full screen background image

Vi talar nästan inte om det...

Jag vet knappt var jag ska börja...😧
Denna julledighet har varit stunder av att leta, gräva, försöka förstå och upptäcka. Och jag blir så frustrerad när jag inte ser eller uppfattar allt som jag vill få tag på! Jag har inget behov av filmer och serier för att kunna roa mig. 
ALLT jag längtar efter är att få del av det Guds Ande vill leverera till sitt folk i denna tid. Jag vill kunna lyssna, ta in och omsätta det.
Våra ögon och öron är viktiga kanaler in i våra liv. Det är bl.a. de som hjälper till att bygga upp eller riva ner det Gudsrike vi har inom oss. Våra hjärtan och tankar behöver ett beskydd i denna tid, och det kan vi inte ta lätt på. 
 
Antikrist ande är i full verksamhet - och det kommer att tillta under 2018. Om vi inte är beredda och förstår tidens olika tecken, kommer vi att ha svårt att navigera framöver. 
 
Jag ber Gud om en desperat hunger mitt ibland oss som kristna, och en noggranhet att inte bli bedragen i denna tid. Att vi ska kunna läsa och förstå Guds Ord på ett klarare sätt, för Gud själv har lovat att uppenbarelsen kring Ordet ska öka i den yttersta tiden - om vi läser...
Finns vi då där för att få tag på det, eller är vi fortfarane i stadiet av att göra som vi alltid har gjort och levt? Kan vi tänka oss att göra de förändringar som behövs?
 
Detta skriver jag till er 
med tanke på dem som försöker leda er vilse.
Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse 
som ni har tagit emot av honom, 
och ni behöver inte någon som undervisar er, 
utan vad hans smörjelse lär er om allting 
är sanning och inte lögn.
Förbli i honom som den har lärt er.
1 Joh.2:26-27
 
Det finns något som vi alla kan få del av. Det är smörjelsen från Gud själv, den helige Andes vägledning, som är unik och tillgänglig för var och en av oss. Då kan vi inte slå oss till ro och tro att andra är våra guider i livet, för i detta avsnitt skrev Johannes just specifikt om Antikrist och antikrister...
Daniel skriver:
 
Dem som har kränkt förbundet 
skall han med smickrande ord locka till avfall,
men de av foket som känner sin Gud
skall stå fasta och hålla ut. 
De förståndiga bland folket ska ge många insikt...
Daniel 11:32-33
 
Det är som om vi kristna som tror på detta har tappat målföret. 
 
William Booth sa på sin tid på 1800-talet, om framtiden och dess faror:
 
"Religion utan den Helige Ande,
kristenhet utan Kristus, 
förlåtelse utan ånger,
frälsning utan pånyttfödelse
politik utan Gud
och himmel utan helvete."
 
Vi har ett och annat att stå upp för och försvara.
 
/Eleonora Lahti

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Torbjörn Frisk: Kasta av dig manteln!

by Radio Tio | sep 25, 2014

I söndags tog jag som vanligt, tillsammans med min fru, hissen ner till den kyrka jag tillhör för att fira gudstjänst. Vi kom lite sent efter en lugn morgon som av någon oförklarlig anledning blev stressigare ju närmre mötestiden kom. Det skulle duschas, bäddas, diskas, vovven skulle ut och göra sitt.

När vi så anlände in i kyrksalen var det så gott som fullsatt och svårt att hitta någon plats, men det löste sig. Lovsången hade redan börjat och jag var inte sen med att haka på där jag stod i bänkraden tillsammans med den tusenhövdade skaran. Människor från alla tänkbara nationer stod runt omkring lokalen och lovsjöng Gud och en snabb tanke slog mig, att så här måste det vara i himlen; människor från alla nationer som med et hjärta lovsjunger Honom som köpt oss fria med sitt eget dyrbara blod.

Men jag hade knappt tänkt klart den tanken innan jag stördes. Bakom mig stod någon och sjöng så det nästan framkallade tinnitus. Och det var inte speciellt vackert heller. Min vackra tanke jag precis haft förbyttes i kritik. Jag sneglade bakåt och såg att det var en kvinna av afrikanskt ursprung. Hennes ansikte lyste av glädje när hon lyfte sina händer mot Jesus och sjöng och dansade inför honom. Hon personifierade Psalm 87:7 som säger 'Under sång och dans ska man säga: Alla mina källor har jag i dig!'

På en tiondels sekund kom den den varnande berättelsen om David och Mikal upp inom mig (2 Sam 6:1-23). Arken med Guds närvaro fördes i Jerusalem under hejdundrande dans och musik och Kung David visste mer än någon annan av sina samtida vad det innebar. Hans fru Mikal såg David hoppa och dansa inför Guds ansikte och fick då förakt för honom i sitt hjärta. Hon kom sedan ut och anklagade honom för lössläppthet och för att blotta sig för sina tjänares slavinnor, istället för att "uppföra sig". Davids svar var: "Det var inför Herren som jag dansade och gladde mig". Han fortsatte att tala med Mikal om sin egen ringhet och enkelhet inför Gud, och berättelsen fortsätter med att Mikal blev barnlös som ett resultat av detta.

