full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Emilia Lindberg: Nya steg

by Radio Tio | sep 18, 2014

Nu var det ett tag sen jag skrev sist men tiden går så fort! Dagarna bara flyger iväg och vi med dem! Jag tycker jag lever i en spännande tid just nu. Det är mycket som händer som är nytt för mig. Ny turné under hösten, nytt jobb, nystartat företag, ny skiva, ny frisyr, rätt så nygift (jag känner fortfarande igen mig på bröllopskorten). Så det är väl rätt passande att nya skivan heter just ”Nya Steg” som snart är färdig!

Det är med glädje och förväntan jag ser nya dörrar öppnas just nu. En del kliver man rakt in i, en del stänger man kanske och en del håller man lite på glänt..

På en gång tänker jag på Paulus. Genom Apostlagärningarna kan vi läsa hur han gång på gång hamnar i nya möten med nya människor i nya sammanhang och han ryggar aldrig tillbaka för det han tror på, evangeliet om Jesus Kristus.

Till och med inför Konung Agrippa talar han frimodigt om hur han önskar att konungen och alla andra blev sådana som honom, fast utan bojorna han då bär. Det får mig att visionera, komma ihåg vad det är vi jobbar för, vad det är vi vill se. Hur Herren kan flytta in i människors liv och göra allting nytt! Ta bort det vi inte behöver och ge oss nya perspektiv, nya ögon att se med, nya öron att höra med. Han kan förvandla hela människan! Tänk om vi kunde röstat på Honom den 14 september...

Vart vill jag då komma med det här? Jo, jag vill förstås uppmuntra dig likväl som jag känner mig uppmuntrad att se vilken arena du står på. Vad kan du och jag göra? Vi kan göra oändligt mycket om vi bara ser möjligheterna.

Ett annat exempel på någon som tänkte såhär var Lewi Petrus. Jag är just nu med på en turné med Tommy Dahlman där vi besöker kyrkor under namnet ”Arvet efter Lewi”. Du vet säkert att Lewi startade bland annat tidningen Dagen, IBRA-radio, LP-stiftelsen mm.

Nu när jag lyssnat till berättelsen om hans liv inser jag hur aktuell hans inställning var när han levde och är idag! Han var mån om att vara en del av samhället och påverka omgivningen på alla plan utan att rygga tillbaka. Han gick uppenbarligen till sig själv först, vad kan jag göra? Jag tror det är en nyckel!

Res dig upp där du är, var ärlig mot dig själv och inse att det går att göra skillnad. Du och jag är viktiga för världen vi lever i. Ställ frågan till någon den här veckan, hur har du det? Hur mår du? Kan jag göra någonting för dig? Sådana människor behövs!

Besök gärna vår turné när vi är i närheten (turnéplan finns på Världen idags hemsida) och ta del av arvet från någon som gått före, men framförallt bli inspirerad att tända din fackla och bära den vidare i vår tid, bland våra vänner och familjer, bland de som bor här, har flyttat hit eller flytt hit. Vår värld behöver både evangeliefacklans ljus, eld och värme just nu!

Leave a comment