full screen background image

Så var det slut - och vi utvärderar

 
Skolavslutning - och jag har utvärderat elever med ca. 220 betyg. 
Och själv blir man utvärderad av elever, föräldrar och skolledning om hur man klarar av sitt arbete, kunskapsmässigt och socialt. 
 
Dokumentation ska finnas så jag kan redovisa mina resultat av betyg. Inget får lämnas åt slumpen eller subjektivt tyckande. Det är styrt och reglerat, men många gånger undrar vi lärare: "Vad menar de egentligen på Skolverket? Har de själva koll på läget, eller…?"
Men vi gör så gott vi kan - hoppas vi. 
 
 
Så är det dags för semestrar för många av oss, och när den är över kanske vi har lite nya tankar och idéer inför framtiden. Det känns som om ett och annat bearbetas i det undermedvetna, för att få ny kraft när sommaren är över. 
 
Men det är inte alltid självklart enkelt. 
En del känner sig tilltufsade av livets omständigheter, eller så känns det som om det är över... Andra lever mitt i blomningen, medans andra väntar på "sin tur".
Som vallmon, roderdendron, hortensian eller flädern....
 
 
Jag skall stärka trötta själar, 
Och alla utsvultna själar skall jag mätta.
Jer. 31:25
 
 
Det är lite olika "medicin" för olika själar, för vi kan känna oss som fångar i ett slaveri, som behöver sin egen behandling.
 
Det finns kunskap som hjälper att oss förstå och erfarenheter som berättar,  men vi måste även se att det finns en vishet och insikt som bara Gud kan ge, in i våra liv, för att förstå skeenden och händelser. Så länge vi söker mänskliga naturliga förklaringar och vägar, får vi mänskliga och naturliga svar....
När vi behöver se större, längre, och få perspektiv som inte finns  i det naturliga, då får vi komma till den plats där Gud vill tala till oss
Ja, egentligen får vi ju alltid vara där...
 
 
Nu har Herren, vår Gud, bevisat oss 
ett litet ögonblick av nåd.
Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss
och gett oss fotfästet på sin heliga plats,
för att han, vår Gud, 
skulle låta ljus gå upp för våra ögon
och ge oss andrum i vårt slaveri. 
Esra 9:8
 
 
Att ta en stund att utvärdera och reflektera över det som varit är inte helt fel, när vi får lite andrum.
I våra personliga liv, familjer, arbetsplatser och kyrkor...
 
Hur ser strukturer, ordningar, prioriteringar ut? Vem styr och ställer, eller har det utvecklats självutnämnda ledare, småpåvar och där ledarskapet vacklar, eller borde bytas ut? Ibland kan en liten kursändring på en enda grad, göra att man missar målet. 
Och alla är med på skutan.
Och alla har ett ansvar och mandat att tänka till och även tycka till.
Ordet är TILLSAMMANS!
 
Hur ser kulturen ut? Försöker man att anpassa sig efter tidstrender, där det är grundläggande värderingar som man egentligen tror sig utgå ifrån? Och synen börjar bli grumlig.... En kultur som säger en sak, men lever en annan. Utredningar tillsätts för vissa, samtalsterapi för andra, och man nagelfar situationer för förtroende, tillit, och trovärdighet, har blivit en bristvara. Och man undrar...
Så har vi pedagogik inom skolan, ekonomiska intressen inom företagsvärlden, fritidsintressen i familjen och teologi i kyrkan. Vad är bestående värden och sanningar, som gäller i alla tider? Vad är förhandlingsbart och vad ska man lämna? 
 
Strukturer - Kulturer - Pedagogik/ ekonomiska intressen/ teologi/ fritidsintressen
Jo, det är där vi rört oss i vår utvärdering på min arbetsplats. Hej och hå vad det ven och blåste!! Men värdet av allas medverkan kan inte nog understrykas. Kan vi, får vi...?
Det är tillsammans vi arbetar, för gemensamma mål, med en gemensam värdegrund - och ALLAS input behövs för att se den hela bilden.
Here we go! 
 
Förtroende är inte något man kan kräva.
Bara något man kan förtjäna.
Och det gäller oss alla!
 
Ett ljus ska få upp för våra ögon
Och ge oss andrum.... 
 
 
Eleonora Lahti
Uppsala

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eleonora Lahti: När TV-programmen blir så mycket bättre...

by Radio Tio | dec 04, 2014

November har verkligen varit grått och trist, men desto mera värme har ett par TV-program förmedlat. Hillsongs TV-gudstjänster och "Så mycket bättre". Ja, så tycker jag i varje fall... Aldrig tidigare har SVT-play haft så många tittare på en TV-gudstjänst - som till och med toppar listan! Ett urgammalt budskap i ny förpackning. Och så: "Så mycket bättre" - låtar som omtolkas av andra artister. Och tidningarna skriver...

I båda programmen finns äldre sånger med, som nu förmedlas med en lite nyare och mera tidsenlig förpackning, och det med en personlig prägel. Nya arrangemang, akordbrytningar och textjusteringar, gör att man nu lyssnar lite mera uppmärksamt på låten. Eller så är det trailers och ljussättningar.
När det var dags för Carolas dag i "Så mycket bättre", var flera av deltagarna lite spända på vad hon skulle hitta på. "Hur mycket Gud och Jesus ska det bli?" Carola navigerade hela dagen på ett fantastiskt sätt, så att t.o.m. Ola Salo inte blev besviken, fastän han förlorade sitt vad med Amanda Jensen.
Och så Orups låt "Främling"... Jag grät i kapp med Carola, och jag grät när jag efteråt också tittade på klippet. När jag lyssnade på låten, kändes det som om man fick se rakt in i hans själ. "Visa mig vägen..., så gömmer också du en hemlighet...," Jag fick en känsla av att han ställde några frågor: "Vem är du Carola, vad har du?" Det var ärligt och avskalat, i en ton av vemod och längtan.

Att göra avtryck in i människors liv genom sång och musik, samtal, lek och arbete, finns med i vårt kristna uppdrag.
Jag gör allt för att identifiera mig med de människor jag möter, så att jag kan åtminstone rädda några. (1Kor. 9:22)
Vad har vi för anknytningspunkter till människor vi möter? Låter vi dem känna sig accepterade och sedda, och försöker vi se deras behov och frågor? Vi behöver inte veta och vara bäst på allt, för att våga ta tillvara på tillfällen som ges. Äkthet och kärleksfull generositet, med integritet, öppnar vägen till mångas hjärtan. Och vår sårbarhet...
Många gånger vill vi servera färdiga svar och lösningar, vilket vi kanske har förmåga att göra och ibland ska göra. Men det är kanske lite mera "Orups tolkningar" vi måste vara känsliga inför, och leda människor fram till. Många har aldrig mött kristna och kristen kultur. De måste få möjlighet att ställa sina frågor och fundera lite grann. Känna sig bekväma med uttryckssätt och formspråk, som vi förmedlar vårt budskap i.
Kan vi väcka den längtan som finns nerlagd i varje människosjäl, utan att felaktigt "pådyvla", det som ändå är det mest dyrbara för oss?
" Främling, vad döljer du för mig..? Visa mig vägen... En känsla och jag litar på den.."

Men...
En ny förpackning är ändå ingen garant att något blir bra. När allt kommer omkring handlar det om hängivna och ärliga människor - som är i världen, men inte är av denna värld...
Vi ber och uppmuntrar varandra - och ett stort tack till Hillsong och Carola som lyste upp höstmörkret!
/Eleonora

Leave a comment