full screen background image

Så var det slut - och vi utvärderar

 
Skolavslutning - och jag har utvärderat elever med ca. 220 betyg. 
Och själv blir man utvärderad av elever, föräldrar och skolledning om hur man klarar av sitt arbete, kunskapsmässigt och socialt. 
 
Dokumentation ska finnas så jag kan redovisa mina resultat av betyg. Inget får lämnas åt slumpen eller subjektivt tyckande. Det är styrt och reglerat, men många gånger undrar vi lärare: "Vad menar de egentligen på Skolverket? Har de själva koll på läget, eller…?"
Men vi gör så gott vi kan - hoppas vi. 
 
 
Så är det dags för semestrar för många av oss, och när den är över kanske vi har lite nya tankar och idéer inför framtiden. Det känns som om ett och annat bearbetas i det undermedvetna, för att få ny kraft när sommaren är över. 
 
Men det är inte alltid självklart enkelt. 
En del känner sig tilltufsade av livets omständigheter, eller så känns det som om det är över... Andra lever mitt i blomningen, medans andra väntar på "sin tur".
Som vallmon, roderdendron, hortensian eller flädern....
 
 
Jag skall stärka trötta själar, 
Och alla utsvultna själar skall jag mätta.
Jer. 31:25
 
 
Det är lite olika "medicin" för olika själar, för vi kan känna oss som fångar i ett slaveri, som behöver sin egen behandling.
 
Det finns kunskap som hjälper att oss förstå och erfarenheter som berättar,  men vi måste även se att det finns en vishet och insikt som bara Gud kan ge, in i våra liv, för att förstå skeenden och händelser. Så länge vi söker mänskliga naturliga förklaringar och vägar, får vi mänskliga och naturliga svar....
När vi behöver se större, längre, och få perspektiv som inte finns  i det naturliga, då får vi komma till den plats där Gud vill tala till oss
Ja, egentligen får vi ju alltid vara där...
 
 
Nu har Herren, vår Gud, bevisat oss 
ett litet ögonblick av nåd.
Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss
och gett oss fotfästet på sin heliga plats,
för att han, vår Gud, 
skulle låta ljus gå upp för våra ögon
och ge oss andrum i vårt slaveri. 
Esra 9:8
 
 
Att ta en stund att utvärdera och reflektera över det som varit är inte helt fel, när vi får lite andrum.
I våra personliga liv, familjer, arbetsplatser och kyrkor...
 
Hur ser strukturer, ordningar, prioriteringar ut? Vem styr och ställer, eller har det utvecklats självutnämnda ledare, småpåvar och där ledarskapet vacklar, eller borde bytas ut? Ibland kan en liten kursändring på en enda grad, göra att man missar målet. 
Och alla är med på skutan.
Och alla har ett ansvar och mandat att tänka till och även tycka till.
Ordet är TILLSAMMANS!
 
Hur ser kulturen ut? Försöker man att anpassa sig efter tidstrender, där det är grundläggande värderingar som man egentligen tror sig utgå ifrån? Och synen börjar bli grumlig.... En kultur som säger en sak, men lever en annan. Utredningar tillsätts för vissa, samtalsterapi för andra, och man nagelfar situationer för förtroende, tillit, och trovärdighet, har blivit en bristvara. Och man undrar...
Så har vi pedagogik inom skolan, ekonomiska intressen inom företagsvärlden, fritidsintressen i familjen och teologi i kyrkan. Vad är bestående värden och sanningar, som gäller i alla tider? Vad är förhandlingsbart och vad ska man lämna? 
 
Strukturer - Kulturer - Pedagogik/ ekonomiska intressen/ teologi/ fritidsintressen
Jo, det är där vi rört oss i vår utvärdering på min arbetsplats. Hej och hå vad det ven och blåste!! Men värdet av allas medverkan kan inte nog understrykas. Kan vi, får vi...?
Det är tillsammans vi arbetar, för gemensamma mål, med en gemensam värdegrund - och ALLAS input behövs för att se den hela bilden.
Here we go! 
 
Förtroende är inte något man kan kräva.
Bara något man kan förtjäna.
Och det gäller oss alla!
 
Ett ljus ska få upp för våra ögon
Och ge oss andrum.... 
 
 
Eleonora Lahti
Uppsala

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Rebecka Isberg: Djupt, heligt allvar

by Radio Tio | jul 14, 2014
Jag brukar leda lovsång i en underbart härlig och Jesus-centrerad församling i Märsta som heter Märsta Internationella Kyrka. Jag skulle vilja dela med mig från ett söndagsmöte när Lisa Pålsson predikade.

