full screen background image

Så var det slut - och vi utvärderar

 
Skolavslutning - och jag har utvärderat elever med ca. 220 betyg. 
Och själv blir man utvärderad av elever, föräldrar och skolledning om hur man klarar av sitt arbete, kunskapsmässigt och socialt. 
 
Dokumentation ska finnas så jag kan redovisa mina resultat av betyg. Inget får lämnas åt slumpen eller subjektivt tyckande. Det är styrt och reglerat, men många gånger undrar vi lärare: "Vad menar de egentligen på Skolverket? Har de själva koll på läget, eller…?"
Men vi gör så gott vi kan - hoppas vi. 
 
 
Så är det dags för semestrar för många av oss, och när den är över kanske vi har lite nya tankar och idéer inför framtiden. Det känns som om ett och annat bearbetas i det undermedvetna, för att få ny kraft när sommaren är över. 
 
Men det är inte alltid självklart enkelt. 
En del känner sig tilltufsade av livets omständigheter, eller så känns det som om det är över... Andra lever mitt i blomningen, medans andra väntar på "sin tur".
Som vallmon, roderdendron, hortensian eller flädern....
 
 
Jag skall stärka trötta själar, 
Och alla utsvultna själar skall jag mätta.
Jer. 31:25
 
 
Det är lite olika "medicin" för olika själar, för vi kan känna oss som fångar i ett slaveri, som behöver sin egen behandling.
 
Det finns kunskap som hjälper att oss förstå och erfarenheter som berättar,  men vi måste även se att det finns en vishet och insikt som bara Gud kan ge, in i våra liv, för att förstå skeenden och händelser. Så länge vi söker mänskliga naturliga förklaringar och vägar, får vi mänskliga och naturliga svar....
När vi behöver se större, längre, och få perspektiv som inte finns  i det naturliga, då får vi komma till den plats där Gud vill tala till oss
Ja, egentligen får vi ju alltid vara där...
 
 
Nu har Herren, vår Gud, bevisat oss 
ett litet ögonblick av nåd.
Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss
och gett oss fotfästet på sin heliga plats,
för att han, vår Gud, 
skulle låta ljus gå upp för våra ögon
och ge oss andrum i vårt slaveri. 
Esra 9:8
 
 
Att ta en stund att utvärdera och reflektera över det som varit är inte helt fel, när vi får lite andrum.
I våra personliga liv, familjer, arbetsplatser och kyrkor...
 
Hur ser strukturer, ordningar, prioriteringar ut? Vem styr och ställer, eller har det utvecklats självutnämnda ledare, småpåvar och där ledarskapet vacklar, eller borde bytas ut? Ibland kan en liten kursändring på en enda grad, göra att man missar målet. 
Och alla är med på skutan.
Och alla har ett ansvar och mandat att tänka till och även tycka till.
Ordet är TILLSAMMANS!
 
Hur ser kulturen ut? Försöker man att anpassa sig efter tidstrender, där det är grundläggande värderingar som man egentligen tror sig utgå ifrån? Och synen börjar bli grumlig.... En kultur som säger en sak, men lever en annan. Utredningar tillsätts för vissa, samtalsterapi för andra, och man nagelfar situationer för förtroende, tillit, och trovärdighet, har blivit en bristvara. Och man undrar...
Så har vi pedagogik inom skolan, ekonomiska intressen inom företagsvärlden, fritidsintressen i familjen och teologi i kyrkan. Vad är bestående värden och sanningar, som gäller i alla tider? Vad är förhandlingsbart och vad ska man lämna? 
 
Strukturer - Kulturer - Pedagogik/ ekonomiska intressen/ teologi/ fritidsintressen
Jo, det är där vi rört oss i vår utvärdering på min arbetsplats. Hej och hå vad det ven och blåste!! Men värdet av allas medverkan kan inte nog understrykas. Kan vi, får vi...?
Det är tillsammans vi arbetar, för gemensamma mål, med en gemensam värdegrund - och ALLAS input behövs för att se den hela bilden.
Here we go! 
 
Förtroende är inte något man kan kräva.
Bara något man kan förtjäna.
Och det gäller oss alla!
 
Ett ljus ska få upp för våra ögon
Och ge oss andrum.... 
 
 
Eleonora Lahti
Uppsala

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eleonora Lahti: Kejsaren är utan kläder

by Radio Tio | dec 23, 2015
Jag har nyligen kommit hem från en resa från andra sidan jordklotet. 
Hongkong! Annorlunda kultur, men ändå mycket som känns bekant. Vi hittar här också Mc Donalds, Applebutiker och fantastiska juldekorationer, men även märkliga matvaror längsmed gatorna, och maträtter man undrar om man kan äta....
- "Nej, här i Hongkong har vi inte hund och katt i maten, som i Kina..."

Mitt i allt detta är vi alla människor som strävar efter att få den levnadsstandard och frihet som vi drömmer om. 
Men först måste vi överleva....

Jag möter högutbildade unga människor, inom forskning och finanssektorn, som fortfarande bor hos sina föräldrar. Fillipinskor som arbetar i familjer som barnflickor, där de delar rum med barnen.  Och man upplever sig fångad i en ekonomisk omöjlighet till att få leva ett lugnare liv utan denna galna stress bland alla miljontals människor.

En stad där mamon lever sitt lyxliv bland sina undersåtar, och väver sina nät kring en befolkning som är påväg att förlora sin frihet mer och mer...
Och Filippinernas släktförbannelser driver deras kvinnor från hus och hem för sitt levebröds skull.

Och vi i vår kultur...???!!!?

Vi är så lätt och lagom, så balanserade och sunda att vi inte ens vågar tala när vi ser att " Kejsaren är utan kläder."
En kultur där vi likriktas för att passa in i ett system.
Politiskt och socialt, såväl som andligt/religiöst. 

Och vi har redan förlorat vår frihet, om vi först "vill veta" vad som är politiskt eller religiöst korrekt...
Jag befinner mig själv där gång på gång. 

Ett nålsöga att ta sig igenom och något att ständigt kämpa för.
Våga tro att jag kan höra, förstå, veta och vara frimodig.
Hur svårt kan det vara?
Vi är i Sverige...

Var och en av Guds barn kan höra från himlen. 
Utan mellanhänder!

Den som går in genom dörren är fårens herde. 
När han har fört ut alla sina får, går han före dem,
och fåren följer honom, 
därför att de känner igen hans röst.
Joh. 10:2,4

Vi har vår kamp att kämpa, vår strid att ta. Så att vi kan vara FRIA och MODIGA!

Även den konstnärliga själen behöver få andas igen - och uppleva frihet....

Ett nät av fångenskap vävs över hela vår jord. En strategi som infiltrerar alla kulturer, samhällsklasser och religiösa och politiska system. 
Upptagna med det vi tror är så viktigt. Anpassar oss för att passa in.
Vi gör det ena - men missar det andra...

De oförståndiga tog sina lampor 
men tog ingen olja med sig.
De förståndiga tog olja i kärlen 
tillsammans med sina lampor.
Matt. 25:3-4

Vi kanske ser varandras lampor, men finns det något i dem?
Kan det handla om att ha olja i sina lampor..?


-Eleonora Lahti

Leave a comment