full screen background image

Vi talar nästan inte om det...

Jag vet knappt var jag ska börja...😧
Denna julledighet har varit stunder av att leta, gräva, försöka förstå och upptäcka. Och jag blir så frustrerad när jag inte ser eller uppfattar allt som jag vill få tag på! Jag har inget behov av filmer och serier för att kunna roa mig. 
ALLT jag längtar efter är att få del av det Guds Ande vill leverera till sitt folk i denna tid. Jag vill kunna lyssna, ta in och omsätta det.
Våra ögon och öron är viktiga kanaler in i våra liv. Det är bl.a. de som hjälper till att bygga upp eller riva ner det Gudsrike vi har inom oss. Våra hjärtan och tankar behöver ett beskydd i denna tid, och det kan vi inte ta lätt på. 
 
Antikrist ande är i full verksamhet - och det kommer att tillta under 2018. Om vi inte är beredda och förstår tidens olika tecken, kommer vi att ha svårt att navigera framöver. 
 
Jag ber Gud om en desperat hunger mitt ibland oss som kristna, och en noggranhet att inte bli bedragen i denna tid. Att vi ska kunna läsa och förstå Guds Ord på ett klarare sätt, för Gud själv har lovat att uppenbarelsen kring Ordet ska öka i den yttersta tiden - om vi läser...
Finns vi då där för att få tag på det, eller är vi fortfarane i stadiet av att göra som vi alltid har gjort och levt? Kan vi tänka oss att göra de förändringar som behövs?
 
Detta skriver jag till er 
med tanke på dem som försöker leda er vilse.
Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse 
som ni har tagit emot av honom, 
och ni behöver inte någon som undervisar er, 
utan vad hans smörjelse lär er om allting 
är sanning och inte lögn.
Förbli i honom som den har lärt er.
1 Joh.2:26-27
 
Det finns något som vi alla kan få del av. Det är smörjelsen från Gud själv, den helige Andes vägledning, som är unik och tillgänglig för var och en av oss. Då kan vi inte slå oss till ro och tro att andra är våra guider i livet, för i detta avsnitt skrev Johannes just specifikt om Antikrist och antikrister...
Daniel skriver:
 
Dem som har kränkt förbundet 
skall han med smickrande ord locka till avfall,
men de av foket som känner sin Gud
skall stå fasta och hålla ut. 
De förståndiga bland folket ska ge många insikt...
Daniel 11:32-33
 
Det är som om vi kristna som tror på detta har tappat målföret. 
 
William Booth sa på sin tid på 1800-talet, om framtiden och dess faror:
 
"Religion utan den Helige Ande,
kristenhet utan Kristus, 
förlåtelse utan ånger,
frälsning utan pånyttfödelse
politik utan Gud
och himmel utan helvete."
 
Vi har ett och annat att stå upp för och försvara.
 
/Eleonora Lahti

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Dag Bergkvist: Pennan i mästarens hand

by Radio Tio | maj 14, 2015

Det skrivs och framförs massor av musik nu. Eurovision. Kanske på Svensktoppen. Låtskrivarskolor och producentutbildningar växer nästan upp som svampar ur den svenska myllan. Den svenska musikbranschen är på topp. Ryktet om det svenska musikundret har lett till högvatten för musikindustrin i vårt land och banat väg för ett mycket gott rykte för svensk populärmusik.

Många av oss utövare är nog alla skyldiga ett tack till de som gått före, de konstnärliga utövare som med sin passion, talang och överlåtelse satt Sverige på världskartan. Vi kan rida på vågen om vi så vill, för vi har många öron i världen som med intresse lyssnar till all ny musik som kommer ut ur alla små och stora studios och datorer i vårt land.

Jag är en av dem som med intresse följer allt detta, just därför att det är fantastiskt roligt med musik. Musiken är en fantastisk gåva som går in i vår själ, tar tag i våra känslor och kan beröra det innersta av vårt innersta. Och om Gud är i musiken så kan han också beröra oss på djupet genom den.

Men det finns en sak som stör mig mitt i allt detta. Styrkan i mångfalden kan också vara vår absoluta svaghet, nämligen just massproduktionen. En het musikbransch kräver mycket låtskrivande. Mångfald innebär massproduktion. Massproduktionen kan därför nästan ge inflation i själva det konstnärliga skapandet.

Därför blir jag alldeles salig när det helt plötsligt dyker upp någonting som verkligen utmärker sig från mängden. När man får se och begrunda en Carl Larson talva mitt bland den vanligtvis vackra, allmänt accepterade men massproducerade Hötorgskonsten.

Visst kan man ha en Hötorgstavla på väggen. Den kan passa alldeles utmärkt och vara vacker i sammanhanget. Men ett verk av en riktig konstnär står ut som något alldeles särdeles i mängden. Det är beundransvärt och dyrbart på riktigt. Det är ett verkligt landmärke som i många generationer kommer att stå som modell för månget plagiat. Det behåller också, och till och med ökar, sitt värde för varje tid som går.

Att lyssna på årets bidrag till Eurovision och få höra exempelvis Italiens bidrag är lite av samma upplevelse. Nu röjer jag min personliga smak, men det bjuder jag gärna på.

Samma känsla fick jag idag när jag plockade ner en gammal platta från CD-hyllan för att lyssna på i bilen. I kontrast till all musik jag hittills har hört sticker denna produktion ut ur mängden på ett underbart sätt. ”The Live Adventure” med Steven Curtis Chapman fick mig att andas frisk luft på nytt, som doften utomhus om våren när solen bryter fram efter regnet. Hela plattan bygger på det bästa ur låtskrivarens karriär framfört med en enkelhet, humor och värme som bara kan komma rakt ut hjärtat på en sann singer-songwriter och genuin artist.

En varaktig musikalisk högkonjuktur kräver först och främst sånger, låtar och verk som är outstanding. Bra låtar är tidlösa. De är som en utomordentligt vacker skulptur – uthuggen ur ett stenblock ut mängden och bearbetad med största omsorg och noggrannhet in i minsta detalj. Det finns en harmoni mellan alla elementen.

De kan ofta sjungas såväl helt á capella som med symfoniorkester. De utgör en säregen och utsökt sammansättning av melodi, text och harmoni som inte återfinns någon annanstans. De som är ett klassiskt litterärt verk mitt ibland kioskromaner. Eller som en vacker sällsynt blomma som höjer sig över ängens mängder av gula maskrosor i midsommartid. De är som gyllene ”nuggets” som vaskas fram av en hängiven, outtröttlig och arbetssam guldgrävare från gryningstid till dess att natten faller på.

Dessa tidlösa konstnärliga verk föds inte hur som helst. Deras framfödsel kräver idogt arbete av de som har förmågan, gåvorna och talangen att sätta ord och ton på det vi värderar allra högst i livet. Vägen till den dyrbara pärlan kommer att vara kantad av möjligheter att ge upp – tusen gånger om.

Min bön är att de som anförtrotts den gåvan inte ska ge upp sin gåva, förringa sin talang eller gräva ned sitt pund. Världen kommer inte att tacka dem för det. Men om de fullgör sin uppgift på allvar blir det till rikedom och stor välsignelse för världen – för generatioer framöver.

Leret i krukmakarens hand. Mejseln i skulptörens hand. Penseln i målarens hand. Pennan i mästarens hand. Redskap, talang och hängivet arbete. Inget är mera värdefullt än detta.

Dag Bergkvist

Leave a comment