För några månader sedan såg jag filmen Noah på bio. Jag hade inga direkta förväntningar på den, utan tänkte mer att den skulle grundas på bibeln men med lite extra Hollywood-tillägg. Oj vad jag hade fel!
Det finns kristna som älskar den, eller tycker i alla fall att den är ok. Jag tillhör inte denna gruppen. När jag och min vän genomlidit filmen, går vi ut ifrån biosalongen med en tomhet på insidan. Varför? Efter några timmars grubblande kommer jag på det. Kärlek. Den saknade kärleken från Gud.

En sak som slog mig, är att så som samhället ser ut idag kan jämföras med hur samhället såg ut på Noas tid, gudlöst, självförverkligande, sexuellt lössläppt, osv. TACK GUD för att han lovade att han inte skulle sända ännu än syndaflod.

Så ut kommer jag från bion, längtandes efter att får vara nära Gud och hungrigare än någonsin på Hans kärlek. Detta formade också sångerna jag valde till söndagsmötet. 
Lovsången var härlig och hans närvaro var stark. Efter ca 45 min av härlig, innerlig tillbedjan så kommer det ett heligt allvar över mig, och atmosfären ändras.  

Som Guds barn är vi kallade till gemenskap med honom, att lära känna Honom, och leva nära Honom. Och det är lätt man man stannar där. ”Gud älskar mig, och jag är förlåten och på väg till himlen. YEY! Nu ska jag bara försöka hålla mig borta från att synda.” Och det är inte fel, men vi har också fått kallelsen att föra evangeliet vidare. Jesus dog ju för ALLA. Har Du rätten att bli frälst har väl killen i kassa på ICA rätten att bli frälst, inte sant?.

Det var just detta som jag fick så otroligt starkt mitt under lovsången: ”Är du redo för Jesu-återkomst?” Det står ”Herrens dag kommer som en tjuv om natten.” Vi vet alltså inte när han kommer tillbaka, vi kan bara gå efter de tecken som bibeln talar om. Därför måste vi ta vara på vår tid! Gud har gett oss allt vi behöver; Hans ord. Så det enda vi behöver göra är att låta Gud använda oss.

I ärlighetens namn så hade jag inte förberett mig så mycket i bön, utan detta kom verkligen bara ut ifrån mitt hjärta men med ett djupt, heligt allvar. Det var nästan som att man kunde sträcka ut handen och ta på det, så mastigt var det! Så jag bad med församlingen om mod att våga vittna för människor och tackade Gud för hans hjälpande hand.

Vi prisade Gud en stund till, sedan kom Lisa upp. Hon ber och jag spelar lite till sedan går jag ner från scenen. ”Det där var tungt Gud, tänkte jag, undrar hur hon ska gå vidare efter de här..” För så häftigt var det, det var verkligen som ett slag i magen. Men ändå tänkte jag att predikan skulle handla om något helt annat.

Lisa inleder gråtandes med att säga ”Idag vill jag predika på knä, för det jag ska dela med er fick jag så otroligt starkt för några månader sedan. Och när Gud först talade till mig vägrade jag pga rädsla att dela detta mer er. Det här är för stort Gud!” Hon fortsätter att berätta att sedan Gud talade till henne har hon inte upphört att ropa till Gud. Dag som natt har hon bett gråtandes över detta. Men nu kände hon att Gud manade henne att dela det hon fått från Honom. ”Jesus kommer snart, väldigt snart och frågan är, är vi redo?”

- Vad säger hon!?
Det jag precis delade på scenen fick hon för några månader sedan och idag av alla söndagar så delar hon det och detta är dessutom första gången jag hör henne predika! Jag hör henne sedan prata kring det jag skrev i början, om samhället på Noas tid hur det likar vårt samhälle idag och under hela predikan tar hon upp saker som jag talade ut under lovsången.

Fast att jag inte hade förberett mig så mycket i bön använde Gud mig ändå och det fick mig att inse vilken stor GUD vi tjänar! Här tror jag att jag bara går på mina känslor när det i själva verket är Gud som talar genom mig! Det jag trodde bara var en fas under lovsången som vi skulle begrunda och bevara i våra hjärtan, var istället själva kärnan i det Gud ville säga. 

Det som fick mig att verkligen inse Guds storhet var hur allting var så planerat. Det jag såg som bara visa ord, hade Gud redan planerat genom att tala samma sak till Lisa månader innan.
Wow, vilken Gud vi tjänar!

Leave a comment