full screen background image

Sverige och socialism

 
 

Jag skriver det här dagen efter Sveriges Nationaldag. Såg lite grand från Skansen på TV på nätet. Härligt att se alla svenska flaggor. Tror svenskarna behöver få känna stolthet över sitt land. Särskilt nu med så mycket våld och osäkerhet i landet. Ondskan tog en gång nationalismen och perverterade den så vi behöver ta den tillbaka. Vi kan vara stolta över vårt land precis som vi är stolta över vår familj eller vår församling. Gud har instiftat alla tre och dom krafter som vill bryta ned någon av dessa är inte från Gud. Vi har också rätt att försvara vårt land och det vi tror på.

I Bibeln står det:

”Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skola bo --detta för att de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke är långt ifrån någon enda av oss”.…

Apostlagärningarna 17:26-27

”Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig”.

Psalm 74:17

Det finns något väldigt bra med globalism. Vi har möjlighet att resa och ha utbyte av andra kulturer. Men Gud har skapat gränser som ett beskydd för alla olika folk. Ja, vi är alla Guds skapelser men vi har olika kulturer och vi är inte ett enda folk. Djävulens plan är att bryta ned alla gränser så att ondskan kan översvämma överallt. Och det gäller både länder och gränser för hur vi ska leva. Råmärken som Bibeln talar om som finns där som ett beskydd.

”Flytta inte ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder har satt upp”.

Ordspråksboken 22:28

Vi som kristna vet ju vad Bibeln säjer om den yttersta tiden att Anti-Krist ska regera i en värld utan gränser och att det kommer att bli den värsta diktatur som världen har sett.

Dom som vurmar för öppna gränser har också glömt att det faktiskt inte var så länge sedan vi hade ”Fattig-Sverige”. Min morfar t.ex. var född 1899. Han började jobba när han var 13 år. Han fick det bra sen men det var fattigt när han växte upp med 8 syskon. Han dog 1986.

Min pappa har alltid sagt att dom mest nationalistiska svenskarna är dom som bor utomlands. Det kan nog stämma. Jag skrev en gång förut att jag skulle skriva om att jag är stolt över Sverige men sen kom annat emellan. Sverige har rykte om sej att vara socialistiskt men jag ser en helt annan ådra. Tänk på alla internationella företag som kommit från Sverige och som vittnar om en entreprenörsanda av stora mått. Det bor flera miljoner mer människor i exempelvis Los Angeles och ändå har företag som Volvo, SAAB, Electrolux, Husqvarna och IKEA kommit från lilla Sverige. Vi har också många, många svenska uppfinningar. Googla det så får du se. Min amerikanske man och jag brukar skoja om det och tävla om vilket land som har flest och han drar alltid till med att mjölkkartongerna är svenska. Vilket är sant. Tetrapac är en svensk uppfinning 😉

Här i USA ser man hur unga människor dras mot socialism. Många av universiteten har vänsterinriktade professorer som influerar dom unga. USA som en gång var den nation som starkast stod emot kommunismen. Man framställer socialismen som “det goda” samhället. Man lär ungdomen t.ex. att Amerika är ont och att allt som Amerika står för ska bekämpas.

Visa mej ett socialistiskt land som upphöjer Gud. Det finns inte. Staten blir Gud och det som människorna måste se upp till. Samma i Sverige. Partierna på vänsterkanten framställer sej själva som ”dom goda”. En väldigt självrättfärdig syn där man inte behöver Gud eller förlåtelse för synder.

Läste på Facebook igår en fras som gick i stil med: ”Om man inte är stolt över sitt land har man inte heller någon anledning att försvara det”.

”Så sade HERREN: »Ställ eder vid vägarna och sen till, och fråga efter forntidens stigar, fråga vilken väg som är den goda vägen, och vandra på den, så ska ni finna ro för edra själar.» Jeremia 6:16

(Jag har skrivit en sång på svenska om det här som kommer snart….)

Jag tror att Sverige står inför ett ödesval precis som Amerika gjorde i det senaste valet. Vi som kristna måste rösta med Gud.

Var välsignade!

 

Veckans bloggare:
Lena A Hubbard

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Hanna Petián: Lovsång – Kärlekens yttryck

by Radio Tio | jul 01, 2015

Jag minns när jag första gången insåg att Gud existerar. Jag vet inte var, hur eller när (förmodligen många, många år sedan på en ungdomskonferens jag blivit medtvingad på) men jag vet att jag vid ett tillfälle stod som förstenad i publikhavet och betraktade det hängivna lovsångsteamet på scenen. De gav hela hjärtat i lovsång till Jesus. Var och en tycktes bara ha Jesus för ögonen och de brydde sig inte om någon annan. De bara brann av kärlek till Honom. Det slog mig där och då att de där unga lovsångsledarna bara måste ha en relation med Gud. Man kan inte fejka det där. Det var på riktigt.

