full screen background image

Ljuset, värmen, våren

Visst är det helt underbart när våren kommer. Solen strålar och naturen börjar återigen spira av liv. Det som var mörkt blir ljust, det som såg dött ut har åter bevisats vara full av kraft och liv.

För de flesta människor kommer våren och solen som en räddare i nöden. Känslan av att gå på sparlåga under vinterns mörker och kyla drabbar troligtvis de flera av oss. Många människor jag talar med mår dåligt under årets mörkaste månader. De känner sig isolerade och ensamma vilket ofta genererar till ett depressivt tillstånd. Men så fort solen börjar stråla i större kraft och värmen sakta hitta sig tillbaka så släpper det som upplevt tungt och mörkt och en känsla av förlossning gör sig påmind. Man ser människor le i större utsträckning,. Man tar sig tid att träffa människor och socialiserar mer, något som ligger i vår natur, gemenskapen med andra.

Det andliga fungerar på samma sätt. Precis som vi människor är beroende av solljuset så är vi beroende av Guds ljus. Gud är ljus och i honom finns inget mörker. Vi kan leva en tid i det mörka, dunkla men får vi inte ljus i vår själv och ande så stagnerar vi, det andliga livet tar slut. Livet finns i ljuset som finns hos Gud. Naturen behöver ljuset och värmen för att helt kunna slå ut och blomstra i all sin kraft. Vi behöver Guds värme och ljus för att vi ska kunna växa och frodas i all vår kraft.

Gud har skapar allt. Guds skapelseverk är vackert och Gud vill att vi ska njuta av Hans skapelse. Varje del av naturen är en reflektion av Guds skönhet och jag är övertygad om att naturen därför är en helandekraft för vår kropp.

När man ser på det Skandinaviska klimatet blir det så konkret när våren anländer. Från att träden och marken är nakna efter vinterns karga grepp sker sen en explosion av grönska. Låt Guds ljus rikligen få blända dig så att ditt andliga liv också får uppleva explosionen av värme och ljus som generera i andlig grönska.

”I hans kölvatten strålar vägen av ljus… ” Job 41:23

”Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus det vi ljus.” Ps 36:10

”Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” 1 Joh 1:5

 

Med önskan om allt gott

Maria Owiredu
Radio 10


Veckans bloggare:
Maria Owiredu

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Hanna Petian: Mer än musik

by Radio Tio | nov 25, 2015

Förra helgen åkte jag med jobbet till Stockholm för att filma en pakistansk/indisk konferens under tre dagar. Det var nästan som att stiga in i Pakistan när jag kom in i kyrkan, bortsett från att många talade svenska. Glittrande, färgglada kläder, leende ansikten, doften av kryddstark mat och det höga sorlet av urdu och hindi. Det var en kulturupplevelse för mig som aldrig varit i de länderna, och jag tyckte att det var särskilt intressant att få ta del av deras gudstjänster och få vara med om deras sätt att göra det på. Det var mycket glädje, höga handklapp och en väldig passion under lovsången. Ljudvolymen var så hög att jag behövde ha hörlurarna för öronen från början till slut. Det var mycket trummor och upprepade melodier som konstant växlade mellan dur och moll.  När jag stod där bakom kameran förundrades jag av hur de orkade sjunga refrängerna om och om igen så många gånger utan att tröttna. Jag som håller på med musik har lite svårt för enformiga sånger. När jag leder lovsång kan jag däremot, om jag känner ett flöde, upprepa vissa delar i en sång. Men detta var annorlunda. Det var deras kultur att sjunga på det sättet.

Det slog mig plötsligt där jag stod - att känslorna spelar in mer än vad vi tror när vi lovsjunger Gud. Alla människor kan relatera till musik och hör vi vacker musik som slår an den där sentimentala tonen inom oss, eller helt enkelt musik som vi tycker om – så är det lättare att hänge sig i lovsången, åtminstone enligt mina erfarenheter.  Jag kan villigt erkänna att det skulle vara mycket svårare för mig att fokusera på Jesus och ge hela mitt hjärta i tillbedjan under en gudstjänst - om lovsångsledaren sjunger falskt eller om bandet konstant spelar fel, om sången är enformig eller för gammaldags eller helt enkelt inte är min stil. Rent själsligt så är det ju så.

Vi ska älska Gud med hela vårt hjärta, vår kraft, vår själ och vårt förstånd.  Jag uppfattar det som att vi tillber Gud med vår kraft genom att t.ex. lyfta händerna eller dansa, vi tillber Gud med vårt förstånd genom att öppna vår mun och tala - eller sjunga ut tacksägelse och lovpris, och vi tillber Gud med vår själ genom att låta känslorna komma med glädje och tårar.

 Men Jesus sa också att ”Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning ”(Joh 4:24).

Nu är jag oförmögen att hålla någon slags bibelstudium kring betydelsen i att tillbe i ande och sanning, men jag har genom Helig Ande förstått att det innebär att tillbe bortom känslosvall och sinnesstämning, oavsett omständigheter och situationer. Att tillbe och upphöja Gud bara för att han ÄR. Vi är andliga varelser, skapade av Gud för att leva i en kärleksrelation med Honom och vi lever för att tillbe Honom.

Jag minns när en av predikanterna under senaste JesusFestivalen sa, precis efter att ha avslutat sin predikan och kallat fram folk till förbön, något i stil med ”nu sitter du där och tänker men, ska vi inte ha någon musik? Nej det ska vi inte! Jesus är inte beroende av bakgrundsmusik för att kunna göra mirakel här ikväll.” Det slog mig hur rätt han hade och jag skrattade till för mig själv där på läktarbänken. Om vi ska ha pianoklinkande på eftermötet bara för att det är fint så kan vi lika gärna låta bli. Det blir bara religiöst och själsligt då. Om bakgrundsmusiken däremot förlöser smörjelsen så tror jag att det där klinket är totalt avgörande.  Då tjänar det ett syfte – att förenkla för människor att fokusera på Jesus och att dra ner Guds härlighet och närvaro på platsen.

Gud har känslor. Vi känner därför att Han känner och Han har skapat oss till sin avbild. Han har skapat känslorna för ett positivt syfte – de kan t.ex. tjäna oss i tillbedjan och hjälpa oss att uttrycka vår kärlek till Honom. Men de ska inte vara avgörande och de får inte styra oss. När vi tillber i ande och sanning oavsett hur vi känner oss, och även om musikstilen inte tilltalar oss – så är vi rätt. Det är ju ändå så att lovsång och tillbedjan är mer än bara musik - det är hela anledningen till varför vi finns till. 

Leave a comment