full screen background image

Sverige och socialism

 
 

Jag skriver det här dagen efter Sveriges Nationaldag. Såg lite grand från Skansen på TV på nätet. Härligt att se alla svenska flaggor. Tror svenskarna behöver få känna stolthet över sitt land. Särskilt nu med så mycket våld och osäkerhet i landet. Ondskan tog en gång nationalismen och perverterade den så vi behöver ta den tillbaka. Vi kan vara stolta över vårt land precis som vi är stolta över vår familj eller vår församling. Gud har instiftat alla tre och dom krafter som vill bryta ned någon av dessa är inte från Gud. Vi har också rätt att försvara vårt land och det vi tror på.

I Bibeln står det:

”Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skola bo --detta för att de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke är långt ifrån någon enda av oss”.…

Apostlagärningarna 17:26-27

”Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig”.

Psalm 74:17

Det finns något väldigt bra med globalism. Vi har möjlighet att resa och ha utbyte av andra kulturer. Men Gud har skapat gränser som ett beskydd för alla olika folk. Ja, vi är alla Guds skapelser men vi har olika kulturer och vi är inte ett enda folk. Djävulens plan är att bryta ned alla gränser så att ondskan kan översvämma överallt. Och det gäller både länder och gränser för hur vi ska leva. Råmärken som Bibeln talar om som finns där som ett beskydd.

”Flytta inte ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder har satt upp”.

Ordspråksboken 22:28

Vi som kristna vet ju vad Bibeln säjer om den yttersta tiden att Anti-Krist ska regera i en värld utan gränser och att det kommer att bli den värsta diktatur som världen har sett.

Dom som vurmar för öppna gränser har också glömt att det faktiskt inte var så länge sedan vi hade ”Fattig-Sverige”. Min morfar t.ex. var född 1899. Han började jobba när han var 13 år. Han fick det bra sen men det var fattigt när han växte upp med 8 syskon. Han dog 1986.

Min pappa har alltid sagt att dom mest nationalistiska svenskarna är dom som bor utomlands. Det kan nog stämma. Jag skrev en gång förut att jag skulle skriva om att jag är stolt över Sverige men sen kom annat emellan. Sverige har rykte om sej att vara socialistiskt men jag ser en helt annan ådra. Tänk på alla internationella företag som kommit från Sverige och som vittnar om en entreprenörsanda av stora mått. Det bor flera miljoner mer människor i exempelvis Los Angeles och ändå har företag som Volvo, SAAB, Electrolux, Husqvarna och IKEA kommit från lilla Sverige. Vi har också många, många svenska uppfinningar. Googla det så får du se. Min amerikanske man och jag brukar skoja om det och tävla om vilket land som har flest och han drar alltid till med att mjölkkartongerna är svenska. Vilket är sant. Tetrapac är en svensk uppfinning 😉

Här i USA ser man hur unga människor dras mot socialism. Många av universiteten har vänsterinriktade professorer som influerar dom unga. USA som en gång var den nation som starkast stod emot kommunismen. Man framställer socialismen som “det goda” samhället. Man lär ungdomen t.ex. att Amerika är ont och att allt som Amerika står för ska bekämpas.

Visa mej ett socialistiskt land som upphöjer Gud. Det finns inte. Staten blir Gud och det som människorna måste se upp till. Samma i Sverige. Partierna på vänsterkanten framställer sej själva som ”dom goda”. En väldigt självrättfärdig syn där man inte behöver Gud eller förlåtelse för synder.

Läste på Facebook igår en fras som gick i stil med: ”Om man inte är stolt över sitt land har man inte heller någon anledning att försvara det”.

”Så sade HERREN: »Ställ eder vid vägarna och sen till, och fråga efter forntidens stigar, fråga vilken väg som är den goda vägen, och vandra på den, så ska ni finna ro för edra själar.» Jeremia 6:16

(Jag har skrivit en sång på svenska om det här som kommer snart….)

Jag tror att Sverige står inför ett ödesval precis som Amerika gjorde i det senaste valet. Vi som kristna måste rösta med Gud.

Var välsignade!

 

Veckans bloggare:
Lena A Hubbard

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Torbjörn Frisk: Stör inte kärleken

by Radio Tio | jul 16, 2014

Min största glädje är att få vara i Guds närvaro. Visst är det härligt att gå inför tronen. Men egentligen är jag inte speciellt intresserad av att bara gå till tronen, dvs transportsträckan dit. När jag kommit fram till tronen är det ju där som jag vill vara.

Mitt mål med att gå inför tronen är, på samma sätt som om jag skulle ta flyget till någon paradisö mitt i vintermörkret, att vara där (jag mottar tacksamt sådana resor om någon vill skänka mig det som en profetisk handling, bara som ett litet tips ;) ), att sitta ner vid Jesus fötter, som Maria gjorde, och bara höra när Jesus talar, att vara så nära honom så att jag hör och känner hans andedräkt, att höra hans hjärta slå, att vara helt förlorad i Kärleken.

