full screen background image

Vi talar nästan inte om det...

Jag vet knappt var jag ska börja...😧
Denna julledighet har varit stunder av att leta, gräva, försöka förstå och upptäcka. Och jag blir så frustrerad när jag inte ser eller uppfattar allt som jag vill få tag på! Jag har inget behov av filmer och serier för att kunna roa mig. 
ALLT jag längtar efter är att få del av det Guds Ande vill leverera till sitt folk i denna tid. Jag vill kunna lyssna, ta in och omsätta det.
Våra ögon och öron är viktiga kanaler in i våra liv. Det är bl.a. de som hjälper till att bygga upp eller riva ner det Gudsrike vi har inom oss. Våra hjärtan och tankar behöver ett beskydd i denna tid, och det kan vi inte ta lätt på. 
 
Antikrist ande är i full verksamhet - och det kommer att tillta under 2018. Om vi inte är beredda och förstår tidens olika tecken, kommer vi att ha svårt att navigera framöver. 
 
Jag ber Gud om en desperat hunger mitt ibland oss som kristna, och en noggranhet att inte bli bedragen i denna tid. Att vi ska kunna läsa och förstå Guds Ord på ett klarare sätt, för Gud själv har lovat att uppenbarelsen kring Ordet ska öka i den yttersta tiden - om vi läser...
Finns vi då där för att få tag på det, eller är vi fortfarane i stadiet av att göra som vi alltid har gjort och levt? Kan vi tänka oss att göra de förändringar som behövs?
 
Detta skriver jag till er 
med tanke på dem som försöker leda er vilse.
Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse 
som ni har tagit emot av honom, 
och ni behöver inte någon som undervisar er, 
utan vad hans smörjelse lär er om allting 
är sanning och inte lögn.
Förbli i honom som den har lärt er.
1 Joh.2:26-27
 
Det finns något som vi alla kan få del av. Det är smörjelsen från Gud själv, den helige Andes vägledning, som är unik och tillgänglig för var och en av oss. Då kan vi inte slå oss till ro och tro att andra är våra guider i livet, för i detta avsnitt skrev Johannes just specifikt om Antikrist och antikrister...
Daniel skriver:
 
Dem som har kränkt förbundet 
skall han med smickrande ord locka till avfall,
men de av foket som känner sin Gud
skall stå fasta och hålla ut. 
De förståndiga bland folket ska ge många insikt...
Daniel 11:32-33
 
Det är som om vi kristna som tror på detta har tappat målföret. 
 
William Booth sa på sin tid på 1800-talet, om framtiden och dess faror:
 
"Religion utan den Helige Ande,
kristenhet utan Kristus, 
förlåtelse utan ånger,
frälsning utan pånyttfödelse
politik utan Gud
och himmel utan helvete."
 
Vi har ett och annat att stå upp för och försvara.
 
/Eleonora Lahti

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Ingalill Vaim: I tider av modlöshet

by Radio Tio | dec 16, 2015
Jag vet att många av oss upplever ibland hur minnen tränger sig på som bär med sig känslor som är både svåra och tunga att bära. Faktisk kan det upplevas som man sjunker i känslor av modlöshet, negativitet och att ingenting har någon mening längre. 

Precis så var det för mig för ett tag sen. Jag ville ge upp! Men plötsligt i mitt inre bröt det fram både bilder och ord som 'tog över' så att säga och jag satte mig ner och började skriva. Jag förnam att den Helige Ande gav mig orden som följer och som skrevs i diktform. Dom tröstade och stärkte mig enormt och jag hoppas det samma för dig som läser dem nu. 


"När det förflutnas känslor rusar fram genom min själ, likt mäktiga vågor ekar dom, att jag ensam är. 

Mitt grepp om livet tappar jag och sjunker sakta ner, i mörka vatten göms jag och motstånd fins ej mer.

Jag vill ej längre finnas längs minnenas aveny, min gråt är tyst och stilla, till vem kan jag fly?

Men plötsligt genom tider och minnen som jag bär, en mäktig hand öm och stark mig lyfter till fast mark. 
Jag tas upp in i livet i Hans armar vilar jag tills kraften återvänder och jag förnyad är.

 I tystnad där jag vilar, jag andas kan igen, Hans hjärtas slag hörs som musik, min käraste, min vän. Det största vatten kan ej släcka kärleken och strömmar kan ej någonsin för evigt dränka den. 

Jag känner vindens susning som en smekning öm och ljuv och orden som Han talar för min själ till ro igen.

Du är aldrig ensam aldrig överger jag dig och i all evighet är du alltid här hos Mig. När blod och vatten flöt ifrån min sida fram, blev du en dyrbar pärla, i dig en Brud jag vann. 

Genom tid och rymd och himla -stjärnor i sin glans, och i all evighet Guds kärlek längtat har; att skapelsen hans egen vill komma hem igen. Där skall för evigt sången ljuda - 

För Brud och Brudgummen".

-- Ingalill Vaim

Jag vet att många av oss upplever ibland hur minnen tränger sig på som bär med sig känslor som är både svåra och tunga att bära. Faktisk kan det upplevas som man sjunker i känslor av modlöshet, negativitet och att ingenting har någon mening längre. 
 
Precis så var det för mig för ett tag sen. Jag ville ge upp! Men plötsligt i mitt inre bröt det fram både bilder och ord som 'tog över' så att säga och jag satte mig ner och började skriva. Jag förnam att den Helige Ande gav mig orden som följer och som skrevs i diktform. Dom tröstade och stärkte mig enormt och jag hoppas det samma för dig som läser dem nu. 
 
