full screen background image

Sverige och socialism

 
 

Jag skriver det här dagen efter Sveriges Nationaldag. Såg lite grand från Skansen på TV på nätet. Härligt att se alla svenska flaggor. Tror svenskarna behöver få känna stolthet över sitt land. Särskilt nu med så mycket våld och osäkerhet i landet. Ondskan tog en gång nationalismen och perverterade den så vi behöver ta den tillbaka. Vi kan vara stolta över vårt land precis som vi är stolta över vår familj eller vår församling. Gud har instiftat alla tre och dom krafter som vill bryta ned någon av dessa är inte från Gud. Vi har också rätt att försvara vårt land och det vi tror på.

I Bibeln står det:

”Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skola bo --detta för att de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke är långt ifrån någon enda av oss”.…

Apostlagärningarna 17:26-27

”Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig”.

Psalm 74:17

Det finns något väldigt bra med globalism. Vi har möjlighet att resa och ha utbyte av andra kulturer. Men Gud har skapat gränser som ett beskydd för alla olika folk. Ja, vi är alla Guds skapelser men vi har olika kulturer och vi är inte ett enda folk. Djävulens plan är att bryta ned alla gränser så att ondskan kan översvämma överallt. Och det gäller både länder och gränser för hur vi ska leva. Råmärken som Bibeln talar om som finns där som ett beskydd.

”Flytta inte ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder har satt upp”.

Ordspråksboken 22:28

Vi som kristna vet ju vad Bibeln säjer om den yttersta tiden att Anti-Krist ska regera i en värld utan gränser och att det kommer att bli den värsta diktatur som världen har sett.

Dom som vurmar för öppna gränser har också glömt att det faktiskt inte var så länge sedan vi hade ”Fattig-Sverige”. Min morfar t.ex. var född 1899. Han började jobba när han var 13 år. Han fick det bra sen men det var fattigt när han växte upp med 8 syskon. Han dog 1986.

Min pappa har alltid sagt att dom mest nationalistiska svenskarna är dom som bor utomlands. Det kan nog stämma. Jag skrev en gång förut att jag skulle skriva om att jag är stolt över Sverige men sen kom annat emellan. Sverige har rykte om sej att vara socialistiskt men jag ser en helt annan ådra. Tänk på alla internationella företag som kommit från Sverige och som vittnar om en entreprenörsanda av stora mått. Det bor flera miljoner mer människor i exempelvis Los Angeles och ändå har företag som Volvo, SAAB, Electrolux, Husqvarna och IKEA kommit från lilla Sverige. Vi har också många, många svenska uppfinningar. Googla det så får du se. Min amerikanske man och jag brukar skoja om det och tävla om vilket land som har flest och han drar alltid till med att mjölkkartongerna är svenska. Vilket är sant. Tetrapac är en svensk uppfinning 😉

Här i USA ser man hur unga människor dras mot socialism. Många av universiteten har vänsterinriktade professorer som influerar dom unga. USA som en gång var den nation som starkast stod emot kommunismen. Man framställer socialismen som “det goda” samhället. Man lär ungdomen t.ex. att Amerika är ont och att allt som Amerika står för ska bekämpas.

Visa mej ett socialistiskt land som upphöjer Gud. Det finns inte. Staten blir Gud och det som människorna måste se upp till. Samma i Sverige. Partierna på vänsterkanten framställer sej själva som ”dom goda”. En väldigt självrättfärdig syn där man inte behöver Gud eller förlåtelse för synder.

Läste på Facebook igår en fras som gick i stil med: ”Om man inte är stolt över sitt land har man inte heller någon anledning att försvara det”.

”Så sade HERREN: »Ställ eder vid vägarna och sen till, och fråga efter forntidens stigar, fråga vilken väg som är den goda vägen, och vandra på den, så ska ni finna ro för edra själar.» Jeremia 6:16

(Jag har skrivit en sång på svenska om det här som kommer snart….)

Jag tror att Sverige står inför ett ödesval precis som Amerika gjorde i det senaste valet. Vi som kristna måste rösta med Gud.

Var välsignade!

 

Veckans bloggare:
Lena A Hubbard

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Dag Bergkvist: Pennan i mästarens hand

by Radio Tio | maj 14, 2015

Det skrivs och framförs massor av musik nu. Eurovision. Kanske på Svensktoppen. Låtskrivarskolor och producentutbildningar växer nästan upp som svampar ur den svenska myllan. Den svenska musikbranschen är på topp. Ryktet om det svenska musikundret har lett till högvatten för musikindustrin i vårt land och banat väg för ett mycket gott rykte för svensk populärmusik.

