full screen background image

Så var det slut - och vi utvärderar

 
Skolavslutning - och jag har utvärderat elever med ca. 220 betyg. 
Och själv blir man utvärderad av elever, föräldrar och skolledning om hur man klarar av sitt arbete, kunskapsmässigt och socialt. 
 
Dokumentation ska finnas så jag kan redovisa mina resultat av betyg. Inget får lämnas åt slumpen eller subjektivt tyckande. Det är styrt och reglerat, men många gånger undrar vi lärare: "Vad menar de egentligen på Skolverket? Har de själva koll på läget, eller…?"
Men vi gör så gott vi kan - hoppas vi. 
 
 
Så är det dags för semestrar för många av oss, och när den är över kanske vi har lite nya tankar och idéer inför framtiden. Det känns som om ett och annat bearbetas i det undermedvetna, för att få ny kraft när sommaren är över. 
 
Men det är inte alltid självklart enkelt. 
En del känner sig tilltufsade av livets omständigheter, eller så känns det som om det är över... Andra lever mitt i blomningen, medans andra väntar på "sin tur".
Som vallmon, roderdendron, hortensian eller flädern....
 
 
Jag skall stärka trötta själar, 
Och alla utsvultna själar skall jag mätta.
Jer. 31:25
 
 
Det är lite olika "medicin" för olika själar, för vi kan känna oss som fångar i ett slaveri, som behöver sin egen behandling.
 
Det finns kunskap som hjälper att oss förstå och erfarenheter som berättar,  men vi måste även se att det finns en vishet och insikt som bara Gud kan ge, in i våra liv, för att förstå skeenden och händelser. Så länge vi söker mänskliga naturliga förklaringar och vägar, får vi mänskliga och naturliga svar....
När vi behöver se större, längre, och få perspektiv som inte finns  i det naturliga, då får vi komma till den plats där Gud vill tala till oss
Ja, egentligen får vi ju alltid vara där...
 
 
Nu har Herren, vår Gud, bevisat oss 
ett litet ögonblick av nåd.
Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss
och gett oss fotfästet på sin heliga plats,
för att han, vår Gud, 
skulle låta ljus gå upp för våra ögon
och ge oss andrum i vårt slaveri. 
Esra 9:8
 
 
Att ta en stund att utvärdera och reflektera över det som varit är inte helt fel, när vi får lite andrum.
I våra personliga liv, familjer, arbetsplatser och kyrkor...
 
Hur ser strukturer, ordningar, prioriteringar ut? Vem styr och ställer, eller har det utvecklats självutnämnda ledare, småpåvar och där ledarskapet vacklar, eller borde bytas ut? Ibland kan en liten kursändring på en enda grad, göra att man missar målet. 
Och alla är med på skutan.
Och alla har ett ansvar och mandat att tänka till och även tycka till.
Ordet är TILLSAMMANS!
 
Hur ser kulturen ut? Försöker man att anpassa sig efter tidstrender, där det är grundläggande värderingar som man egentligen tror sig utgå ifrån? Och synen börjar bli grumlig.... En kultur som säger en sak, men lever en annan. Utredningar tillsätts för vissa, samtalsterapi för andra, och man nagelfar situationer för förtroende, tillit, och trovärdighet, har blivit en bristvara. Och man undrar...
Så har vi pedagogik inom skolan, ekonomiska intressen inom företagsvärlden, fritidsintressen i familjen och teologi i kyrkan. Vad är bestående värden och sanningar, som gäller i alla tider? Vad är förhandlingsbart och vad ska man lämna? 
 
Strukturer - Kulturer - Pedagogik/ ekonomiska intressen/ teologi/ fritidsintressen
Jo, det är där vi rört oss i vår utvärdering på min arbetsplats. Hej och hå vad det ven och blåste!! Men värdet av allas medverkan kan inte nog understrykas. Kan vi, får vi...?
Det är tillsammans vi arbetar, för gemensamma mål, med en gemensam värdegrund - och ALLAS input behövs för att se den hela bilden.
Here we go! 
 
Förtroende är inte något man kan kräva.
Bara något man kan förtjäna.
Och det gäller oss alla!
 
Ett ljus ska få upp för våra ögon
Och ge oss andrum.... 
 
 
Eleonora Lahti
Uppsala

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Rebecka Isberg: Rika texter

by Radio Tio | aug 27, 2014
Något som kan göra mig frustrerad är när lovsångerna blir innehållsfattiga - när texten är lite slätstruken och musiken har lite för mycket fokus.

Förstå mig rätt nu, jag är själv musiker och därför dras
mina öron alltid till bra musik med snygga ackord och arrangemang. Så när jag lyssnar på en låt, vilken som helst, så är det musiken jag först hör och texten sist (om ens det) - förutom när det gäller lovsång.

I lovsången får texten helt plötsligt en helt ny och viktigare innebörd, eftersom du där uttrycker din tacksamhet, din
kärlek, din glädje, din längtan, din efterföljelse och mottar Hans löften med lov och pris. Därför är det så viktigt att man inte tappar rikedomen i texten!

När jag leder lovsång är det ofta jag väljer äldre sånger framför de nya just av denna anledning. Jag menar, hör bara här:
” I want to take Your Word and shine it all around, but first help me just to live it, Lord. And when I'm doing well, help me to never seek a crown, for my reward is giving glory to You”. (Oh, Lord you’re beautiful-K.Green).

Eller denna:
”Herren söker ett folk, hans ser över jorden. För att finna dem, som med sina hjärtan hänger sig åt
Honom. Som inte vandrar sin egen väg, men följer Honom. Som vet att som är kallade till denna tid, och inte ser sig tillbaka.
Vi ger våra liv, vi ger dem till Dig och håller inget tillbaka. Vi ger våra liv, på stridsfältets höjder vill vi ge våra liv, vi vill leva för Dig.”
(Livets Ord 1993)

Vilka texter! Låt oss inte glömma sjunga dessa äldre sånger! Det som är så fint med lovsång är att den inte ha ett bäst före
datum. Ackompanjemanget kanske redan sett sina storhetsdagar, men de går alltid att klä om och ge den en ny musikalisk dräkt i 2014-tals stuk.

- Jaha men Rebecka, du tycker alltså enkla, korta lovsånger som till
exempel ”The stand /jag står” är innehållsfattiga?

Så kanske man kan tolka det, men det var inte så jag menade. Lovsången utgår ifrån hjärtat, därför har också alla sånger sin egen plats i ”repertoaren”/ i stunden du lovsjunger. Känner du att efter ni sjungit till
exempel ”Oh Lord, you’re beautiful”, att ditt hjärta bara ropar ut i ”The stand”, då är det rätt! Men då vet du också varför du vill sträcka upp dina händer.

En lovsångsledare som jag personligen ser väldigt mycket upp till är Bo Järpehag. Han och hans fru Elsa skriver de mest fantastiska lovsångerna där just texten och musiken går hand i hand.

Med en rik och Gudfruktig text som hyllar och älskar vår Fader Gud, och där musiken lyfter fram texten och lovsjunger Gud på en och samma gång. Jag menar, det går inte annat än att tillbe Gud från djupet av sitt hjärta! Det tycker jag är lovsång, i dess absoluta form.

All ära åt Gud!
Rebecka

Leave a comment