full screen background image

Vi talar nästan inte om det...

Jag vet knappt var jag ska börja...😧
Denna julledighet har varit stunder av att leta, gräva, försöka förstå och upptäcka. Och jag blir så frustrerad när jag inte ser eller uppfattar allt som jag vill få tag på! Jag har inget behov av filmer och serier för att kunna roa mig. 
ALLT jag längtar efter är att få del av det Guds Ande vill leverera till sitt folk i denna tid. Jag vill kunna lyssna, ta in och omsätta det.
Våra ögon och öron är viktiga kanaler in i våra liv. Det är bl.a. de som hjälper till att bygga upp eller riva ner det Gudsrike vi har inom oss. Våra hjärtan och tankar behöver ett beskydd i denna tid, och det kan vi inte ta lätt på. 
 
Antikrist ande är i full verksamhet - och det kommer att tillta under 2018. Om vi inte är beredda och förstår tidens olika tecken, kommer vi att ha svårt att navigera framöver. 
 
Jag ber Gud om en desperat hunger mitt ibland oss som kristna, och en noggranhet att inte bli bedragen i denna tid. Att vi ska kunna läsa och förstå Guds Ord på ett klarare sätt, för Gud själv har lovat att uppenbarelsen kring Ordet ska öka i den yttersta tiden - om vi läser...
Finns vi då där för att få tag på det, eller är vi fortfarane i stadiet av att göra som vi alltid har gjort och levt? Kan vi tänka oss att göra de förändringar som behövs?
 
Detta skriver jag till er 
med tanke på dem som försöker leda er vilse.
Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse 
som ni har tagit emot av honom, 
och ni behöver inte någon som undervisar er, 
utan vad hans smörjelse lär er om allting 
är sanning och inte lögn.
Förbli i honom som den har lärt er.
1 Joh.2:26-27
 
Det finns något som vi alla kan få del av. Det är smörjelsen från Gud själv, den helige Andes vägledning, som är unik och tillgänglig för var och en av oss. Då kan vi inte slå oss till ro och tro att andra är våra guider i livet, för i detta avsnitt skrev Johannes just specifikt om Antikrist och antikrister...
Daniel skriver:
 
Dem som har kränkt förbundet 
skall han med smickrande ord locka till avfall,
men de av foket som känner sin Gud
skall stå fasta och hålla ut. 
De förståndiga bland folket ska ge många insikt...
Daniel 11:32-33
 
Det är som om vi kristna som tror på detta har tappat målföret. 
 
William Booth sa på sin tid på 1800-talet, om framtiden och dess faror:
 
"Religion utan den Helige Ande,
kristenhet utan Kristus, 
förlåtelse utan ånger,
frälsning utan pånyttfödelse
politik utan Gud
och himmel utan helvete."
 
Vi har ett och annat att stå upp för och försvara.
 
/Eleonora Lahti

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Alf Lax: En musikupplevelse!

by Radio Tio | okt 21, 2015
Jag var trumpetare i Jönköpings musikskolas blåsorkester på 60-talet.
Den leddes av bla. pensionerade militärmusiker. Dom var duktiga,erfarna musiker, som såg värdet i att få lära ut sin konst till 100-tals barn och ungdomar.
Även frikyrkan har haft denna fina musiktradition, att lära barnen spela och sjunga.

Idag är det inte så utbrett, tyvärr. Det är inte så vanligt att barn/ ungdomar får chansen att 
lära sig hantera blåsinstrument, som t.ex. trumpet, trumbon, saxofon, fagott, klarinett m.m. Dessa musikfanjunkare lade ner ett enormt arbete och vi var många som lärde oss spela.

Hur som helst, nu var den stora dagen inne. Det var dags för den årliga Vår-konserten. 
Den hölls varje år på Per-Brahe-Gymnasiet. Där fanns det en stor pampig konserthall med en rejäl scen.Orkestern satt uppradad på scenen och konserthallen var överfylld av nyfikna, förväntansfulla föräldrar.Jag och en kille som hette Frisk hade fått ett hedersuppdrag. Vi skulle öppna konserten med en fanfar! Vi var klädda i blå uniformer med varsin båtmössa på huvudet. Fanfar-trumpeterna var smyckade med färgglada fanor. 

Vi gick ut på scenen och ställde oss på var sin sida om orkestern, det var c:a 10 meter 
mellan oss. Överenskommelsen var sådan, att jag skulle räkna in Frisk på tre, när Fanjukararen Engqvist gjorde ett tecken med handen. Nervöst stirrande på fanjunkaren, som stod i mitt gången, längst bak i konserthallen, såg jag hans hand göra ett tecken. Jag vände huvudet lite försiktigt mot Frisk och väs-viskade: "ett-två-Tre!", lyfte fanfar- trumpeten till munnen och stötte iväg en salva Ta,ta,ta,ta- och förstod i nästa sekund att Frisk inte var med. Ner med trumpeten igen, fort. Jag tittade på Frisk, som stod där som förstelnad och alldeles blek i ansiktet. Han såg inte frisk ut. Jag försökte igen, men han stod blick-stilla och stirrade mot fanjunkare Engqvist.

Nu var jag desperat och för tredje gången, skrek jag! Ett-Två-Tre!!!
Och i ren förskräckelse fick Frisk upp fanfar-trumpeten och fanfaren satt ganska ok.
Det är viktigt att följa en ledares tecken, men det är lika viktigt att den inbördes 
överenskommelsen fungerar också. Ledaren kan inte göra allt, orkestermedlemmarna har också ett ansvar!

Leave a comment