full screen background image

Vi talar nästan inte om det...

Jag vet knappt var jag ska börja...😧
Denna julledighet har varit stunder av att leta, gräva, försöka förstå och upptäcka. Och jag blir så frustrerad när jag inte ser eller uppfattar allt som jag vill få tag på! Jag har inget behov av filmer och serier för att kunna roa mig. 
ALLT jag längtar efter är att få del av det Guds Ande vill leverera till sitt folk i denna tid. Jag vill kunna lyssna, ta in och omsätta det.
Våra ögon och öron är viktiga kanaler in i våra liv. Det är bl.a. de som hjälper till att bygga upp eller riva ner det Gudsrike vi har inom oss. Våra hjärtan och tankar behöver ett beskydd i denna tid, och det kan vi inte ta lätt på. 
 
Antikrist ande är i full verksamhet - och det kommer att tillta under 2018. Om vi inte är beredda och förstår tidens olika tecken, kommer vi att ha svårt att navigera framöver. 
 
Jag ber Gud om en desperat hunger mitt ibland oss som kristna, och en noggranhet att inte bli bedragen i denna tid. Att vi ska kunna läsa och förstå Guds Ord på ett klarare sätt, för Gud själv har lovat att uppenbarelsen kring Ordet ska öka i den yttersta tiden - om vi läser...
Finns vi då där för att få tag på det, eller är vi fortfarane i stadiet av att göra som vi alltid har gjort och levt? Kan vi tänka oss att göra de förändringar som behövs?
 
Detta skriver jag till er 
med tanke på dem som försöker leda er vilse.
Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse 
som ni har tagit emot av honom, 
och ni behöver inte någon som undervisar er, 
utan vad hans smörjelse lär er om allting 
är sanning och inte lögn.
Förbli i honom som den har lärt er.
1 Joh.2:26-27
 
Det finns något som vi alla kan få del av. Det är smörjelsen från Gud själv, den helige Andes vägledning, som är unik och tillgänglig för var och en av oss. Då kan vi inte slå oss till ro och tro att andra är våra guider i livet, för i detta avsnitt skrev Johannes just specifikt om Antikrist och antikrister...
Daniel skriver:
 
Dem som har kränkt förbundet 
skall han med smickrande ord locka till avfall,
men de av foket som känner sin Gud
skall stå fasta och hålla ut. 
De förståndiga bland folket ska ge många insikt...
Daniel 11:32-33
 
Det är som om vi kristna som tror på detta har tappat målföret. 
 
William Booth sa på sin tid på 1800-talet, om framtiden och dess faror:
 
"Religion utan den Helige Ande,
kristenhet utan Kristus, 
förlåtelse utan ånger,
frälsning utan pånyttfödelse
politik utan Gud
och himmel utan helvete."
 
Vi har ett och annat att stå upp för och försvara.
 
/Eleonora Lahti

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Hanna Petián: Lovsång – Kärlekens yttryck

by Radio Tio | jul 01, 2015

Jag minns när jag första gången insåg att Gud existerar. Jag vet inte var, hur eller när (förmodligen många, många år sedan på en ungdomskonferens jag blivit medtvingad på) men jag vet att jag vid ett tillfälle stod som förstenad i publikhavet och betraktade det hängivna lovsångsteamet på scenen. De gav hela hjärtat i lovsång till Jesus. Var och en tycktes bara ha Jesus för ögonen och de brydde sig inte om någon annan. De bara brann av kärlek till Honom. Det slog mig där och då att de där unga lovsångsledarna bara måste ha en relation med Gud. Man kan inte fejka det där. Det var på riktigt.

Lovsång är egentligen inte svårare än så. Men vi måste såklart komplicera allting – Två snabba låtar och tre långsamma och man ska komma ihåg alla verser och alla bryggor och alla refränger. Man ska lyfta händerna och spela rätt ackord och det får inte låta falskt. Man ska gärna blunda lite heligt men samtidigt hålla ett öga på mötesledaren som kollar klockan när det är dags för nästa punkt på schemat och så vidare.

