full screen background image

Så var det slut - och vi utvärderar

 
Skolavslutning - och jag har utvärderat elever med ca. 220 betyg. 
Och själv blir man utvärderad av elever, föräldrar och skolledning om hur man klarar av sitt arbete, kunskapsmässigt och socialt. 
 
Dokumentation ska finnas så jag kan redovisa mina resultat av betyg. Inget får lämnas åt slumpen eller subjektivt tyckande. Det är styrt och reglerat, men många gånger undrar vi lärare: "Vad menar de egentligen på Skolverket? Har de själva koll på läget, eller…?"
Men vi gör så gott vi kan - hoppas vi. 
 
 
Så är det dags för semestrar för många av oss, och när den är över kanske vi har lite nya tankar och idéer inför framtiden. Det känns som om ett och annat bearbetas i det undermedvetna, för att få ny kraft när sommaren är över. 
 
Men det är inte alltid självklart enkelt. 
En del känner sig tilltufsade av livets omständigheter, eller så känns det som om det är över... Andra lever mitt i blomningen, medans andra väntar på "sin tur".
Som vallmon, roderdendron, hortensian eller flädern....
 
 
Jag skall stärka trötta själar, 
Och alla utsvultna själar skall jag mätta.
Jer. 31:25
 
 
Det är lite olika "medicin" för olika själar, för vi kan känna oss som fångar i ett slaveri, som behöver sin egen behandling.
 
Det finns kunskap som hjälper att oss förstå och erfarenheter som berättar,  men vi måste även se att det finns en vishet och insikt som bara Gud kan ge, in i våra liv, för att förstå skeenden och händelser. Så länge vi söker mänskliga naturliga förklaringar och vägar, får vi mänskliga och naturliga svar....
När vi behöver se större, längre, och få perspektiv som inte finns  i det naturliga, då får vi komma till den plats där Gud vill tala till oss
Ja, egentligen får vi ju alltid vara där...
 
 
Nu har Herren, vår Gud, bevisat oss 
ett litet ögonblick av nåd.
Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss
och gett oss fotfästet på sin heliga plats,
för att han, vår Gud, 
skulle låta ljus gå upp för våra ögon
och ge oss andrum i vårt slaveri. 
Esra 9:8
 
 
Att ta en stund att utvärdera och reflektera över det som varit är inte helt fel, när vi får lite andrum.
I våra personliga liv, familjer, arbetsplatser och kyrkor...
 
Hur ser strukturer, ordningar, prioriteringar ut? Vem styr och ställer, eller har det utvecklats självutnämnda ledare, småpåvar och där ledarskapet vacklar, eller borde bytas ut? Ibland kan en liten kursändring på en enda grad, göra att man missar målet. 
Och alla är med på skutan.
Och alla har ett ansvar och mandat att tänka till och även tycka till.
Ordet är TILLSAMMANS!
 
Hur ser kulturen ut? Försöker man att anpassa sig efter tidstrender, där det är grundläggande värderingar som man egentligen tror sig utgå ifrån? Och synen börjar bli grumlig.... En kultur som säger en sak, men lever en annan. Utredningar tillsätts för vissa, samtalsterapi för andra, och man nagelfar situationer för förtroende, tillit, och trovärdighet, har blivit en bristvara. Och man undrar...
Så har vi pedagogik inom skolan, ekonomiska intressen inom företagsvärlden, fritidsintressen i familjen och teologi i kyrkan. Vad är bestående värden och sanningar, som gäller i alla tider? Vad är förhandlingsbart och vad ska man lämna? 
 
Strukturer - Kulturer - Pedagogik/ ekonomiska intressen/ teologi/ fritidsintressen
Jo, det är där vi rört oss i vår utvärdering på min arbetsplats. Hej och hå vad det ven och blåste!! Men värdet av allas medverkan kan inte nog understrykas. Kan vi, får vi...?
Det är tillsammans vi arbetar, för gemensamma mål, med en gemensam värdegrund - och ALLAS input behövs för att se den hela bilden.
Here we go! 
 
Förtroende är inte något man kan kräva.
Bara något man kan förtjäna.
Och det gäller oss alla!
 
Ett ljus ska få upp för våra ögon
Och ge oss andrum.... 
 
 
Eleonora Lahti
Uppsala

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Lena Andersson Hubbard: Vår blick fäst på evigheten

by Radio Tio | dec 30, 2015

Vi tror att vi äntligen har hittat en församling här i Phoenix som vi båda kan säga ja och amen till. Vi har i stort sett varit utan församling sedan min man slutade sitt jobb som barnpastor för två år sedan. Det har varit en tid då vi haft möjlighet att ha våra egna bibelstunder och komma närmare varandra men det har också varit plågsamt att bara vara vi på ett sätt. Jag tror helt och fullt på att vi behöver vara inlemmade i den lokala församlingen. Tobe, min man, började jobba som barnpastor strax efter att vi gifte oss för fjorton år sedan vilket har varit väldigt intensivt med lite tid för något annat. Under dom här två åren har vi bl.a. spelat in min nya CD ”Open Your Heart”. Något som vi absolut inte hade haft tid med annars.

Det finns många “fina” församlingar runt om i stan men dom är i mitt tycke mer som sociala klubbar än ”den levande Gudens församling”. Vi lever inte i bibelbältet tyvärr och de flesta kyrkor här är inte ande-fyllda. Man känner inte varandra efter anden utan det blir mer socialt precis som i världen. Vi har gjort besök här och där men så mycket handlar om underhållning och aktiviteter. Och man vill inte stöta sig med någon utan predikar ett väldigt tillrättalagt budskap. Jag har också saknat Andens gåvor och det profetiska tilltalet.

