full screen background image

Så var det slut - och vi utvärderar

 
Skolavslutning - och jag har utvärderat elever med ca. 220 betyg. 
Och själv blir man utvärderad av elever, föräldrar och skolledning om hur man klarar av sitt arbete, kunskapsmässigt och socialt. 
 
Dokumentation ska finnas så jag kan redovisa mina resultat av betyg. Inget får lämnas åt slumpen eller subjektivt tyckande. Det är styrt och reglerat, men många gånger undrar vi lärare: "Vad menar de egentligen på Skolverket? Har de själva koll på läget, eller…?"
Men vi gör så gott vi kan - hoppas vi. 
 
 
Så är det dags för semestrar för många av oss, och när den är över kanske vi har lite nya tankar och idéer inför framtiden. Det känns som om ett och annat bearbetas i det undermedvetna, för att få ny kraft när sommaren är över. 
 
Men det är inte alltid självklart enkelt. 
En del känner sig tilltufsade av livets omständigheter, eller så känns det som om det är över... Andra lever mitt i blomningen, medans andra väntar på "sin tur".
Som vallmon, roderdendron, hortensian eller flädern....
 
 
Jag skall stärka trötta själar, 
Och alla utsvultna själar skall jag mätta.
Jer. 31:25
 
 
Det är lite olika "medicin" för olika själar, för vi kan känna oss som fångar i ett slaveri, som behöver sin egen behandling.
 
Det finns kunskap som hjälper att oss förstå och erfarenheter som berättar,  men vi måste även se att det finns en vishet och insikt som bara Gud kan ge, in i våra liv, för att förstå skeenden och händelser. Så länge vi söker mänskliga naturliga förklaringar och vägar, får vi mänskliga och naturliga svar....
När vi behöver se större, längre, och få perspektiv som inte finns  i det naturliga, då får vi komma till den plats där Gud vill tala till oss
Ja, egentligen får vi ju alltid vara där...
 
 
Nu har Herren, vår Gud, bevisat oss 
ett litet ögonblick av nåd.
Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss
och gett oss fotfästet på sin heliga plats,
för att han, vår Gud, 
skulle låta ljus gå upp för våra ögon
och ge oss andrum i vårt slaveri. 
Esra 9:8
 
 
Att ta en stund att utvärdera och reflektera över det som varit är inte helt fel, när vi får lite andrum.
I våra personliga liv, familjer, arbetsplatser och kyrkor...
 
Hur ser strukturer, ordningar, prioriteringar ut? Vem styr och ställer, eller har det utvecklats självutnämnda ledare, småpåvar och där ledarskapet vacklar, eller borde bytas ut? Ibland kan en liten kursändring på en enda grad, göra att man missar målet. 
Och alla är med på skutan.
Och alla har ett ansvar och mandat att tänka till och även tycka till.
Ordet är TILLSAMMANS!
 
Hur ser kulturen ut? Försöker man att anpassa sig efter tidstrender, där det är grundläggande värderingar som man egentligen tror sig utgå ifrån? Och synen börjar bli grumlig.... En kultur som säger en sak, men lever en annan. Utredningar tillsätts för vissa, samtalsterapi för andra, och man nagelfar situationer för förtroende, tillit, och trovärdighet, har blivit en bristvara. Och man undrar...
Så har vi pedagogik inom skolan, ekonomiska intressen inom företagsvärlden, fritidsintressen i familjen och teologi i kyrkan. Vad är bestående värden och sanningar, som gäller i alla tider? Vad är förhandlingsbart och vad ska man lämna? 
 
Strukturer - Kulturer - Pedagogik/ ekonomiska intressen/ teologi/ fritidsintressen
Jo, det är där vi rört oss i vår utvärdering på min arbetsplats. Hej och hå vad det ven och blåste!! Men värdet av allas medverkan kan inte nog understrykas. Kan vi, får vi...?
Det är tillsammans vi arbetar, för gemensamma mål, med en gemensam värdegrund - och ALLAS input behövs för att se den hela bilden.
Here we go! 
 
Förtroende är inte något man kan kräva.
Bara något man kan förtjäna.
Och det gäller oss alla!
 
Ett ljus ska få upp för våra ögon
Och ge oss andrum.... 
 
 
Eleonora Lahti
Uppsala

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Emilia Lindberg: Vem är du och vad är ditt budskap?

by Radio Tio | mar 05, 2015

Igår morse när jag vaknade kollade jag min mobil som vanligt. På Facebook strömmar alltid otroligt
mycket information. Det är nyheter från hela världen med både positiva och negativa budskap som innehåll. Det går knappt att beskriva omfattningen av informationsflöde som varje dag strömmar på de sociala medierna och de allra flesta av oss är flitiga användare. 

