full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Ingalill Vaim: Förlös en ny sång!

by Radio Tio | okt 01, 2014

Reinhard Bonnkes profetia till Europa

Vad har en profetia till Europa med musik att göra, kanske du undrar? Det skall jag nu berätta för dig. 1987 åkte jag tillsammans med min man Vello och flera andra från vår församling ner till Fire konferensen i Frankfurt, Tyskland, där Reinhard Bonnke var huvudtalare.

Det var så fantastiskt att vara tillsammans med tusentals av människor från hela världen som alla hade samma längtan och hunger till Gud. Att få uppfyllas ännu mer av Hans Ande och Eld, och föra med detta hem till våra länder och städer.

Guds eld skulle brinna i hela Europa var vår ständiga bön. Samma bön gäller idag. En av dagarna den veckan hade Reinhard Bonnke ett morgon seminarium där han talade väldigt mäktigt och inspirerande om Europa, dess kallelse och framtid.

Plötsligt började han säga om och om igen: ”Europa; Hör Herrens ord” och det var då jag förnam att han talade profetisk. Jag skrev ner alla ord jag fick med mig av det han frambar. Det var så mäktigt och så enormt inspirerande, och fick våra hjärtan att bäva inför Guds storhet.

Jag hade som sagt skrivit ner hans profetia och hade den i ett block tillsammans med alla övriga noter från konferensens olika talare. Tiden gick och vi var pastorer i en församling i Örebro och hade fullt upp att göra. Nu måste jag gå lite längre fram i tiden till början av 1989 då jag hade börjat planera för en ny inspelning med sånger jag skrivit. En dag satt jag vid pianot hemma och hade hittat blocket med Bonnkes profetia, och i samma stund som jag läser texten får jag melodin – utan någon som helst ansträngning. Den fanns bara där.

Inom mig förnam jag att denna sång var profetisk i sin natur, och jag bestämde mig för att den skulle bli titelspåret på den nya inspelningen som fick bära namnet, EUROPA!

Den utgavs i slutet av 1989, och när vi gick in i 1990 talet ägde en enorm förändring och omvälvning rum i Europa. Det största var ju att muren som delade Öst och Väst Tyskland föll. Ingen av oss hade ju någon som helst aning om vad som skulle ske och äga rum rent politiskt, men sången kom i precis rätt tid.

En person som recenserade min skiva beskrev just sången Europa, som att den borde blivit ”Europas nya national sång”, eftersom mycket av det som texten uttryckte hade ägt rum, och skulle äga rum i framtiden.

Sång och musik bär i sin kallelse att vara profetisk. Att höra vad Anden säger till församlingen och frambära detta i sång och musik är en kallelse från himlen. När Gud är på gång att göra något nytt då behöver vi också höra och ta emot nya sånger som uttrycker och sätter ord på det nya som kommer. För en tid som denna.

Förlös en ny sång!

Leave a comment