full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Joakim Claesson: Lovsång mitt i omständigheterna

by Radio Tio | apr 04, 2015

För ett antal år sedan, spenderade min fru ganska mycket tid på sjukhus. Att ha sin älskade på sjukhus, kan få vem som helst i obalans. Vid denna tid var jag en 5-barnspappa varav 4 bodde hemma. (Min äldsta dotter hade redan flyttat hemifrån. Idag har jag dessutom två ”extrabarn”.)

Livet blev kaos. Laga mat, tvätta och städning skulle skötas på hemmaplan och arbetet som vice VD på ett säljbolag innebar många tjänsteresor. Ovanpå det ville jag ju hälsa på min fru så ofta som möjligt, så flera kvällar i veckan var jag där. Dessutom var (och är) jag lovsångsledare i vår församling och det var nog det svåraste att göra i allt detta. Hur ska man kunna hjälpa andra att tillbe Gud i lovsång när man har så mycket att bära på själv?

Jag kan inte säga att jag blev bitter på Gud, men jag hade många frågor och ibland tyckte jag att Gud var långt borta. Det var lätt att tycka synd om sig själv och inte se längre än näsan räckte. Så här i efterhand, så kan jag bara se, att utan Gud hade det aldrig fungerat. Han var verkligen VÄLDIGT nära. Det förstår vem som helst att det krävdes ett Guds under för att få allt att fungera.

I 2 Krön 5:13 står det ”..och trumpetblåsarna och sångarna på en gång och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och när man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och man började lova Herren , därför att han är god och därför att hans nåd varar i evighet - då blev huset, Herrens hus, uppfyllt av ett moln, så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst. Ty Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.”. Orsaken till lovsången vilade alltså inte på att man upplevde en underbar tillvaro. Man gjorde det för att Gud är god och att han är nådefull.

Att jag och familjen kunde ta oss igenom den tuffa tid vi upplevde, tror jag beror på att jag tog ett beslut – det var inte mina omständigheter och känslor som avgjorde ifall jag skulle lova Gud eller ej. Det var ett beslut att tala om för Gud att han är min Herre och frälsare. Jag älskar Gud i mitt hjärta, men OCKSÅ med mitt förstånd. Jag ledde och sjöng lovsång för att Gud är den han är och inte bara när allt kändes bra.

Idag är jag mer förälskad i Jesus än jag någonsin varit och jag tror att det beror på att jag valde att tillbe istället för att klaga, trots omständigheter. Flera gånger när jag var som mest orolig och ledsen för min fru, så var Gud extra starkt närvarande i lovsången. Det var också, helt ärligt, de stunder det var svårast att förbereda sig och leda lovsång. Därför tror jag att belöningen blev desto större – en extra påtaglig Gudsnärvaro i församlingen.

Det finns flera otroliga tillfällen jag skulle kunna berätta om, men jag skriver inte mer om det här. Jag vill bara uppmuntra dig och framför allt utmana dig att göra enligt 2 Krönikeboken – lovsjung Gud för att han är god och för att hans nåd varar i evighet. Klaga inte på hur du mår eller hur dina omständigheter är. Då kommer du få uppleva hans oerhörda närvaro ännu mer. Förvänta dig det!

Leave a comment