 
"När det förflutnas känslor rusar fram genom min själ, likt mäktiga vågor ekar dom, att jag ensam är. 

Mitt grepp om livet tappar jag och sjunker sakta ner, i mörka vatten göms jag och motstånd fins ej mer.
 
Jag vill ej längre finnas längs minnenas aveny, min gråt är tyst och stilla, till vem kan jag fly?

Men plötsligt genom tider och minnen som jag bär, en mäktig hand öm och stark mig lyfter till fast mark. 
Jag tas upp in i livet i Hans armar vilar jag tills kraften återvänder och jag förnyad är.

 I tystnad där jag vilar, jag andas kan igen, Hans hjärtas slag hörs som musik, min käraste, min vän. Det största vatten kan ej släcka kärleken och strömmar kan ej någonsin för evigt dränka den. 

Jag känner vindens susning som en smekning öm och ljuv och orden som Han talar för min själ till ro igen.

Du är aldrig ensam aldrig överger jag dig och i all evighet är du alltid här hos Mig. När blod och vatten flöt ifrån min sida fram, blev du en dyrbar pärla, i dig en Brud jag vann. 

Genom tid och rymd och himla -stjärnor i sin glans, och i all evighet Guds kärlek längtat har; att skapelsen hans egen vill komma hem igen. Där skall för evigt sången ljuda - 

För Brud och Brudgummen".

-- Ingalill Vaim
Jag vet att många av oss upplever ibland hur minnen tränger sig på som bär med sig känslor som är både svåra och tunga att bära. Faktisk kan det upplevas som man sjunker i känslor av modlöshet, negativitet och att ingenting har någon mening längre. 
 
Precis så var det för mig för ett tag sen. Jag ville ge upp! Men plötsligt i mitt inre bröt det fram både bilder och ord som 'tog över' så att säga och jag satte mig ner och började skriva. Jag förnam att den Helige Ande gav mig orden som följer och som skrevs i diktform. Dom tröstade och stärkte mig enormt och jag hoppas det samma för dig som läser dem nu. 
 
 
"När det förflutnas känslor rusar fram genom min själ, likt mäktiga vågor ekar dom, att jag ensam är. 

Mitt grepp om livet tappar jag och sjunker sakta ner, i mörka vatten göms jag och motstånd fins ej mer.
 
Jag vill ej längre finnas längs minnenas aveny, min gråt är tyst och stilla, till vem kan jag fly?

Men plötsligt genom tider och minnen som jag bär, en mäktig hand öm och stark mig lyfter till fast mark. 
Jag tas upp in i livet i Hans armar vilar jag tills kraften återvänder och jag förnyad är.

 I tystnad där jag vilar, jag andas kan igen, Hans hjärtas slag hörs som musik, min käraste, min vän. Det största vatten kan ej släcka kärleken och strömmar kan ej någonsin för evigt dränka den. 

Jag känner vindens susning som en smekning öm och ljuv och orden som Han talar för min själ till ro igen.

Du är aldrig ensam aldrig överger jag dig och i all evighet är du alltid här hos Mig. När blod och vatten flöt ifrån min sida fram, blev du en dyrbar pärla, i dig en Brud jag vann. 

Genom tid och rymd och himla -stjärnor i sin glans, och i all evighet Guds kärlek längtat har; att skapelsen hans egen vill komma hem igen. Där skall för evigt sången ljuda - 

För Brud och Brudgummen".

-- Ingalill Vaim
Jag vet att många av oss upplever ibland hur minnen tränger sig på som bär med sig känslor som är både svåra och tunga att bära. Faktisk kan det upplevas som man sjunker i känslor av modlöshet, negativitet och att ingenting har någon mening längre. 
 
Precis så var det för mig för ett tag sen. Jag ville ge upp! Men plötsligt i mitt inre bröt det fram både bilder och ord som 'tog över' så att säga och jag satte mig ner och började skriva. Jag förnam att den Helige Ande gav mig orden som följer och som skrevs i diktform. Dom tröstade och stärkte mig enormt och jag hoppas det samma för dig som läser dem nu. 
 
 
"När det förflutnas känslor rusar fram genom min själ, likt mäktiga vågor ekar dom, att jag ensam är. 

Mitt grepp om livet tappar jag och sjunker sakta ner, i mörka vatten göms jag och motstånd fins ej mer.
 
Jag vill ej längre finnas längs minnenas aveny, min gråt är tyst och stilla, till vem kan jag fly?

Men plötsligt genom tider och minnen som jag bär, en mäktig hand öm och stark mig lyfter till fast mark. 
Jag tas upp in i livet i Hans armar vilar jag tills kraften återvänder och jag förnyad är.

 I tystnad där jag vilar, jag andas kan igen, Hans hjärtas slag hörs som musik, min käraste, min vän. Det största vatten kan ej släcka kärleken och strömmar kan ej någonsin för evigt dränka den. 

Jag känner vindens susning som en smekning öm och ljuv och orden som Han talar för min själ till ro igen.

Du är aldrig ensam aldrig överger jag dig och i all evighet är du alltid här hos Mig. När blod och vatten flöt ifrån min sida fram, blev du en dyrbar pärla, i dig en Brud jag vann. 

Genom tid och rymd och himla -stjärnor i sin glans, och i all evighet Guds kärlek längtat har; att skapelsen hans egen vill komma hem igen. Där skall för evigt sången ljuda - 

För Brud och Brudgummen".

-- Ingalill Vaim

Leave a comment