Ingen av oss kan till 100% styra den information vi tar emot, eftersom alla har frihet att sprida det han eller hon vill. Det här påverkar givetvis alla användare i någon mån, både dig som förmedlare och mottagare. Det är du och jag som inte bara ”gillar” hit och dit, utan faktiskt fyller Facebook med innehåll och substans. Utan oss skulle det aldrig överleva. 

Hur använder du din profil, din yttrandefrihet på nätet? Är du en aktiv skrivare, en aktiv läsare? Skulle du kalla dig för en anonym användare eller en synlig användare och varför är du det isåfall? Vad är orsaken till ditt Facebook-konto?  Är det för att se vad andra gör och iaktta eller för att själv proklamera och ta ställning? Är det för att ta del eller för att dela? Eller är det bara för att majoriteten är med? För att alla har det, till och med farmors syster?

Det vi inte alltid tänker på är att de sociala medierna faktiskt speglar hur du och jag är och lever det verkliga livet. En del skulle verkligen inte hålla med mig här, utan mena att bakom skärmen är människor generellt mer djärva och modiga än de någonsin skulle våga annars. Men det är ju också ett sätt att visa vem man är, eller kanske främst vill vara. 

Även om du inte håller med om det kan du aldrig komma ifrån att din profil och användning av facebook spelgar dig som person. Den visar vart du bor, vad du gillar att göra, hur du ser ut och kanske till och med vem du röstar på. På nätet är du ditt eget varumärke, representerar dig själv och kan visa ditt bästa jag, egentligen precis som i det verkliga livet. Där tänker du inte på det bara, för där kan du inte kolla in dig själv med egna ögon.

Det jag reflekterar över är som sagt att du inte kan styra till 100% den informaton du tar emot, men du kan styra till 100% den information du ger eller själv delar vidare. Här ser jag två sidor av det myntet:

1. Du väljer med eget initiativ vad du vill vidarebefordra av andras nyheter/åsikter/informationer.       
Ex: Lisa har förlorat sitt jobb, enligt henne själv är det på grund av nedskärningar, men du har hört att det är för att Lisa tagit pengar från kontorskassan. Vad gör du med informationen du får?
Här ska du ställa dig tre frågor:
Kan jag med säkerhet veta att det jag fått reda på stämmer?
Blir situationen bättre om jag delar det vidare?
Kan jag göra något som hjälper situationen?

2. Du väljer med eget initiativ vad du själv vill förmedla på nätet, vad du är grunden till i nyhetsflödet.
Ex: Du skriver ett inlägg om att du tycker SVT visar för mycket skidor på TV eftersom du anser att många är totalt ointresserade av idrott. Det här skapar en diskussion som snart utvecklas till en debatt om varför man ska betala tv-licens.
Här ska du tänka på:
Varför vill jag berätta/säga det här?
Gör det något om det blir en utveckling av ämnet?
Vad säger det här om mig som person, mitt budskap och mina livsvärderingar?

 Mycket snart inser vi varför de här plattformerna inte är lämpade för barn under 18 år. Du är själv ansvarig för dina uttalanden, direkt och indirekt. Jag tror inte Facebook är en barn-anpassad värld. Jag tror att den speglar den vuxna världen alldeles för mycket. Det finns mycket kärlek på nätet, men det finns mycket hat också, och kärlek till fel saker. Varför ska vi på ett så ansvarslöst sätt utsätta barn för all den här informationen? I vissa lägen tror jag på att praktisera ordspråket ”Det du inte vet, har du inte ont av”, när det gäller minderåriga. 

Så varför skriver jag ett helt blogginlägg på Radio10 om det här? Har det här något med dig och mig som troende människor att göra? Svar JA. Jag skulle vilja säga såhär: Du som är en rätt vanlig människa, tycker du att din Facebook-sida speglar dig själv tillräckligt? Om inte, vad är ditt budskap, vad tror du är rätt, riktigt och viktigt? 

Om okända människor ser dig eller upptäcker dig, vad vill du att de ska förstå om dig? Vad vill du att det ska stå i din panna? Vem är du i den här världen? Det betyder nämligen något, både idag och imorgon. Du har en betydelse, det finns vikt i att veta var du står, annars skulle inte Facebook till dags datum ha över 1,35 miljarder nyfikna användare.

Slutsats: Jak 1:22 Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste.

/Emilia

Leave a comment