full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eva Marklund: Ro i själen

by Radio Tio | aug 17, 2015

Om du frågar människor vad som betyder mest för dem svarar de flesta, familjen, vänner och att vara frisk. Efter det viktigaste nämner många saker som ger livet kvalitet. Då kommer musik, upplevelser och själslig tillfredsställelse ofta upp som viktiga inslag i livet. 

Musiken och sången har en oerhörd påverkan på våra liv, mer än vi tror. Vi tycker om olika typer av musik och påverkas olika av den musik vi lyssnar till. Vi kan ändå konstatera att, i stora drag blir vi glada och upprymda av musik med takt och tempo, och vi blir lugna av musik som har ett långsammare tempo. Hög musik känns i hela kroppen och ökar pulsen, medan disharmonisk musik kan göra oss nedstämda. 

Jag har arbetat i butik i många år och tvingats att lyssna till musik som jag egentligen inte uppskattar eftersom musik är en del av marknadsföringen i en butik. Musiken skall ge den rätta känslan så att köpupplevelsen blir starkare. 
Efter mina arbetspass i butiken ville jag att det skulle vara helt tyst. Jag behövde helt enkelt rensa hjärnan. Att en hel dag lyssna till texter och musik vars budskap du upplever ytligt och förutsägbart tröttar oerhört.

Musiken rör vid själen oavsett vi vill eller inte. Av viss musik blir vi positivt påverkade och av viss musik kan vi bli stressade eller känna olust. 
För mig är det viktigt att den musik jag lyssnar till, tillför något gott och inte bryter ner. Jag tycker om när sång och musik rör vid själen på ett positivt sätt.

Den musik jag uppskattar mest är sånger som i text och musik har ett innehåll som beskriver något viktigt. Det viktigaste för mig är min tro och kärleken till Jesus. Därför uppskattar jag sång och musik som lyfter fram Hans egenskaper och ärar honom. Det finns ingenting mera värdefullt för mig än att vara på en plats där jag kan erfara Gud närvaro. Sången och musiken som fokuserar Guds egenskaper, Hans kärlek och storhet, skapar en speciell atmosfär. Att vara i den atmosfären är läkande och påverkar hela människan positivt.

Lovsång till Gud kan uttryckas på många olika sätt. I all enkelhet utan musik, med full orkester och stråkar, med fullt komp och stark musik. Tempo eller stilla. Herren den Högstes närvaro är kännbar i all lovsång där hjärtats kärlek till Jesus är grunden. Denna musik är annorlunda och tillför samtidigt som en längtan efter att ge till Gud är utgångspunkten.

Några av mina bästa stunder är när jag har möjlighet att sjunga rakt in i andra människors hjärtan. Ge någon annan en beröring genom det som brinner i mitt hjärta. Att få betjäna någon med sin musik är inte alla förunnat, men en stor tillfredställelse. Jag är tacksam för det.

I en tid där så mycket ljud finns runt omkring oss hela tiden finner jag vila i Herrens närvaro. Ofta är det sången och musiken som som ärar honom som för mig dit. ”En liten stund med Jesus o vad det jämnar allt" sjöng Lydia Lithell. Så sant i alla fall för mig. En sång kan verkligen beröra på djupet. Ge ”ro i själen”. 

Leave a comment