full screen background image

Ljuset, värmen, våren

Visst är det helt underbart när våren kommer. Solen strålar och naturen börjar återigen spira av liv. Det som var mörkt blir ljust, det som såg dött ut har åter bevisats vara full av kraft och liv.

För de flesta människor kommer våren och solen som en räddare i nöden. Känslan av att gå på sparlåga under vinterns mörker och kyla drabbar troligtvis de flera av oss. Många människor jag talar med mår dåligt under årets mörkaste månader. De känner sig isolerade och ensamma vilket ofta genererar till ett depressivt tillstånd. Men så fort solen börjar stråla i större kraft och värmen sakta hitta sig tillbaka så släpper det som upplevt tungt och mörkt och en känsla av förlossning gör sig påmind. Man ser människor le i större utsträckning,. Man tar sig tid att träffa människor och socialiserar mer, något som ligger i vår natur, gemenskapen med andra.

Det andliga fungerar på samma sätt. Precis som vi människor är beroende av solljuset så är vi beroende av Guds ljus. Gud är ljus och i honom finns inget mörker. Vi kan leva en tid i det mörka, dunkla men får vi inte ljus i vår själv och ande så stagnerar vi, det andliga livet tar slut. Livet finns i ljuset som finns hos Gud. Naturen behöver ljuset och värmen för att helt kunna slå ut och blomstra i all sin kraft. Vi behöver Guds värme och ljus för att vi ska kunna växa och frodas i all vår kraft.

Gud har skapar allt. Guds skapelseverk är vackert och Gud vill att vi ska njuta av Hans skapelse. Varje del av naturen är en reflektion av Guds skönhet och jag är övertygad om att naturen därför är en helandekraft för vår kropp.

När man ser på det Skandinaviska klimatet blir det så konkret när våren anländer. Från att träden och marken är nakna efter vinterns karga grepp sker sen en explosion av grönska. Låt Guds ljus rikligen få blända dig så att ditt andliga liv också får uppleva explosionen av värme och ljus som generera i andlig grönska.

”I hans kölvatten strålar vägen av ljus… ” Job 41:23

”Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus det vi ljus.” Ps 36:10

”Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” 1 Joh 1:5

 

Med önskan om allt gott

Maria Owiredu
Radio 10


Veckans bloggare:
Maria Owiredu

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Torbjörn Frisk: Stör inte kärleken

by Radio Tio | jul 16, 2014

Min största glädje är att få vara i Guds närvaro. Visst är det härligt att gå inför tronen. Men egentligen är jag inte speciellt intresserad av att bara gå till tronen, dvs transportsträckan dit. När jag kommit fram till tronen är det ju där som jag vill vara.

Mitt mål med att gå inför tronen är, på samma sätt som om jag skulle ta flyget till någon paradisö mitt i vintermörkret, att vara där (jag mottar tacksamt sådana resor om någon vill skänka mig det som en profetisk handling, bara som ett litet tips ;) ), att sitta ner vid Jesus fötter, som Maria gjorde, och bara höra när Jesus talar, att vara så nära honom så att jag hör och känner hans andedräkt, att höra hans hjärta slå, att vara helt förlorad i Kärleken.

Men jag har en hjärtesorg som jag haft i många år, oavsett om jag varit på scenen eller inte, i många olika kyrkor och kristna sammanhang - respektlöshet för Guds närvaro. I princip varje gång då vi tillsammans kommit inför tronen så kommer, om än välment, någon upp med pålysniningar, tiggerier och annat som absolut måste ta det utrymme som jag egentligen hellre skulle tillbringa vid Guds tron nu när vi äntligen kommit fram.

Borde vi inte istället söka Gud i hans Ord för gudstjänstordningar? Då skulle vi finna att offra pengar och medel alltid är förknippat med att offra lovets offer. Visste du att prästerna i templet kunde inte offra ifall inte leviterna från sina hjärtan lovade Gud med sång och med instrument? Att respektlöst abortera Guds närvaro genom lovsången med offertal, pålysningar och reklam för olika produkter var otänkbart. Israel skulle i så fall inte, trots alla ods, vara det det är idag. 

