full screen background image

Ljuset, värmen, våren

Visst är det helt underbart när våren kommer. Solen strålar och naturen börjar återigen spira av liv. Det som var mörkt blir ljust, det som såg dött ut har åter bevisats vara full av kraft och liv.

För de flesta människor kommer våren och solen som en räddare i nöden. Känslan av att gå på sparlåga under vinterns mörker och kyla drabbar troligtvis de flera av oss. Många människor jag talar med mår dåligt under årets mörkaste månader. De känner sig isolerade och ensamma vilket ofta genererar till ett depressivt tillstånd. Men så fort solen börjar stråla i större kraft och värmen sakta hitta sig tillbaka så släpper det som upplevt tungt och mörkt och en känsla av förlossning gör sig påmind. Man ser människor le i större utsträckning,. Man tar sig tid att träffa människor och socialiserar mer, något som ligger i vår natur, gemenskapen med andra.

Det andliga fungerar på samma sätt. Precis som vi människor är beroende av solljuset så är vi beroende av Guds ljus. Gud är ljus och i honom finns inget mörker. Vi kan leva en tid i det mörka, dunkla men får vi inte ljus i vår själv och ande så stagnerar vi, det andliga livet tar slut. Livet finns i ljuset som finns hos Gud. Naturen behöver ljuset och värmen för att helt kunna slå ut och blomstra i all sin kraft. Vi behöver Guds värme och ljus för att vi ska kunna växa och frodas i all vår kraft.

Gud har skapar allt. Guds skapelseverk är vackert och Gud vill att vi ska njuta av Hans skapelse. Varje del av naturen är en reflektion av Guds skönhet och jag är övertygad om att naturen därför är en helandekraft för vår kropp.

När man ser på det Skandinaviska klimatet blir det så konkret när våren anländer. Från att träden och marken är nakna efter vinterns karga grepp sker sen en explosion av grönska. Låt Guds ljus rikligen få blända dig så att ditt andliga liv också får uppleva explosionen av värme och ljus som generera i andlig grönska.

”I hans kölvatten strålar vägen av ljus… ” Job 41:23

”Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus det vi ljus.” Ps 36:10

”Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” 1 Joh 1:5

 

Med önskan om allt gott

Maria Owiredu
Radio 10


Veckans bloggare:
Maria Owiredu

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Dag Bergkvist: Tårarnas symfoni

by Radio Tio | sep 03, 2014

Jag har varit i himlen. Jag hörde toner som ej enbart kan återges med jordiska instrument. Dessa toner lät så perfekt och harmoniskt sammanflätade att de enklast kan beskrivas som en himmelsk symfoni. När de inbördes elementen i ett musikstycke så förhåller sig till varann att de var och en har en egen och urskiljningsbar distiktion med ett rätt inbördes förhållande i tonhöjd, tid och styrka, åstadkommes en total musikalisk enhet. Denna enhet uttrycker på ett fulländat sätt mästarens hjärta. Så skulle jag vilja definiera den fulländade och perfekta musikstycket, låten eller sången.

Vem har inte någon gång hört verken från någon av våra musikaliska mästare? De närmast perfekt sammanflätade melodiösa tonslingorna i Bachs fugor, eller för att inte tala om den närmast överjordiska eufori som kännetecknar Halleluja-kören i Händels Messias. Dessa jordiska mästare fick vara ett redskap att nedteckna och komponera musik som än idag framförs flera hundra år senare.

Den himmelska musiken innehåller ännu något mer än enbart melodi, harmoni och rytm för vårt fysiska öra. Den innehåller som en lika vital ingrediens Mästarens eget hjärta. Den himmelska musiken utgjuter all den kärlek och alla de känslor som Mästaren själv hyser till dig och mig - vi som av Honom själv kallas för skapelsens krona.

Jag har varit i himlen. Där hörde jag den himmelska sången. Vad som skiljde den sången ifrån den jordiska var ett element som jag med sorg måste konstatera att jag saknat i sången på jorden. Detta element verkade för mig vara den saknade pusselbiten, det förlorade guldmyntet, det förlorade fåret eller den förlorade sonen. Det var tårarnas toner. Helt plötsligt kunde jag uppfatta Mästarens hjärta, Hans outtömliga kärlek till mig. Den kärleken framkallar tårar. Sången är
tårarnas symfoni.

"Ty så älskade Gud världen, att Han utgav sin ende son, för att var och en som tror på honom inte skall förgås utan ha evigt liv" (Joh.3:16).

Kan det vara tårarna som saknas hos en tynande kristenhet? Är det bristen på tårar som är orsak till våra minskade medlemsantal? Ve och fasa! Kan det vara så att avsaknaden av tårar hos oss som tillhör honom är orsaken till bristen på väckelse i vårt land, i våra församlingar och i våra egna liv?

Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en tårekälla ,så att jag kunde gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk! (Jes.9:1).

Jag var i himlen och hörde tårarnas symfoni i helgen. Den kom från ett folk som insett sin egen begränsning, som i glädjetårar för sina inre ögon helt plötsligt såg sin Frälsares utgivande död på korset han själv burit, och som med sorgetårar börjat se nöden hos sig själva och sina egna. Det var bönemöte på en av vår stads större arenor. Idag en udda företeelse. Ett bönemöte med hjärtats nöd och nationell omvändelse som fokus. Sjuttio pastorer hade fått inbjudan. En hade svarat. Tårarnas symfoni. Behövs inte den?

Jag ville hellre vara där än någon annanstans på jorden. Jag ville höra, känna, ta in och gripas av det jag hörde. Helt enkelt därför att jag tror att världen behöver höra just den - tårarnas symfoni.

"Klippa, du som brast för mig. Låt mig gömma mig i dig. Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, O Guds lamm, blive mig en dubbel bot emot synd och lagens hot"

Leave a comment