Men jag har en hjärtesorg som jag haft i många år, oavsett om jag varit på scenen eller inte, i många olika kyrkor och kristna sammanhang - respektlöshet för Guds närvaro. I princip varje gång då vi tillsammans kommit inför tronen så kommer, om än välment, någon upp med pålysniningar, tiggerier och annat som absolut måste ta det utrymme som jag egentligen hellre skulle tillbringa vid Guds tron nu när vi äntligen kommit fram.

Borde vi inte istället söka Gud i hans Ord för gudstjänstordningar? Då skulle vi finna att offra pengar och medel alltid är förknippat med att offra lovets offer. Visste du att prästerna i templet kunde inte offra ifall inte leviterna från sina hjärtan lovade Gud med sång och med instrument? Att respektlöst abortera Guds närvaro genom lovsången med offertal, pålysningar och reklam för olika produkter var otänkbart. Israel skulle i så fall inte, trots alla ods, vara det det är idag. 

Sedan får våra tappra "leviter" försöka plocka upp Guds närvaro igen. Det är ingen lätt uppgift som görs i en handvändning genom "bara en sång". Men så plötsligt händer det mest underbara som kan hända: Gud kommer med sin närvaro.

Då, innan sångarna och musikerna, såväl som hela församlingen, hunnit ge den helige Ande fritt spelrum och flödat i Andens gåvor kommer pastorn eller predikanten upp, om än också han/hon i bästa välmening och med ett brinnande hjärta, och åter hindrar mig från att sitta ner i Guds närvaro och "bara vara" där, att få vara vid vattnet och finna ro. Det finns en utbredd missuppfattning att lovsången ska bereda vägen för Ordet.

Återigen: Sök Gud i hans Ord för det vi gör, det är inte varför vi lovsjunger Gud. Guds Ord uppmanar istället oss till lovsång på den här grunden: Lova Herren därför att han är God och hans nåd varar för alltid, varenda dag, varenda sekund, hans nåd genom Jesu blod för våra synders utplånande, hans sår till helande för vår kropp och för vår själ, hans uppståndelsekraft genom hans Ande som bor i oss.

Leviterna förberedde aldrig Ordets förkunnelse genom sång och musik - de lovade Gud enbart på den grund av hans godhets skull och uträttade det profetiska Ordet genom sång och musik. 

Jag säger inte att vi inte ska ha Ordets förkunnelse. Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds Ord. Men vad jag säger är att respektera Guds närvaro och inte störa den. Eller som Guds Ord understryker vid tre olika tillfällen: Jag besvär er / Jag bönfaller er... Oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill. (Höga Visan 2:7, 3:5, 8:4).

Kan du föreställa dig lovsångarna komma upp och bryta av offertalet med en sång eller komma upp mitt i predikan när det börjar bryta igen och låta predikanten diskret lämna scenen och sitta ner tills han/hon eventuellt blev uppkallad igen. Nej, det vore såklart respektlöst.

Men det är precis exakt det som pågår i våra kyrkor hela tiden, fast tvärtom. För det är inte två olika evangelier vi predikar, två olika smörjelser som är verksamma i ett möte. Vi är förenade genom En Ande och flödar tillsammans i En smörjelse.

Visste du föresten, som en liten parentes, att leviterna, som var sångare och musiker, också var förkunnare och profeter? Våra sångare och musiker behöver träning och support i detta av det andliga ledarskapet

Kanhända är jag en missuppfattad konstnär. Men i så fall är jag det med nitälskan för Guds närvaro. Jag har fått smaka lite grann på Guds närvaro och det har blivit som ett "gift" eller en tung "drog" i mitt liv: Jag bara måste ha mer av Gud och få vara i hans närhet.

Och som en "levit" längtar, ber, arbetar och investerar jag för att också du ska få mer av Guds närvaro i ditt liv. Jag längtar efter en tid när fokuseringen flyttas från pulpeten till tronen, då Guds Ande istället får fullt spelrum och 'allt kött må vara stilla', men de andliga gåvorna flöda i gudstjänsterna och samlingarna.

Om det är du, jag eller någon annan som Gud använder är fullständigt ointressant i Guds närvaro. Sedan faller allt annat på plats, för Gud är ordningens Gud och i hans närvaro finns plats för allt som är viktigt. Längtar du också efter det så är du i gott sällskap. Jag menar av Mose, David och många andra som Gud talar gott om för att de sträckte sig efter mer av hans närvaro. Ja, även Jesu största glädje var att få vara nära Fadern och umgås med honom. 

Kan du se det? Kan du höra det? En ny tid som kommer över vårt land, därför att tiden för Messias ankomst står alldeles runt hörnet: Sångens tid har kommit, och turturduvans röst hörs åter i vårt land. (Höga Visan 3:12). 

Därför proklamerar jag: Tiden för kärleksserenader som inte får oroas eller störas förrän kärleken så själv vill är här.

Torbjörn Frisk

Leave a comment