De här oskrivna reglerna tror jag är en konsekvens av människors rädsla för att tappa kontrollen ifall Helig Ande skulle ha någon invändning. Man vågar inte bli av med den där trygga vetskapen om vad som ska hända härnäst i gudstjänsten. Dessa rutiner finns i allt för många församlingar idag, även om de kan se lite olika ut. Nu menar jag inte att det som jag räknade upp är fel. Att till exempel lyfta händerna och sjunga bryggor kan dra ner Guds härlighet på ett helt underbart sätt om det görs av hjärtat och på Helig Andes direktiv - men inte om det görs på rutin. Rutiner gillrar religiösa fällor i våra kyrkor idag. Ingen vill väl fastna i dem men ändå ligger det tyvärr i vår köttsliga natur att göra just det.

Jag tror att vi ständigt behöver rannsaka oss själva och som Bibeln säger - sträva efter sinnets förnyelse. Vi behöver brinna för att hålla vattnet rent, levande och flödande i vår tillbedjan. Jag längtar efter ny, fräsch och profetisk lovsång, med ett ständigt fokus på Guds vilja och med en större andlig skärpa. Jag upplever att Gud vill göra så mycket mer genom vår lovsång och tillbedjan och vi behöver låta Honom komma precis som Han vill.

Vi behöver släppa kontrollen. Vi behöver våga släppa blicken från textskärmarna på väggen och istället fästa den på Jesus och börja sjunga vårt eget hjärtas sång. Våga älska honom med hela vår själ och med hela vår kraft. Våga strunta i om andra tycker att vi är konstiga om vi dansar eller ropar. Vi behöver våga söka honom helhjärtat offentligt på samma sätt som vi gör hemma i vår kammare. Vi kan inte dölja något inför vår Gud. Han ser i det fördolda och han vet om vi är ärliga eller om vi fejkar. Vem bryr sig om vad människor tycker när det är Gud vi ska behaga?

Jag tror att Gud längtar efter den dagen då vi slänger våra masker och slutar leka kyrka. När vi slutar låtsas att vi lever perfekta liv och när vi erkänner att vi inte är så heliga som vi vill framstå. När vi vågar vara öppna och ärliga inför varandra och inför Honom. Dagen då lovsång och tillbedjan blir en okontrollerad och självklar konsekvens av vår uppriktiga kärlek till Fadern.

”..du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. ” (Mark 12:28)

Jag kan nästan höra porlet av hur nytt levande vatten väntar på att få forsa över våra församlingar i Sverige med förnyelse, när vi vågar släppa taget om det trygga i våra mötespunkter. Att just släppa taget tror jag är en otroligt viktig nyckel för att väckelsen ska kunna bryta fram i Sverige, så som det många gånger har profeterats ut.

När jag leder lovsång brukar jag ofta uppmana församlingen att sjunga sin egen sång till Gud. Sådär som vi gör när vi är ensamma med Honom. Sångerna vi sjunger i kyrkan är bara sånger – begränsade ord som tjänar till att hjälpa oss att tillbe, men som inte på långa vägar kan beskriva den ära Han förtjänar. Lovsång är inte allsång på Skansen. Lovsång är en personlig kärlekssång till Gud. Och när vi alla kommer inför Gud på ett personligt plan så möts vi i hans härlighet tillsammans. Då blir vi ett i tillbedjan inför Honom. När vi prisar honom för den Han är och helhjärtat sträcker oss mot Honom så kan han inte låta bli att sträcka sig tillbaka mot oss. Han måste svara med kärlek, för det är så en kärleksrelation fungerar. Och varenda människa bidrar personligen till hur atmosfären blir i möteslokalen.

”Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ.” (5 Mose 4:29).


Den Helige Ande påminner mig ofta om den där första kärleken till Jesus. Och han leder mig ständigt tillbaka till den enkla, barnsliga kärlekssången till min far i himlen. Det är inte komplicerat eller svårt, tvärtom, det är det mest naturliga vi kristna kan göra.


Leave a comment