full screen background image

Vi talar nästan inte om det...

Jag vet knappt var jag ska börja...😧
Denna julledighet har varit stunder av att leta, gräva, försöka förstå och upptäcka. Och jag blir så frustrerad när jag inte ser eller uppfattar allt som jag vill få tag på! Jag har inget behov av filmer och serier för att kunna roa mig. 
ALLT jag längtar efter är att få del av det Guds Ande vill leverera till sitt folk i denna tid. Jag vill kunna lyssna, ta in och omsätta det.
Våra ögon och öron är viktiga kanaler in i våra liv. Det är bl.a. de som hjälper till att bygga upp eller riva ner det Gudsrike vi har inom oss. Våra hjärtan och tankar behöver ett beskydd i denna tid, och det kan vi inte ta lätt på. 
 
Antikrist ande är i full verksamhet - och det kommer att tillta under 2018. Om vi inte är beredda och förstår tidens olika tecken, kommer vi att ha svårt att navigera framöver. 
 
Jag ber Gud om en desperat hunger mitt ibland oss som kristna, och en noggranhet att inte bli bedragen i denna tid. Att vi ska kunna läsa och förstå Guds Ord på ett klarare sätt, för Gud själv har lovat att uppenbarelsen kring Ordet ska öka i den yttersta tiden - om vi läser...
Finns vi då där för att få tag på det, eller är vi fortfarane i stadiet av att göra som vi alltid har gjort och levt? Kan vi tänka oss att göra de förändringar som behövs?
 
Detta skriver jag till er 
med tanke på dem som försöker leda er vilse.
Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse 
som ni har tagit emot av honom, 
och ni behöver inte någon som undervisar er, 
utan vad hans smörjelse lär er om allting 
är sanning och inte lögn.
Förbli i honom som den har lärt er.
1 Joh.2:26-27
 
Det finns något som vi alla kan få del av. Det är smörjelsen från Gud själv, den helige Andes vägledning, som är unik och tillgänglig för var och en av oss. Då kan vi inte slå oss till ro och tro att andra är våra guider i livet, för i detta avsnitt skrev Johannes just specifikt om Antikrist och antikrister...
Daniel skriver:
 
Dem som har kränkt förbundet 
skall han med smickrande ord locka till avfall,
men de av foket som känner sin Gud
skall stå fasta och hålla ut. 
De förståndiga bland folket ska ge många insikt...
Daniel 11:32-33
 
Det är som om vi kristna som tror på detta har tappat målföret. 
 
William Booth sa på sin tid på 1800-talet, om framtiden och dess faror:
 
"Religion utan den Helige Ande,
kristenhet utan Kristus, 
förlåtelse utan ånger,
frälsning utan pånyttfödelse
politik utan Gud
och himmel utan helvete."
 
Vi har ett och annat att stå upp för och försvara.
 
/Eleonora Lahti

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Maria Frisk: Lovsången tog mig inför tronen

by Radio Tio | apr 15, 2015
När jag var tonåring bestämde jag mig för att jag skulle gifta med en musiker, det fanns inga andra alternativ. Jag hade verkligen gjort mina önskningar kunniga inför Gud. Det var som ett barn som skrivit sin önskelista till tomten och tro de eller ej jag fick verkligen allt jag önskat mig, eller en sak saknades bland mina önskningar - han hade inget körkort! 

Jag trodde det var något som var fel, för där jag kommer ifrån tar alla körkort så fort den rätta åldern träder in. I sommar har vi varit gifta i 30 år och körkortet tog han efter några års äktenskap. 

Men tillbaka till musiken, jag kallar mig inte själv musiker till skillnad från min man som har det som profession, däremot har musiken varit en stor och viktig del under hela min uppväxt, både i min familj och bland mina vänner.
När jag som 14-åring blev frälst efter att ha tagit ett kort break från Gud och det genom att ha svurit två gånger, slutat be kvällsbön gått på disco (vilket på den tiden räknades som mycket syndigt). 

Detta skedde under ett konfirmationsläger då jag kom tillbaka till Gud och verkligen fick möta Jesus och jag blev verkligen totalt förvandlad. Jag var inte uppvuxen i ett kristet hem men min mormor hade alltid berättat för mig om Jesus så denna barnatro fanns nerlagd i mig. Men nu skedde detta mirakel i mitt liv. 

Musiken, sångerna - på kvällarna samlades vi i ett litet litet rum där vi satt och sjöng lovsånger och bad tillsammans. Naturligtvis var det här något helt nytt för mig, visst hade jag gått i söndagsskolan, men detta var annorlunda. Först halade jag väl mest på men ju längre tiden gick så upplevde jag verkligen att Jesus var så närvarande. 

Ingen försökte övertyga mig även om vi hade konfirmationsunderdervisning och det var pastorer som deltog i dessa samlingar på kvällarna. Gud var där. En kväll måste Den Helige Ande ha kommit över oss, för jag bara grät och grät och under sång och bön tror jag att det var vid det tillfället Jesus flyttade in i mitt hjärta på allvar och sedan dess har jag aldrig låtit honom flytta ut igen.

Sedan när man hade konfirmerat sig så var det självklart att gå med i kyrkans Ungdomskör. Min far var som jag tidigare nämnt inte troende och han hade andra förhoppningar om sin dotterr - politiska sådana, gärna aktiv inom det socialistiska partiet. 

Men min övertygelse om det jag hade funnit överträffade  allting, inget kunde ge den tillfredsställelse som jag fick här. Jag hade verkligen blivit en radikal kristen och vägen dit var verkligen till stor del genom musiken. Plötsligt stötte jag på olika sångare och band som besökte vår kyrka. Återigen - musiken, den talade så starkt i mitt liv. Det var självklart vissa grupper och sångare som talade och berörde på ett särskilt sätt. Det var också en tid av väckelse i den här staden vid den här tiden, många ungdomar blev frälsta och vi var verkligen radikala i vår tro.

"Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination, bortom det man kallar tid och rum" sjöng Ingmar Johansson, en sångare, gitarrist och låtskrivare som ofta kom och besökte vår kyrka. På den tiden fanns varken Youtube eller Facebook, och mobiltelefon existerade inte i våra liv. Jag hade i alla fall en egen kassettbandspelare och en gitarr hade jag också. Gick och tog gitarrlektioner, hade en kompis som lyckats ta ut ackorden på denna underbara låt. ..." Så vad du än gör vad du än tar dig för ska du aldrig släppa taget om denna osynliga hand som Jesus sträckt dig"

Åh vad denna sång betytt för mig och för så många av oss. Oj vad vi sjöng och vi tyckte allt vi var väldigt bra också! Men det var kraft och ande i det vi sjöng  - vi sög åt oss som svampar. Ja, för att sammanfatta allt det jag vill säga med detta är att sången och musiken fanns där och tog mig med inför tronen, fast jag nog egentligen inte förstod att det var precis var det vi höll på med. 

Vi gick med frimodighet hela vägen fram till tronen (Heb.4:16)- Jag sökte Jesus och jag fann Honom, jag gjorde mina önskningar kunniga inför honom och fick vad mitt hjärta begärde. Tänker tillbaka och blickar framåt med ett leende på läpparna, det är dags att börja göra samma sak igen med samma frimodighet.

Leave a comment