full screen background image

Ljuset, värmen, våren

Visst är det helt underbart när våren kommer. Solen strålar och naturen börjar återigen spira av liv. Det som var mörkt blir ljust, det som såg dött ut har åter bevisats vara full av kraft och liv.

För de flesta människor kommer våren och solen som en räddare i nöden. Känslan av att gå på sparlåga under vinterns mörker och kyla drabbar troligtvis de flera av oss. Många människor jag talar med mår dåligt under årets mörkaste månader. De känner sig isolerade och ensamma vilket ofta genererar till ett depressivt tillstånd. Men så fort solen börjar stråla i större kraft och värmen sakta hitta sig tillbaka så släpper det som upplevt tungt och mörkt och en känsla av förlossning gör sig påmind. Man ser människor le i större utsträckning,. Man tar sig tid att träffa människor och socialiserar mer, något som ligger i vår natur, gemenskapen med andra.

Det andliga fungerar på samma sätt. Precis som vi människor är beroende av solljuset så är vi beroende av Guds ljus. Gud är ljus och i honom finns inget mörker. Vi kan leva en tid i det mörka, dunkla men får vi inte ljus i vår själv och ande så stagnerar vi, det andliga livet tar slut. Livet finns i ljuset som finns hos Gud. Naturen behöver ljuset och värmen för att helt kunna slå ut och blomstra i all sin kraft. Vi behöver Guds värme och ljus för att vi ska kunna växa och frodas i all vår kraft.

Gud har skapar allt. Guds skapelseverk är vackert och Gud vill att vi ska njuta av Hans skapelse. Varje del av naturen är en reflektion av Guds skönhet och jag är övertygad om att naturen därför är en helandekraft för vår kropp.

När man ser på det Skandinaviska klimatet blir det så konkret när våren anländer. Från att träden och marken är nakna efter vinterns karga grepp sker sen en explosion av grönska. Låt Guds ljus rikligen få blända dig så att ditt andliga liv också får uppleva explosionen av värme och ljus som generera i andlig grönska.

”I hans kölvatten strålar vägen av ljus… ” Job 41:23

”Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus det vi ljus.” Ps 36:10

”Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” 1 Joh 1:5

 

Med önskan om allt gott

Maria Owiredu
Radio 10


Veckans bloggare:
Maria Owiredu

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Torbjörn Frisk: Kasta av dig manteln!

by Radio Tio | sep 25, 2014

I söndags tog jag som vanligt, tillsammans med min fru, hissen ner till den kyrka jag tillhör för att fira gudstjänst. Vi kom lite sent efter en lugn morgon som av någon oförklarlig anledning blev stressigare ju närmre mötestiden kom. Det skulle duschas, bäddas, diskas, vovven skulle ut och göra sitt.

När vi så anlände in i kyrksalen var det så gott som fullsatt och svårt att hitta någon plats, men det löste sig. Lovsången hade redan börjat och jag var inte sen med att haka på där jag stod i bänkraden tillsammans med den tusenhövdade skaran. Människor från alla tänkbara nationer stod runt omkring lokalen och lovsjöng Gud och en snabb tanke slog mig, att så här måste det vara i himlen; människor från alla nationer som med et hjärta lovsjunger Honom som köpt oss fria med sitt eget dyrbara blod.

Men jag hade knappt tänkt klart den tanken innan jag stördes. Bakom mig stod någon och sjöng så det nästan framkallade tinnitus. Och det var inte speciellt vackert heller. Min vackra tanke jag precis haft förbyttes i kritik. Jag sneglade bakåt och såg att det var en kvinna av afrikanskt ursprung. Hennes ansikte lyste av glädje när hon lyfte sina händer mot Jesus och sjöng och dansade inför honom. Hon personifierade Psalm 87:7 som säger 'Under sång och dans ska man säga: Alla mina källor har jag i dig!'

På en tiondels sekund kom den den varnande berättelsen om David och Mikal upp inom mig (2 Sam 6:1-23). Arken med Guds närvaro fördes i Jerusalem under hejdundrande dans och musik och Kung David visste mer än någon annan av sina samtida vad det innebar. Hans fru Mikal såg David hoppa och dansa inför Guds ansikte och fick då förakt för honom i sitt hjärta. Hon kom sedan ut och anklagade honom för lössläppthet och för att blotta sig för sina tjänares slavinnor, istället för att "uppföra sig". Davids svar var: "Det var inför Herren som jag dansade och gladde mig". Han fortsatte att tala med Mikal om sin egen ringhet och enkelhet inför Gud, och berättelsen fortsätter med att Mikal blev barnlös som ett resultat av detta.