Många av oss utövare är nog alla skyldiga ett tack till de som gått före, de konstnärliga utövare som med sin passion, talang och överlåtelse satt Sverige på världskartan. Vi kan rida på vågen om vi så vill, för vi har många öron i världen som med intresse lyssnar till all ny musik som kommer ut ur alla små och stora studios och datorer i vårt land.

Jag är en av dem som med intresse följer allt detta, just därför att det är fantastiskt roligt med musik. Musiken är en fantastisk gåva som går in i vår själ, tar tag i våra känslor och kan beröra det innersta av vårt innersta. Och om Gud är i musiken så kan han också beröra oss på djupet genom den.

Men det finns en sak som stör mig mitt i allt detta. Styrkan i mångfalden kan också vara vår absoluta svaghet, nämligen just massproduktionen. En het musikbransch kräver mycket låtskrivande. Mångfald innebär massproduktion. Massproduktionen kan därför nästan ge inflation i själva det konstnärliga skapandet.

Därför blir jag alldeles salig när det helt plötsligt dyker upp någonting som verkligen utmärker sig från mängden. När man får se och begrunda en Carl Larson talva mitt bland den vanligtvis vackra, allmänt accepterade men massproducerade Hötorgskonsten.

Visst kan man ha en Hötorgstavla på väggen. Den kan passa alldeles utmärkt och vara vacker i sammanhanget. Men ett verk av en riktig konstnär står ut som något alldeles särdeles i mängden. Det är beundransvärt och dyrbart på riktigt. Det är ett verkligt landmärke som i många generationer kommer att stå som modell för månget plagiat. Det behåller också, och till och med ökar, sitt värde för varje tid som går.

Att lyssna på årets bidrag till Eurovision och få höra exempelvis Italiens bidrag är lite av samma upplevelse. Nu röjer jag min personliga smak, men det bjuder jag gärna på.

Samma känsla fick jag idag när jag plockade ner en gammal platta från CD-hyllan för att lyssna på i bilen. I kontrast till all musik jag hittills har hört sticker denna produktion ut ur mängden på ett underbart sätt. ”The Live Adventure” med Steven Curtis Chapman fick mig att andas frisk luft på nytt, som doften utomhus om våren när solen bryter fram efter regnet. Hela plattan bygger på det bästa ur låtskrivarens karriär framfört med en enkelhet, humor och värme som bara kan komma rakt ut hjärtat på en sann singer-songwriter och genuin artist.

En varaktig musikalisk högkonjuktur kräver först och främst sånger, låtar och verk som är outstanding. Bra låtar är tidlösa. De är som en utomordentligt vacker skulptur – uthuggen ur ett stenblock ut mängden och bearbetad med största omsorg och noggrannhet in i minsta detalj. Det finns en harmoni mellan alla elementen.

De kan ofta sjungas såväl helt á capella som med symfoniorkester. De utgör en säregen och utsökt sammansättning av melodi, text och harmoni som inte återfinns någon annanstans. De som är ett klassiskt litterärt verk mitt ibland kioskromaner. Eller som en vacker sällsynt blomma som höjer sig över ängens mängder av gula maskrosor i midsommartid. De är som gyllene ”nuggets” som vaskas fram av en hängiven, outtröttlig och arbetssam guldgrävare från gryningstid till dess att natten faller på.

Dessa tidlösa konstnärliga verk föds inte hur som helst. Deras framfödsel kräver idogt arbete av de som har förmågan, gåvorna och talangen att sätta ord och ton på det vi värderar allra högst i livet. Vägen till den dyrbara pärlan kommer att vara kantad av möjligheter att ge upp – tusen gånger om.

Min bön är att de som anförtrotts den gåvan inte ska ge upp sin gåva, förringa sin talang eller gräva ned sitt pund. Världen kommer inte att tacka dem för det. Men om de fullgör sin uppgift på allvar blir det till rikedom och stor välsignelse för världen – för generatioer framöver.

Leret i krukmakarens hand. Mejseln i skulptörens hand. Penseln i målarens hand. Pennan i mästarens hand. Redskap, talang och hängivet arbete. Inget är mera värdefullt än detta.

Dag Bergkvist

Leave a comment