när den är över kanske vi har lite nya tankar och idéer inför framtiden. Det känns som om ett och annat bearbetas i det undermedvetna, för att få ny kraft när sommaren är över. 
 
Men det är inte alltid självklart enkelt. 
En del känner sig tilltufsade av livets omständigheter, eller så känns det som om det är över... Andra lever mitt i blomningen, medans andra väntar på "sin tur".
Som vallmon, roderdendron, hortensian eller flädern....
 
 
Jag skall stärka trötta själar, 
Och alla utsvultna själar skall jag mätta.
Jer. 31:25
 
 
Det är lite olika "medicin" för olika själar, för vi kan känna oss som fångar i ett slaveri, som behöver sin egen behandling.
 
Det finns kunskap som hjälper att oss förstå och erfarenheter som berättar,  men vi måste även se att det finns en vishet och insikt som bara Gud kan ge, in i våra liv, för att förstå skeenden och händelser. Så länge vi söker mänskliga naturliga förklaringar och vägar, får vi mänskliga och naturliga svar....
När vi behöver se större, längre, och få perspektiv som inte finns  i det naturliga, då får vi komma till den plats där Gud vill tala till oss
Ja, egentligen får vi ju alltid vara där...
 
 
Nu har Herren, vår Gud, bevisat oss 
ett litet ögonblick av nåd.
Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss
och gett oss fotfästet på sin heliga plats,
för att han, vår Gud, 
skulle låta ljus gå upp för våra ögon
och ge oss andrum i vårt slaveri. 
Esra 9:8
 
 
Att ta en stund att utvärdera och reflektera över det som varit är inte helt fel, när vi får lite andrum.
I våra personliga liv, familjer, arbetsplatser och kyrkor...
 
Hur ser strukturer, ordningar, prioriteringar ut? Vem styr och ställer, eller har det utvecklats självutnämnda ledare, småpåvar och där ledarskapet vacklar, eller borde bytas ut? Ibland kan en liten kursändring på en enda grad, göra att man missar målet. 
Och alla är med på skutan.
Och alla har ett ansvar och mandat att tänka till och även tycka till.
Ordet är TILLSAMMANS!
 
Hur ser kulturen ut? Försöker man att anpassa sig efter tidstrender, där det är grundläggande värderingar som man egentligen tror sig utgå ifrån? Och synen börjar bli grumlig.... En kultur som säger en sak, men lever en annan. Utredningar tillsätts för vissa, samtalsterapi för andra, och man nagelfar situationer för förtroende, tillit, och trovärdighet, har blivit en bristvara. Och man undrar...
Så har vi pedagogik inom skolan, ekonomiska intressen inom företagsvärlden, fritidsintressen i familjen och teologi i kyrkan. Vad är bestående värden och sanningar, som gäller i alla tider? Vad är förhandlingsbart och vad ska man lämna? 
 
Strukturer - Kulturer - Pedagogik/ ekonomiska intressen/ teologi/ fritidsintressen
Jo, det är där vi rört oss i vår utvärdering på min arbetsplats. Hej och hå vad det ven och blåste!! Men värdet av allas medverkan kan inte nog understrykas. Kan vi, får vi...?
Det är tillsammans vi arbetar, för gemensamma mål, med en gemensam värdegrund - och ALLAS input behövs för att se den hela bilden.
Here we go! 
 
Förtroende är inte något man kan kräva.
Bara något man kan förtjäna.
Och det gäller oss alla!
 
Ett ljus ska få upp för våra ögon
Och ge oss andrum.... 
 
 
Eleonora Lahti
Uppsala

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Emilia Lindberg: Gud räknar med dig i sitt lag

by Radio Tio | jul 14, 2014

Jag kommer från två intensiva helger nu med möten i G:a Hjälmseryd. Som vanligt har det varit en god tillströmning av människor som kommit till mötena. Något som präglat de här helgerna är hur vi i all enkelhet har fått räkna med Gud.

Vi är alltså mitt ute på landet, i en maskinhall där vanligtvis kossor och traktorer trängs. Inget vatten eller toaletter finns, utan vi har fått köra dit det mesta, t.om. kylskåp och spis. På den här platsen har vi valt att tillsammans skapa utrymme att frambära evangeliet och berätta om Jesus, om vad Han har gjort och vad Han kan göra.

Vi har inte haft på oss några marschkängor, utan utgått från orden i Rom 10:15 : ”Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet”. Jag tror på Guds ord som inräknande och inkluderande. Vi kommer med ordet, ibland i kamp och strid, men inte för att mota motståndare eller fiender, utan för att möta dem som Han redan har räknat som sina.

Jag kommer ihåg hur det var på idrotten i skolan. Varje gång man skulle spela någon bollsport så valdes en ”förstaväljare” och en ”andraväljare” som i sin tur skulle välja varsitt lag. Jag tillhörde inte de som utmärkte sig i idrott, men var en positiv person att ha med i laget för lagandans skull.

Men, det räckte ändå inte särskilt ofta för att blir prioriterad i valet av lagmedlemmar. Oftast blev jag och de som var både ”dåliga” och blyga valda sist. Den känslan kan jag fortfarande komma ihåg, även om jag aldrig var helt exkluderad eller utesluten. Man kände så tydligt att man inte hade samma värde som t.ex. Stina som alltid gjorde mål, i alla sporter.

Men Gud har räknat in ALLA, där du och jag inte behöver fundera på om vi är prioriterade eller spelar någon större roll för än någon annan. Det är klarlagt och färdigt och alla har redan räknats in och det, tror jag, är för människan i botten attraherande. Alla vill känna sig sedda, utvalda och inräknade.

Det är det jag tror har gjort mötena i helgen så goda. Gemenskapen har varit i fokus. Vi har varit glada över varje person som har kommit, ung, gammal, fattig, rik, troende eller ej. Vi har sett några ta beslut om att räkna med Honom i sina liv och det är alltid en stor glädje. Räknar du med Gud i ditt liv? Du har en plats och är ett förstahandsval i Hans lag.

 
Även om du inte räknar med Gud så räknar Han alltid med dig, kom ihåg det!
 

 

Leave a comment