I den församling som vi nu har hittat och som bara ligger 10 min från där vi bor, (vilket jag bett om), predikar man med kraft och smörjelse. Lovsången är kanon! I söndags predikade pastorsfrun som också är pastor om hur vi som kristna är själva centrum i denna världen ur Guds perspektiv. Hur vi så lätt kommer in i ett tänkande att vi är i periferin och att det verkliga livet är i den s.k. världen. Det är så lätt att komma under och vi behöver höra om seger. Gud har gett oss all makt genom Jesus Kristus!

Det är så mycket som försöker tysta oss idag. Det som överskuggar allt just nu är väl Islam som en verklig fiende som vill ta över och förstöra vårt samhälle. Har Islam fått denna makt p.g.a. våra synder?

”Res dig, Herre! Låt inte människor få makten, låt hedningarna bli dömda inför ditt ansikte. Slå dem med skräck, Herre. Låt hedningarna förstå att de bara är människor.”. Psalm 9:20-21 på engelska står det: “Strike them with terror, Lord; let the nations know they are only mortal”.

Vi som kristna har ju alltid vår blick på evigheten. Våra motiv, våra bevekelsegrunder vägs alltid mot evigheten och vad som väntar där. Gud har en plan med mänskligheten och den här världen. Satan har också en plan.

Guds plan är att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Gud vill att samhället ska vara format så att det är lätt för människor att komma till tro. Det är alltid ett personligt val, men Gud är emot ideologier som hindrar människor från att välja honom. Kommunismen, nära besläktad med socialismen är ett sånt system. Ett styre som förbjuder allt vad kristendom heter. Där människor med fara för sina liv tillber Gud. Det  var inte längesen Biblar smugglades in till Sovjet av både svenska och andra länders kristna. Och dom gjorde det med fara för sina liv. Dom kanske inte riskerade att dödas, men dom riskerade att hamna i fängelse på obestämd tid undangömda för världen.

Darwinismen förde fram evolutionsteorin i kontrast till skapelseläran och är fortfarande förhärskande i all skolutbildning. Det är en teori men behandlas som obestridd sanning.

”Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt”. Rom 1:20

Humanismen är en annan ideologi i vår tid som vill bannlysa kristen tro. Enligt humanisterna får det inte finnas minsta spår av Gudstro och kristen indoktrinering i våra allmänna skolor och man är helt emot kristna skolor. De ska inte få finnas helt enkelt. Man anser t.o.m att det inte ska vara tillåtet för föräldrar att undervisa sina barn om Gud. Man tycks tro att det finns en slags neutral zon där ingen indoktrinering sker. Att det som humanismen står för inte är indoktrinering.

Vår senaste ideologi som nu grasserar i västvärlden är den s.k. gay agendan. Den är nästan som en ny religion där alla som inte böjer knä blir utpekade som bigotta och fulla av  hat. Det händer i Sverige och det händer i USA. Vita Huset upplyst i regnbågens färger, symbolen för den nya rörelsen.

En gammal vän i min hemstad Halmstad var bedrövad när Gay paraden drog in i staden. ”Alla” förväntades delta och ”gå man ur huse”. Förskolebarn, pensionärer, ”alla”. Polisen hade regnbågsflaggor målade på kinderna.

Vad har hänt? Var är vi kristna? Har vi blivit tystade? Skräck från alla sidor. Vi vågar inte tala emot Islam och vi undviker att tala om homosexualitet och gay agendan.

Precis som alla andra gudsfientliga ideologier så kommer det här tankesystemet, det är jag säker på,  att skörda många miljoner offer. Vad menar jag? Människor har blivit impregnerade med denna nya syn på homosexualitet så till den grad att man kommer att förkasta Guds ord och inte vilja ha med något kristet att göra. Och många, många kommer att gå evigt förlorade p.g.a denna deras övertygelse.

Kristna är nu dom förhatliga. Kristna är nu dom intoleranta som inte tillåter människor att älska vem dom vill.

 ”Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som göra mörker till ljus, och ljus till mörker, dem som göra surt till sött, och sött till surt”! Jesaja 5:20

Jag har funderat på, hur beskriver man det här i en sång? Kan man sjunga om det här? Undviker vi ämnet? Jag tänker överhuvudtaget mycket på hela den här problematiken med homosexualiteten som breder ut sej. Jag tror att alla vi kristna gör det och vi känner en maktlöshet. Det känns som att vi förlorar kampen mer och mer. Vi som kristna har ett dilemma. Vi vill stå för sanningen, men vi vill inte skrämma bort människor från Guds kärlek och förlåtande kraft. Men för att människor ska kunna bli fria så måste vi predika sanningen. Redan generationen efter mig är indoktrinerade och förförda. En släkting såg en föreställning med en av dom stora svenska folkförförarna och var betagen.

”Vad de gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna.”; Efesierbrevet 5:12

Och nu en annan besläktad ideologi som vill ta bort könen. Man är så emot Gud att man inte ens vill erkänna att Gud har skapat oss till man och kvinna. Det man kan hoppas är att botten snart är nådd och att människor får nog och börjar söka Gud.

Vi var ute på gator och torg på 80-och 90-talet och sjöng och predikade. Varje vecka. Gör man det nuförtiden? Kanske media är ett bättre verktyg idag. Jag har haft många heta diskussioner på Facebook t.ex.

Vi är världens ljus och jordens salt. Kraften finns i Guds ord och sanningen ska sätta människor fria.

Vi vet vad vi tror på. Låt en döende värld få veta vilket hopp vi har i Jesus! Vi ska givetvis predika det glada budskapet men jag tror att vi också är kallade till att konfrontera.

Framåt Kristi Stridsmän! Låt oss inta landet!

Leave a comment