Man har absolut ingen rätt att förakta andras uttryck för sin kärlek inför Gud. Varken i uttryckssätt då vi lovsjunger Gud eller i andra konstnärliga uttryck inför Gud. Om det stör mig, ja då är det något jag omedelbart måste ta itu med i mitt liv. Annars kommer jag bli fruktlös i mitt andliga liv. Jesus säger att den gren som inte bär frukt huggs av och kastas i elden. Det är absolut inte det jag vill med liv utan totala motsatsen.

Jag behövde inte påminna mig längre en en tiondels sekund om denna berättelse innan jag hänsynslöst bara "kastade av mig manteln" som Kung David och gjorde likadant som kvinnan bakom mig: Jag lyfte händerna och uttryckte min kärlek inför Gud. Men inte på hennes sätt, för det kan jag inte. Och det ska jag inte. Men på mitt eget sätt, med Kung Davids passion och den här kvinnans passion inför Gud som inspiration för att släppa loss all min kärlek inför Gud och inte bry mig om vad andra anser om mig när jag sjunger och dansar inför Honom som köpt mig fri med sitt blod.

Gör detsamma du också, kasta av dig manteln inför Gud. Bry dig inte om vad andra tycker och tänker om dig – det är deras problem, inte ditt. För visst har du bestämt dig för att bära frukt inför Gud? Jag talar ut frihet över ditt liv!

Gör döda ting levande

Har du sett den nya gröna coca colan? Alltså, etiketten är grön, inte läsken. Jag köpte en flaska och presenterade den för mina barn. Det blev lite olika reaktioner. En del av oss är nyfikna och vill på en gång testa allt som är nytt. Andra är skeptiska och håller sig till det som alltid funkat. När den nya colan kommer tänker de direkt ”Bara de inte tar bort min gamla cola!”

Den kristna musiken har också genomgått många förändringar genom tiderna. För några hundratals år sedan ansågs orgeln vara en mycket ond tingest. Sen var det fiolen, gitarren, elgitarren och trummorna. Efter ett tag vande de kristna sig, och då blev instrumenten accepterade. Jag har alltid tyckt att det är en konstig attityd - att något skulle vara helt fel bara för att vi inte har vant oss än, och lite senare blir samma sak helt accepterad.

Jag står mycket fast vid min ståndpunkt att ett instrument varken kan vara gott eller ont, eftersom det är ett dött ting. Men den som använder instrumentet kan påverka, och kan dessutom vara en kanal för gott eller ont.

Jag är övertygad om att det finns himmelska nycklar för musik och sång. Jag tror att det finns kombinationer av toner och texter som drar ner Guds närvaro. Men jag tror också att det viktigaste är den person som musiken kommer genom. Ett kärl som är fritt från viljan att synas, kan i högre grad göra honom synlig - ingenting stjäl uppmärksamheten från honom eller stör sikten.

Ett hjärta som dessutom helt kapitulerat inför honom är en språngbräda för hans närvaro och smörjelse. Det blir som magnet för Guds närvaro, han kan liksom inte låta bli att komma oss till mötes.

Jag tror det finns så mycket mer att hämta när det gäller tillbedjan. Fråga dig själv om du ska vara en av dem som denna himmelska musik ska flöda igenom. Fråga dig sen om du är beredd att betala priset att ta tid i enskildhet med Honom för att låta hans djup beröra ditt djup. Fråga dig själv om du är villig att om och om igen låta saker inom dig dö för att det sedan ska kunna växa upp till något nytt som förvandlar liv och hela skeenden.

Tidigare inlägg från
Emilia Lindberg: Nya steg
Elisabeth Landin | sep 18, 2014
Eva Marklund: Profetera välsignelse med sång
Elisabeth Landin | sep 11, 2014
Eleonora Lahti: Självrannsakan med konsekvenser
Elisabeth Landin | sep 11, 2014
Dag Bergkvist: Tårarnas symfoni
Elisabeth Landin | sep 03, 2014
Rebecka Isberg: Rika texter
Elisabeth Landin | aug 27, 2014
Marie Lönngren: Tillbedjan
Elisabeth Landin | aug 20, 2014
Helena Bergkvist: Jag vill va´ Maria
Elisabeth Landin | aug 13, 2014
Stefan Jernsand: Sångens tid har kommit
Elisabeth Landin | aug 05, 2014
Alf Lax: Blås i silvertrumpeten
Elisabeth Landin | jul 30, 2014
Torbjörn Frisk: Stör inte kärleken
Elisabeth Landin | jul 16, 2014
Emilia Lindberg: Gud räknar med dig i sitt lag
Elisabeth Landin | jul 14, 2014
Dag Bergkvist: Det är besökelsetid för Sverige
Elisabeth Landin | jul 14, 2014
Rebecka Isberg: Djupt, heligt allvar
Elisabeth Landin | jul 14, 2014
Marie Lönngren: En andra chans
Elisabeth Landin | jul 14, 2014
Stefan Jernsand: Brevet till Sverige
Elisabeth Landin | jul 14, 2014

Leave a comment