full screen background image

Så var det slut - och vi utvärderar

 
Skolavslutning - och jag har utvärderat elever med ca. 220 betyg. 
Och själv blir man utvärderad av elever, föräldrar och skolledning om hur man klarar av sitt arbete, kunskapsmässigt och socialt. 
 
Dokumentation ska finnas så jag kan redovisa mina resultat av betyg. Inget får lämnas åt slumpen eller subjektivt tyckande. Det är styrt och reglerat, men många gånger undrar vi lärare: "Vad menar de egentligen på Skolverket? Har de själva koll på läget, eller…?"
Men vi gör så gott vi kan - hoppas vi. 
 
 
Så är det dags för semestrar för många av oss, och när den är över kanske vi har lite nya tankar och idéer inför framtiden. Det känns som om ett och annat bearbetas i det undermedvetna, för att få ny kraft när sommaren är över. 
 
Men det är inte alltid självklart enkelt. 
En del känner sig tilltufsade av livets omständigheter, eller så känns det som om det är över... Andra lever mitt i blomningen, medans andra väntar på "sin tur".
Som vallmon, roderdendron, hortensian eller flädern....
 
 
Jag skall stärka trötta själar, 
Och alla utsvultna själar skall jag mätta.
Jer. 31:25
 
 
Det är lite olika "medicin" för olika själar, för vi kan känna oss som fångar i ett slaveri, som behöver sin egen behandling.
 
Det finns kunskap som hjälper att oss förstå och erfarenheter som berättar,  men vi måste även se att det finns en vishet och insikt som bara Gud kan ge, in i våra liv, för att förstå skeenden och händelser. Så länge vi söker mänskliga naturliga förklaringar och vägar, får vi mänskliga och naturliga svar....
När vi behöver se större, längre, och få perspektiv som inte finns  i det naturliga, då får vi komma till den plats där Gud vill tala till oss
Ja, egentligen får vi ju alltid vara där...
 
 
Nu har Herren, vår Gud, bevisat oss 
ett litet ögonblick av nåd.
Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss
och gett oss fotfästet på sin heliga plats,
för att han, vår Gud, 
skulle låta ljus gå upp för våra ögon
och ge oss andrum i vårt slaveri. 
Esra 9:8
 
 
Att ta en stund att utvärdera och reflektera över det som varit är inte helt fel, när vi får lite andrum.
I våra personliga liv, familjer, arbetsplatser och kyrkor...
 
Hur ser strukturer, ordningar, prioriteringar ut? Vem styr och ställer, eller har det utvecklats självutnämnda ledare, småpåvar och där ledarskapet vacklar, eller borde bytas ut? Ibland kan en liten kursändring på en enda grad, göra att man missar målet. 
Och alla är med på skutan.
Och alla har ett ansvar och mandat att tänka till och även tycka till.
Ordet är TILLSAMMANS!
 
Hur ser kulturen ut? Försöker man att anpassa sig efter tidstrender, där det är grundläggande värderingar som man egentligen tror sig utgå ifrån? Och synen börjar bli grumlig.... En kultur som säger en sak, men lever en annan. Utredningar tillsätts för vissa, samtalsterapi för andra, och man nagelfar situationer för förtroende, tillit, och trovärdighet, har blivit en bristvara. Och man undrar...
Så har vi pedagogik inom skolan, ekonomiska intressen inom företagsvärlden, fritidsintressen i familjen och teologi i kyrkan. Vad är bestående värden och sanningar, som gäller i alla tider? Vad är förhandlingsbart och vad ska man lämna? 
 
Strukturer - Kulturer - Pedagogik/ ekonomiska intressen/ teologi/ fritidsintressen
Jo, det är där vi rört oss i vår utvärdering på min arbetsplats. Hej och hå vad det ven och blåste!! Men värdet av allas medverkan kan inte nog understrykas. Kan vi, får vi...?
Det är tillsammans vi arbetar, för gemensamma mål, med en gemensam värdegrund - och ALLAS input behövs för att se den hela bilden.
Here we go! 
 
Förtroende är inte något man kan kräva.
Bara något man kan förtjäna.
Och det gäller oss alla!
 
Ett ljus ska få upp för våra ögon
Och ge oss andrum.... 
 
 
Eleonora Lahti
Uppsala

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Cecilia Claesson: Våga följa din kallelse!

by Radio Tio | maj 06, 2015

Min yngsta son är tolv år och har spelat piano i lite drygt ett år. Han har en klar vision om vad han vill göra i framtiden – spela för Jesus, spela piano i ett lovsångsteam och spela in en egen CD. Han vill tjäna Gud med musiken. Du kanske tänker att han bara är tolv år, hur kan han ha en vision i sitt hjärta? Det är just det som är så fantastiskt, han har bett i hela sitt liv om att få tjäna Jesus, en sådan bön behagar Gud och därför har Gud lagt den här visionen i hans hjärta trots hans unga ålder.

Det började med att han fick en längtan efter att spela piano, då var han elva år. Vi hade inget riktigt piano, bara en gammal, ganska usel, synth. Men han började, med sin storasysters hjälp, spela några få ackord. När han upptäckte att de ackord han lärt sig, inte räckte, tog han internet till hjälp. Där finns en uppsjö av hjälp att komma vidare. Det var så tydligt att den här idén med att lära sig spela piano inte bara var ett barns nyckfulla idé utan det fanns något mer, eller rättare sagt, det fanns någon bakom idén. 