Sedan får våra tappra "leviter" försöka plocka upp Guds närvaro igen. Det är ingen lätt uppgift som görs i en handvändning genom "bara en sång". Men så plötsligt händer det mest underbara som kan hända: Gud kommer med sin närvaro.

Då, innan sångarna och musikerna, såväl som hela församlingen, hunnit ge den helige Ande fritt spelrum och flödat i Andens gåvor kommer pastorn eller predikanten upp, om än också han/hon i bästa välmening och med ett brinnande hjärta, och åter hindrar mig från att sitta ner i Guds närvaro och "bara vara" där, att få vara vid vattnet och finna ro. Det finns en utbredd missuppfattning att lovsången ska bereda vägen för Ordet.

Återigen: Sök Gud i hans Ord för det vi gör, det är inte varför vi lovsjunger Gud. Guds Ord uppmanar istället oss till lovsång på den här grunden: Lova Herren därför att han är God och hans nåd varar för alltid, varenda dag, varenda sekund, hans nåd genom Jesu blod för våra synders utplånande, hans sår till helande för vår kropp och för vår själ, hans uppståndelsekraft genom hans Ande som bor i oss.

Leviterna förberedde aldrig Ordets förkunnelse genom sång och musik - de lovade Gud enbart på den grund av hans godhets skull och uträttade det profetiska Ordet genom sång och musik. 

Jag säger inte att vi inte ska ha Ordets förkunnelse. Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds Ord. Men vad jag säger är att respektera Guds närvaro och inte störa den. Eller som Guds Ord understryker vid tre olika tillfällen: Jag besvär er / Jag bönfaller er... Oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill. (Höga Visan 2:7, 3:5, 8:4).

Kan du föreställa dig lovsångarna komma upp och bryta av offertalet med en sång eller komma upp mitt i predikan när det börjar bryta igen och låta predikanten diskret lämna scenen och sitta ner tills han/hon eventuellt blev uppkallad igen. Nej, det vore såklart respektlöst.

Men det är precis exakt det som pågår i våra kyrkor hela tiden, fast tvärtom. För det är inte två olika evangelier vi predikar, två olika smörjelser som är verksamma i ett möte. Vi är förenade genom En Ande och flödar tillsammans i En smörjelse.

Visste du föresten, som en liten parentes, att leviterna, som var sångare och musiker, också var förkunnare och profeter? Våra sångare och musiker behöver träning och support i detta av det andliga ledarskapet

Kanhända är jag en missuppfattad konstnär. Men i så fall är jag det med nitälskan för Guds närvaro. Jag har fått smaka lite grann på Guds närvaro och det har blivit som ett "gift" eller en tung "drog" i mitt liv: Jag bara måste ha mer av Gud och få vara i hans närhet.

Och som en "levit" längtar, ber, arbetar och investerar jag för att också du ska få mer av Guds närvaro i ditt liv. Jag längtar efter en tid när fokuseringen flyttas från pulpeten till tronen, då Guds Ande istället får fullt spelrum och 'allt kött må vara stilla', men de andliga gåvorna flöda i gudstjänsterna och samlingarna.

Om det är du, jag eller någon annan som Gud använder är fullständigt ointressant i Guds närvaro. Sedan faller allt annat på plats, för Gud är ordningens Gud och i hans närvaro finns plats för allt som är viktigt. Längtar du också efter det så är du i gott sällskap. Jag menar av Mose, David och många andra som Gud talar gott om för att de sträckte sig efter mer av hans närvaro. Ja, även Jesu största glädje var att få vara nära Fadern och umgås med honom. 

Kan du se det? Kan du höra det? En ny tid som kommer över vårt land, därför att tiden för Messias ankomst står alldeles runt hörnet: Sångens tid har kommit, och turturduvans röst hörs åter i vårt land. (Höga Visan 3:12). 

Därför proklamerar jag: Tiden för kärleksserenader som inte får oroas eller störas förrän kärleken så själv vill är här.

Torbjörn Frisk

Leave a comment