Man har absolut ingen rätt att förakta andras uttryck för sin kärlek inför Gud. Varken i uttryckssätt då vi lovsjunger Gud eller i andra konstnärliga uttryck inför Gud. Om det stör mig, ja då är det något jag omedelbart måste ta itu med i mitt liv. Annars kommer jag bli fruktlös i mitt andliga liv. Jesus säger att den gren som inte bär frukt huggs av och kastas i elden. Det är absolut inte det jag vill med liv utan totala motsatsen.

Jag behövde inte påminna mig längre en en tiondels sekund om denna berättelse innan jag hänsynslöst bara "kastade av mig manteln" som Kung David och gjorde likadant som kvinnan bakom mig: Jag lyfte händerna och uttryckte min kärlek inför Gud. Men inte på hennes sätt, för det kan jag inte. Och det ska jag inte. Men på mitt eget sätt, med Kung Davids passion och den här kvinnans passion inför Gud som inspiration för att släppa loss all min kärlek inför Gud och inte bry mig om vad andra anser om mig när jag sjunger och dansar inför Honom som köpt mig fri med sitt blod.

Gör detsamma du också, kasta av dig manteln inför Gud. Bry dig inte om vad andra tycker och tänker om dig – det är deras problem, inte ditt. För visst har du bestämt dig för att bära frukt inför Gud? Jag talar ut frihet över ditt liv!

Gör döda ting levande

Har du sett den nya gröna coca colan? Alltså, etiketten är grön, inte läsken. Jag köpte en flaska och presenterade den för mina barn. Det blev lite olika reaktioner. En del av oss är nyfikna och vill på en gång testa allt som är nytt. Andra är skeptiska och håller sig till det som alltid funkat. När den nya colan kommer tänker de direkt ”Bara de inte tar bort min gamla cola!”

Den kristna musiken har också genomgått många förändringar genom tiderna. För några hundratals år sedan ansågs orgeln vara en mycket ond tingest. Sen var det fiolen, gitarren, elgitarren och trummorna. Efter ett tag vande de kristna sig, och då blev instrumenten accepterade. Jag har alltid tyckt att det är en konstig attityd - att något skulle vara helt fel bara för att vi inte har vant oss än, och lite senare blir samma sak helt accepterad.

Jag står mycket fast vid min ståndpunkt att ett instrument varken kan vara gott eller ont, eftersom det är ett dött ting. Men den som använder instrumentet kan påverka, och kan dessutom vara en kanal för gott eller ont.

Jag är övertygad om att det finns himmelska nycklar för musik och sång. Jag tror att det finns kombinationer av toner och texter som drar ner Guds närvaro. Men jag tror också att det viktigaste är den person som musiken kommer genom. Ett kärl som är fritt från viljan att synas, kan i högre grad göra honom synlig - ingenting stjäl uppmärksamheten från honom eller stör sikten.

Ett hjärta som dessutom helt kapitulerat inför honom är en språngbräda för hans närvaro och smörjelse. Det blir som magnet för Guds närvaro, han kan liksom inte låta bli att komma oss till mötes.

Jag tror det finns så mycket mer att hämta när det gäller tillbedjan. Fråga dig själv om du ska vara en av dem som denna himmelska musik ska flöda igenom. Fråga dig sen om du är beredd att betala priset att ta tid i enskildhet med Honom för att låta hans djup beröra ditt djup. Fråga dig själv om du är villig att om och om igen låta saker inom dig dö för att det sedan ska kunna växa upp till något nytt som förvandlar liv och hela skeenden.

Tidigare inlägg från
Emilia Lindberg: Nya steg
Elisabeth Landin | sep 18, 2014
Eva Marklund: Profetera välsignelse med sång
Elisabeth Landin | sep 11, 2014
Eleonora Lahti: Självrannsakan med konsekvenser
Elisabeth Landin | sep 11, 2014
Dag Bergkvist: Tårarnas symfoni
Elisabeth Landin | sep 03, 2014
Rebecka Isberg: Rika texter
Elisabeth Landin | aug 27, 2014
Marie Lönngren: Tillbedjan
Elisabeth Landin | aug 20, 2014
Helena Bergkvist: Jag vill va´ Maria
Elisabeth Landin | aug 13, 2014
Stefan Jernsand: Sångens tid har kommit
Elisabeth Landin | aug 05, 2014
Alf Lax: Blås i silvertrumpeten
Elisabeth Landin | jul 30, 2014
Torbjörn Frisk: Stör inte kärleken
Elisabeth Landin | jul 16, 2014
Emilia Lindberg: Gud räknar med dig i sitt lag
Elisabeth Landin | jul 14, 2014
Dag Bergkvist: Det är besökelsetid för Sverige
Elisabeth Landin | jul 14, 2014
Rebecka Isberg: Djupt, heligt allvar
Elisabeth Landin | jul 14, 2014
Marie Lönngren: En andra chans
Elisabeth Landin | jul 14, 2014
Stefan Jernsand: Brevet till Sverige
Elisabeth Landin | jul 14, 2014

Leave a comment