full screen background image

Ljuset, värmen, våren

Visst är det helt underbart när våren kommer. Solen strålar och naturen börjar återigen spira av liv. Det som var mörkt blir ljust, det som såg dött ut har åter bevisats vara full av kraft och liv.

För de flesta människor kommer våren och solen som en räddare i nöden. Känslan av att gå på sparlåga under vinterns mörker och kyla drabbar troligtvis de flera av oss. Många människor jag talar med mår dåligt under årets mörkaste månader. De känner sig isolerade och ensamma vilket ofta genererar till ett depressivt tillstånd. Men så fort solen börjar stråla i större kraft och värmen sakta hitta sig tillbaka så släpper det som upplevt tungt och mörkt och en känsla av förlossning gör sig påmind. Man ser människor le i större utsträckning,. Man tar sig tid att träffa människor och socialiserar mer, något som ligger i vår natur, gemenskapen med andra.

Det andliga fungerar på samma sätt. Precis som vi människor är beroende av solljuset så är vi beroende av Guds ljus. Gud är ljus och i honom finns inget mörker. Vi kan leva en tid i det mörka, dunkla men får vi inte ljus i vår själv och ande så stagnerar vi, det andliga livet tar slut. Livet finns i ljuset som finns hos Gud. Naturen behöver ljuset och värmen för att helt kunna slå ut och blomstra i all sin kraft. Vi behöver Guds värme och ljus för att vi ska kunna växa och frodas i all vår kraft.

Gud har skapar allt. Guds skapelseverk är vackert och Gud vill att vi ska njuta av Hans skapelse. Varje del av naturen är en reflektion av Guds skönhet och jag är övertygad om att naturen därför är en helandekraft för vår kropp.

När man ser på det Skandinaviska klimatet blir det så konkret när våren anländer. Från att träden och marken är nakna efter vinterns karga grepp sker sen en explosion av grönska. Låt Guds ljus rikligen få blända dig så att ditt andliga liv också får uppleva explosionen av värme och ljus som generera i andlig grönska.

”I hans kölvatten strålar vägen av ljus… ” Job 41:23

”Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus det vi ljus.” Ps 36:10

”Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” 1 Joh 1:5

 

Med önskan om allt gott

Maria Owiredu
Radio 10


Veckans bloggare:
Maria Owiredu

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Dag Bergkvist: Pennan i mästarens hand

by Radio Tio | maj 14, 2015

Det skrivs och framförs massor av musik nu. Eurovision. Kanske på Svensktoppen. Låtskrivarskolor och producentutbildningar växer nästan upp som svampar ur den svenska myllan. Den svenska musikbranschen är på topp. Ryktet om det svenska musikundret har lett till högvatten för musikindustrin i vårt land och banat väg för ett mycket gott rykte för svensk populärmusik.

Många av oss utövare är nog alla skyldiga ett tack till de som gått före, de konstnärliga utövare som med sin passion, talang och överlåtelse satt Sverige på världskartan. Vi kan rida på vågen om vi så vill, för vi har många öron i världen som med intresse lyssnar till all ny musik som kommer ut ur alla små och stora studios och datorer i vårt land.

Jag är en av dem som med intresse följer allt detta, just därför att det är fantastiskt roligt med musik. Musiken är en fantastisk gåva som går in i vår själ, tar tag i våra känslor och kan beröra det innersta av vårt innersta. Och om Gud är i musiken så kan han också beröra oss på djupet genom den.

Men det finns en sak som stör mig mitt i allt detta. Styrkan i mångfalden kan också vara vår absoluta svaghet, nämligen just massproduktionen. En het musikbransch kräver mycket låtskrivande. Mångfald innebär massproduktion. Massproduktionen kan därför nästan ge inflation i själva det konstnärliga skapandet.

Därför blir jag alldeles salig när det helt plötsligt dyker upp någonting som verkligen utmärker sig från mängden. När man får se och begrunda en Carl Larson talva mitt bland den vanligtvis vackra, allmänt accepterade men massproducerade Hötorgskonsten.

Visst kan man ha en Hötorgstavla på väggen. Den kan passa alldeles utmärkt och vara vacker i sammanhanget. Men ett verk av en riktig konstnär står ut som något alldeles särdeles i mängden. Det är beundransvärt och dyrbart på riktigt. Det är ett verkligt landmärke som i många generationer kommer att stå som modell för månget plagiat. Det behåller också, och till och med ökar, sitt värde för varje tid som går.

Att lyssna på årets bidrag till Eurovision och få höra exempelvis Italiens bidrag är lite av samma upplevelse. Nu röjer jag min personliga smak, men det bjuder jag gärna på.

Samma känsla fick jag idag när jag plockade ner en gammal platta från CD-hyllan för att lyssna på i bilen. I kontrast till all musik jag hittills har hört sticker denna produktion ut ur mängden på ett underbart sätt. ”The Live Adventure” med Steven Curtis Chapman fick mig att andas frisk luft på nytt, som doften utomhus om våren när solen bryter fram efter regnet. Hela plattan bygger på det bästa ur låtskrivarens karriär framfört med en enkelhet, humor och värme som bara kan komma rakt ut hjärtat på en sann singer-songwriter och genuin artist.

En varaktig musikalisk högkonjuktur kräver först och främst sånger, låtar och verk som är outstanding. Bra låtar är tidlösa. De är som en utomordentligt vacker skulptur – uthuggen ur ett stenblock ut mängden och bearbetad med största omsorg och noggrannhet in i minsta detalj. Det finns en harmoni mellan alla elementen.

De kan ofta sjungas såväl helt á capella som med symfoniorkester. De utgör en säregen och utsökt sammansättning av melodi, text och harmoni som inte återfinns någon annanstans. De som är ett klassiskt litterärt verk mitt ibland kioskromaner. Eller som en vacker sällsynt blomma som höjer sig över ängens mängder av gula maskrosor i midsommartid. De är som gyllene ”nuggets” som vaskas fram av en hängiven, outtröttlig och arbetssam guldgrävare från gryningstid till dess att natten faller på.

Dessa tidlösa konstnärliga verk föds inte hur som helst. Deras framfödsel kräver idogt arbete av de som har förmågan, gåvorna och talangen att sätta ord och ton på det vi värderar allra högst i livet. Vägen till den dyrbara pärlan kommer att vara kantad av möjligheter att ge upp – tusen gånger om.

Min bön är att de som anförtrotts den gåvan inte ska ge upp sin gåva, förringa sin talang eller gräva ned sitt pund. Världen kommer inte att tacka dem för det. Men om de fullgör sin uppgift på allvar blir det till rikedom och stor välsignelse för världen – för generatioer framöver.

Leret i krukmakarens hand. Mejseln i skulptörens hand. Penseln i målarens hand. Pennan i mästarens hand. Redskap, talang och hängivet arbete. Inget är mera värdefullt än detta.

Dag Bergkvist

Leave a comment