Han spelade och spelade och blev duktigare och duktigare. En dag kom han till mig för att dela sitt hjärta.
- Mamma, jag vill gärna bli lovsångsledare. Jag vill tjäna Jesus med att spela piano. Därför behöver jag börja på musikskolan och då kommer jag behöva ett riktigt piano.

Jaa, vad gör man som förälder då? Jo, då tittar man inte i plånboken, utan man börjar leta efter ett piano och anmäler sin son på musikskolan. Varför? Ja, varför lyssna på en liten elvaåring? Varför slänga ut en massa pengar på ett piano och på musiklektioner? Hur kan jag veta att det inte bara blir bortkastade pengar, pengar som vi skulle kunna göra så mycket annat roligt för? Jo, därför att vi vet att Gud hör bön och en bön om att få tjäna Honom, blir alltid besvarad. Gud rör vid vår vilja och han vet vad som finns nedlagt i oss. Han har ju skapat oss, eller hur, skulle då inte han veta vad som är bäst för oss?

Vår lille pojke hade hört Guds röst. Guds kallelse. Och han bestämde sig genast för att följa den. Och inte bara följa den med lätthet, utan kämpa för det. Vilket innebär timmar av övning, timmar av envishet. Jag vet inte hur han orkar, men han är fantastisk, och han kommer att gå långt, med Gud vid sin sida och målet klart.

Vi hittade en pianoförsäljare, åkte dit och fastnade för ett mörkbrunt blankt piano med fantastiskt ljud. Vi köpte det. I tro. Vi hade nämligen inga pengar. Vi gick i tro på att Gud talat till vår son. Och det löste sig. Jag vet inte vart pengarna kom ifrån, men vi kunde betala och ändå ha mat på bordet, hur vet jag inte. Gud håller sin hand över sin sak.

Vi anmälde vår son till musikskolan. En dag fick vi ett mejl ifrån dem. I mejlet stod det att alla pianoplatser var upptagna, vår son kunde inte börja spela piano förrän om tidigast ett år. Vilket nederlag, det här kändes inte rätt. Vår son tillhör kungars kung och ska börja göra det han är kallad till. Han har rätt till en plats på musikskolan! Just därför att Guds plan går först. 

Inga regler eller mänskliga idéer kan stå i vägen för det Gud har bestämt så vår son började be (ja, även jag och hans pappa började så klart be), varje dag. Att det Gud hade tänkt, Hans vilja skulle ske. Vi bad varje dag i tre veckor, sedan kom det ett nytt mejl från musikskolan. Vår son hade fått en plats, en möjlighet att börja spela piano. Det som var omöjligt gjorde Gud möjligt. Vi vet inte hur det gick till, vad Gud gjorde, men Han som är kungars kung, banade väg för att hans barn skulle kunna fullfölja det som Gud hade bestämt. 

Har du en kallelse inom musiken? Vet du med dig att Guds hjärta bankar för din musik? Både du och jag har något att lära oss av vår idag tolvåriga son. Hans envishet och beslutsamhet att fullfölja det Gud lagt på hans hjärta, är värt att tänka på. Har vägen varit rak och enkel för vår lilla kille? Nej. Vi hade till exempel ett samtal, han och jag härom dagen, där han sa att han upplevde hur den Onde försökte få honom att tro att han inte dög, att alla bara tyckte det var jobbigt att lyssna på hans pianospelande. 

Den onde försökte få vår kille att tro att han var dålig på att spela, att han inte kunde klara att göra det Gud sagt till honom. Känner du igen dig? Det är ju så här den onde arbetar, genom att få dig att misströsta. Skulle väl du kunna göra det Gud sagt, du som har så många brister och gör så mycket fel...

Men hur ser Gud på dig och kallelsen han lagt i ditt liv? Om du tänker efter, Gud som har skapat dig, som har lagt ner gåvor och format dig, skulle inte han veta mer om vem du är och vad du klarar av, än någon annan? Gud känner dig mycket bättre än du känner dig själv. Just därför, kan du ta till dig Guds ord från Bibeln och tala ut dem högt, precis som Jesus gjorde när han var frestad i öknen och den onde försökte få honom bort ifrån Guds kallelse. 

Jesus uttalade Guds ord och den onde flydde. På samma sätt kan du stå upp för hur Gud ser på dig och det han vill du ska göra. Oavsett vad du själv tycker eller vad andra säger om dig. Men valet är ditt – ska du lyssna på människors, den ondes, eller Guds röst? Vem talar mest sanning? Vem har mest trovärdig information? Det tåls att tänka på. 

Gud tror på dig. Han tror så mycket på det han har lagt ner i ditt liv, av gåvor och intressen, att han vill arbeta tillsammans med dig. Han ger dig förtroendet att göra saker för Honom. Det är stort. Kungars kung  – vår GUD – vill ha kontakt med dig och vill att du ska spela och sprida budskapet om honom. Vilket förtroende!

Ge inte upp den dröm som Gud placerat i ditt hjärta. Jag vet inte vad du kämpar med idag, men jag vill att du verkligen ska tänka efter. Vilken röst lyssnar du på, är det negativt är det inte Guds röst för han tror på dig. Han VET vem du är och hur han skapat dig. Därför kan du med frimodighet fortsätta att göra Guds vilja. 

Läs psalm 139. Här kommer några utvalda axplock från den, men jag råder dig att läsa hela. Läs den högt så den onde flyr ifrån dig, för han är besegrad!

Herre, Du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet Du det, Du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Om jag går eller ligger, utforskar Du det, med alla mina vägar är Du förtrogen.

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i Din hand.


/ Cecilia Claesson


Leave a comment