full screen background image

Vi talar nästan inte om det...

Jag vet knappt var jag ska börja...😧
Denna julledighet har varit stunder av att leta, gräva, försöka förstå och upptäcka. Och jag blir så frustrerad när jag inte ser eller uppfattar allt som jag vill få tag på! Jag har inget behov av filmer och serier för att kunna roa mig. 
ALLT jag längtar efter är att få del av det Guds Ande vill leverera till sitt folk i denna tid. Jag vill kunna lyssna, ta in och omsätta det.
Våra ögon och öron är viktiga kanaler in i våra liv. Det är bl.a. de som hjälper till att bygga upp eller riva ner det Gudsrike vi har inom oss. Våra hjärtan och tankar behöver ett beskydd i denna tid, och det kan vi inte ta lätt på. 
 
Antikrist ande är i full verksamhet - och det kommer att tillta under 2018. Om vi inte är beredda och förstår tidens olika tecken, kommer vi att ha svårt att navigera framöver. 
 
Jag ber Gud om en desperat hunger mitt ibland oss som kristna, och en noggranhet att inte bli bedragen i denna tid. Att vi ska kunna läsa och förstå Guds Ord på ett klarare sätt, för Gud själv har lovat att uppenbarelsen kring Ordet ska öka i den yttersta tiden - om vi läser...
Finns vi då där för att få tag på det, eller är vi fortfarane i stadiet av att göra som vi alltid har gjort och levt? Kan vi tänka oss att göra de förändringar som behövs?
 
Detta skriver jag till er 
med tanke på dem som försöker leda er vilse.
Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse 
som ni har tagit emot av honom, 
och ni behöver inte någon som undervisar er, 
utan vad hans smörjelse lär er om allting 
är sanning och inte lögn.
Förbli i honom som den har lärt er.
1 Joh.2:26-27
 
Det finns något som vi alla kan få del av. Det är smörjelsen från Gud själv, den helige Andes vägledning, som är unik och tillgänglig för var och en av oss. Då kan vi inte slå oss till ro och tro att andra är våra guider i livet, för i detta avsnitt skrev Johannes just specifikt om Antikrist och antikrister...
Daniel skriver:
 
Dem som har kränkt förbundet 
skall han med smickrande ord locka till avfall,
men de av foket som känner sin Gud
skall stå fasta och hålla ut. 
De förståndiga bland folket ska ge många insikt...
Daniel 11:32-33
 
Det är som om vi kristna som tror på detta har tappat målföret. 
 
William Booth sa på sin tid på 1800-talet, om framtiden och dess faror:
 
"Religion utan den Helige Ande,
kristenhet utan Kristus, 
förlåtelse utan ånger,
frälsning utan pånyttfödelse
politik utan Gud
och himmel utan helvete."
 
Vi har ett och annat att stå upp för och försvara.
 
/Eleonora Lahti

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Hanna Petian: Mer än musik

by Radio Tio | nov 25, 2015

Förra helgen åkte jag med jobbet till Stockholm för att filma en pakistansk/indisk konferens under tre dagar. Det var nästan som att stiga in i Pakistan när jag kom in i kyrkan, bortsett från att många talade svenska. Glittrande, färgglada kläder, leende ansikten, doften av kryddstark mat och det höga sorlet av urdu och hindi. Det var en kulturupplevelse för mig som aldrig varit i de länderna, och jag tyckte att det var särskilt intressant att få ta del av deras gudstjänster och få vara med om deras sätt att göra det på. Det var mycket glädje, höga handklapp och en väldig passion under lovsången. Ljudvolymen var så hög att jag behövde ha hörlurarna för öronen från början till slut. Det var mycket trummor och upprepade melodier som konstant växlade mellan dur och moll.  När jag stod där bakom kameran förundrades jag av hur de orkade sjunga refrängerna om och om igen så många gånger utan att tröttna. Jag som håller på med musik har lite svårt för enformiga sånger. När jag leder lovsång kan jag däremot, om jag känner ett flöde, upprepa vissa delar i en sång. Men detta var annorlunda. Det var deras kultur att sjunga på det sättet.

Det slog mig plötsligt där jag stod - att känslorna spelar in mer än vad vi tror när vi lovsjunger Gud. Alla människor kan relatera till musik och hör vi vacker musik som slår an den där sentimentala tonen inom oss, eller helt enkelt musik som vi tycker om – så är det lättare att hänge sig i lovsången, åtminstone enligt mina erfarenheter.  Jag kan villigt erkänna att det skulle vara mycket svårare för mig att fokusera på Jesus och ge hela mitt hjärta i tillbedjan under en gudstjänst - om lovsångsledaren sjunger falskt eller om bandet konstant spelar fel, om sången är enformig eller för gammaldags eller helt enkelt inte är min stil. Rent själsligt så är det ju så.

Vi ska älska Gud med hela vårt hjärta, vår kraft, vår själ och vårt förstånd.  Jag uppfattar det som att vi tillber Gud med vår kraft genom att t.ex. lyfta händerna eller dansa, vi tillber Gud med vårt förstånd genom att öppna vår mun och tala - eller sjunga ut tacksägelse och lovpris, och vi tillber Gud med vår själ genom att låta känslorna komma med glädje och tårar.

 Men Jesus sa också att ”Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning ”(Joh 4:24).

Nu är jag oförmögen att hålla någon slags bibelstudium kring betydelsen i att tillbe i ande och sanning, men jag har genom Helig Ande förstått att det innebär att tillbe bortom känslosvall och sinnesstämning, oavsett omständigheter och situationer. Att tillbe och upphöja Gud bara för att han ÄR. Vi är andliga varelser, skapade av Gud för att leva i en kärleksrelation med Honom och vi lever för att tillbe Honom.

Jag minns när en av predikanterna under senaste JesusFestivalen sa, precis efter att ha avslutat sin predikan och kallat fram folk till förbön, något i stil med ”nu sitter du där och tänker men, ska vi inte ha någon musik? Nej det ska vi inte! Jesus är inte beroende av bakgrundsmusik för att kunna göra mirakel här ikväll.” Det slog mig hur rätt han hade och jag skrattade till för mig själv där på läktarbänken. Om vi ska ha pianoklinkande på eftermötet bara för att det är fint så kan vi lika gärna låta bli. Det blir bara religiöst och själsligt då. Om bakgrundsmusiken däremot förlöser smörjelsen så tror jag att det där klinket är totalt avgörande.  Då tjänar det ett syfte – att förenkla för människor att fokusera på Jesus och att dra ner Guds härlighet och närvaro på platsen.

Gud har känslor. Vi känner därför att Han känner och Han har skapat oss till sin avbild. Han har skapat känslorna för ett positivt syfte – de kan t.ex. tjäna oss i tillbedjan och hjälpa oss att uttrycka vår kärlek till Honom. Men de ska inte vara avgörande och de får inte styra oss. När vi tillber i ande och sanning oavsett hur vi känner oss, och även om musikstilen inte tilltalar oss – så är vi rätt. Det är ju ändå så att lovsång och tillbedjan är mer än bara musik - det är hela anledningen till varför vi finns till. 

Leave a comment