Lovsång är egentligen inte svårare än så. Men vi måste såklart komplicera allting – Två snabba låtar och tre långsamma och man ska komma ihåg alla verser och alla bryggor och alla refränger. Man ska lyfta händerna och spela rätt ackord och det får inte låta falskt. Man ska gärna blunda lite heligt men samtidigt hålla ett öga på mötesledaren som kollar klockan när det är dags för nästa punkt på schemat och så vidare.

De här oskrivna reglerna tror jag är en konsekvens av människors rädsla för att tappa kontrollen ifall Helig Ande skulle ha någon invändning. Man vågar inte bli av med den där trygga vetskapen om vad som ska hända härnäst i gudstjänsten. Dessa rutiner finns i allt för många församlingar idag, även om de kan se lite olika ut. Nu menar jag inte att det som jag räknade upp är fel. Att till exempel lyfta händerna och sjunga bryggor kan dra ner Guds härlighet på ett helt underbart sätt om det görs av hjärtat och på Helig Andes direktiv - men inte om det görs på rutin. Rutiner gillrar religiösa fällor i våra kyrkor idag. Ingen vill väl fastna i dem men ändå ligger det tyvärr i vår köttsliga natur att göra just det.

Jag tror att vi ständigt behöver rannsaka oss själva och som Bibeln säger - sträva efter sinnets förnyelse. Vi behöver brinna för att hålla vattnet rent, levande och flödande i vår tillbedjan. Jag längtar efter ny, fräsch och profetisk lovsång, med ett ständigt fokus på Guds vilja och med en större andlig skärpa. Jag upplever att Gud vill göra så mycket mer genom vår lovsång och tillbedjan och vi behöver låta Honom komma precis som Han vill.

Vi behöver släppa kontrollen. Vi behöver våga släppa blicken från textskärmarna på väggen och istället fästa den på Jesus och börja sjunga vårt eget hjärtas sång. Våga älska honom med hela vår själ och med hela vår kraft. Våga strunta i om andra tycker att vi är konstiga om vi dansar eller ropar. Vi behöver våga söka honom helhjärtat offentligt på samma sätt som vi gör hemma i vår kammare. Vi kan inte dölja något inför vår Gud. Han ser i det fördolda och han vet om vi är ärliga eller om vi fejkar. Vem bryr sig om vad människor tycker när det är Gud vi ska behaga?

Jag tror att Gud längtar efter den dagen då vi slänger våra masker och slutar leka kyrka. När vi slutar låtsas att vi lever perfekta liv och när vi erkänner att vi inte är så heliga som vi vill framstå. När vi vågar vara öppna och ärliga inför varandra och inför Honom. Dagen då lovsång och tillbedjan blir en okontrollerad och självklar konsekvens av vår uppriktiga kärlek till Fadern.

”..du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. ” (Mark 12:28)

Jag kan nästan höra porlet av hur nytt levande vatten väntar på att få forsa över våra församlingar i Sverige med förnyelse, när vi vågar släppa taget om det trygga i våra mötespunkter. Att just släppa taget tror jag är en otroligt viktig nyckel för att väckelsen ska kunna bryta fram i Sverige, så som det många gånger har profeterats ut.

När jag leder lovsång brukar jag ofta uppmana församlingen att sjunga sin egen sång till Gud. Sådär som vi gör när vi är ensamma med Honom. Sångerna vi sjunger i kyrkan är bara sånger – begränsade ord som tjänar till att hjälpa oss att tillbe, men som inte på långa vägar kan beskriva den ära Han förtjänar. Lovsång är inte allsång på Skansen. Lovsång är en personlig kärlekssång till Gud. Och när vi alla kommer inför Gud på ett personligt plan så möts vi i hans härlighet tillsammans. Då blir vi ett i tillbedjan inför Honom. När vi prisar honom för den Han är och helhjärtat sträcker oss mot Honom så kan han inte låta bli att sträcka sig tillbaka mot oss. Han måste svara med kärlek, för det är så en kärleksrelation fungerar. Och varenda människa bidrar personligen till hur atmosfären blir i möteslokalen.

”Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ.” (5 Mose 4:29).


Den Helige Ande påminner mig ofta om den där första kärleken till Jesus. Och han leder mig ständigt tillbaka till den enkla, barnsliga kärlekssången till min far i himlen. Det är inte komplicerat eller svårt, tvärtom, det är det mest naturliga vi kristna kan göra.


Leave a comment