full screen background image

Så var det slut - och vi utvärderar

 
Skolavslutning - och jag har utvärderat elever med ca. 220 betyg. 
Och själv blir man utvärderad av elever, föräldrar och skolledning om hur man klarar av sitt arbete, kunskapsmässigt och socialt. 
 
Dokumentation ska finnas så jag kan redovisa mina resultat av betyg. Inget får lämnas åt slumpen eller subjektivt tyckande. Det är styrt och reglerat, men många gånger undrar vi lärare: "Vad menar de egentligen på Skolverket? Har de själva koll på läget, eller…?"
Men vi gör så gott vi kan - hoppas vi. 
 
 
Så är det dags för semestrar för många av oss, och när den är över kanske vi har lite nya tankar och idéer inför framtiden. Det känns som om ett och annat bearbetas i det undermedvetna, för att få ny kraft när sommaren är över. 
 
Men det är inte alltid självklart enkelt. 
En del känner sig tilltufsade av livets omständigheter, eller så känns det som om det är över... Andra lever mitt i blomningen, medans andra väntar på "sin tur".
Som vallmon, roderdendron, hortensian eller flädern....
 
 
Jag skall stärka trötta själar, 
Och alla utsvultna själar skall jag mätta.
Jer. 31:25
 
 
Det är lite olika "medicin" för olika själar, för vi kan känna oss som fångar i ett slaveri, som behöver sin egen behandling.
 
Det finns kunskap som hjälper att oss förstå och erfarenheter som berättar,  men vi måste även se att det finns en vishet och insikt som bara Gud kan ge, in i våra liv, för att förstå skeenden och händelser. Så länge vi söker mänskliga naturliga förklaringar och vägar, får vi mänskliga och naturliga svar....
När vi behöver se större, längre, och få perspektiv som inte finns  i det naturliga, då får vi komma till den plats där Gud vill tala till oss
Ja, egentligen får vi ju alltid vara där...
 
 
Nu har Herren, vår Gud, bevisat oss 
ett litet ögonblick av nåd.
Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss
och gett oss fotfästet på sin heliga plats,
för att han, vår Gud, 
skulle låta ljus gå upp för våra ögon
och ge oss andrum i vårt slaveri. 
Esra 9:8
 
 
Att ta en stund att utvärdera och reflektera över det som varit är inte helt fel, när vi får lite andrum.
I våra personliga liv, familjer, arbetsplatser och kyrkor...
 
Hur ser strukturer, ordningar, prioriteringar ut? Vem styr och ställer, eller har det utvecklats självutnämnda ledare, småpåvar och där ledarskapet vacklar, eller borde bytas ut? Ibland kan en liten kursändring på en enda grad, göra att man missar målet. 
Och alla är med på skutan.
Och alla har ett ansvar och mandat att tänka till och även tycka till.
Ordet är TILLSAMMANS!
 
Hur ser kulturen ut? Försöker man att anpassa sig efter tidstrender, där det är grundläggande värderingar som man egentligen tror sig utgå ifrån? Och synen börjar bli grumlig.... En kultur som säger en sak, men lever en annan. Utredningar tillsätts för vissa, samtalsterapi för andra, och man nagelfar situationer för förtroende, tillit, och trovärdighet, har blivit en bristvara. Och man undrar...
Så har vi pedagogik inom skolan, ekonomiska intressen inom företagsvärlden, fritidsintressen i familjen och teologi i kyrkan. Vad är bestående värden och sanningar, som gäller i alla tider? Vad är förhandlingsbart och vad ska man lämna? 
 
Strukturer - Kulturer - Pedagogik/ ekonomiska intressen/ teologi/ fritidsintressen
Jo, det är där vi rört oss i vår utvärdering på min arbetsplats. Hej och hå vad det ven och blåste!! Men värdet av allas medverkan kan inte nog understrykas. Kan vi, får vi...?
Det är tillsammans vi arbetar, för gemensamma mål, med en gemensam värdegrund - och ALLAS input behövs för att se den hela bilden.
Here we go! 
 
Förtroende är inte något man kan kräva.
Bara något man kan förtjäna.
Och det gäller oss alla!
 
Ett ljus ska få upp för våra ögon
Och ge oss andrum.... 
 
 
Eleonora Lahti
Uppsala

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eleonora Lahti: Herrens högtider

by Radio Tio | apr 28, 2016

Så var det då den 14:e Nisan i fredags, 22 april(?).
Tyvärr är det inte många som har koll på vad det betyder - men det är kring detta allt kretsar. Det är den dag vi i vår kultur kallar för långfredag, och bland judarna är det "Den stora förberedelsedagen" då man firar sedermåltiden på kvällen.
 
Detta är Herrens högtider, 
de heliga sammankomster som ni skall utlysa på bestämda tider:
I första månaden (Nisan), 
vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk.
3Mos. 23:4-5
 
Men vi firade ju påsk för en månad sedan? När judarna lägger ut högtiden i sin kalender under året, bestäms deras placering utifrån den kalender Gud gav dem, som är månkalendern. Vi däremot, i vår kultur, använder solkalendern, vilket de romerska ledarna på 300-talet införde, och då man samtidigt förbjöd den judiska månkalendern. På kyrkomötet i Antiokia år 341, förbjöds även judar och kristna att fira påsk tillsammans. Det var nog inte så konstig heller, efter det officiella uttalandet som Konstantin hade på kyrkomötet i Nicaea, ett antal år tidigare, år 325: -"Låt oss inte ha någonting att göra med det avskyvärda judiska packet."
 
Ja, att fortsätta bygga kyrka på den grunden kan bli hur tokigt som helst... Om vi nu använder oss av den kalender som Gud gett till det judiska folket, kan vi se att detta är en intressant historisk dag, som både vi kristna och judarna har gemensam. Denna dag firar judarna fortfarande, till minne av slaveriet och uttåget från Egypten. Efter alla tio plågor, som var segrar över egypternas olika avgudar (!!), får de uppmaningen att slakta ett lamm, stryka dess blod på dörrposten och äta lammet och brödet som man inte hunnit jäsa, det osyrade brödet. 
Och traditionen lever vidare.
 
På Jesu tid offrades det 100 000-tals lamm i Jerusalem. På morgonen vid niotiden bands översteprästens lamm fast vid altaret, och vid tre-tiden slaktades det och prästen säger: "Det är fullbordat"Sedan var det dags för de flesta judarna med sedermåltid, med det slaktade lammet.
 
En del firade sin sedermåltid kvällen innan 14:e Nisan. Det finns en passage i texten om att fira "mellan aftnarna". Det var vad Jesus och hans lärljungar gjorde. Man kan förstå att det var enormt antal lamm som skulle hinnas med att slaktas, och därav denna praktiska del.
 
När folket är påväg till templet denna dag, för att få sitt lamm slaktat, ser man nu Jesu kors tillsammans med två andra kors. Han har blivit uppspikad på morgonen vid niotiden. Sedan kom ett mörker mellan klockan tolv och tre. Vid tre-tiden ropar Jesus: "Det är fullbordat!". Israels barn blir räddade av lammets blod på dörrposten, och kan nu dra ut från Egypten. Vi kan bli räddade på grund av Jesu blod på vår hjärtats dörrpost, för att Jesus besegrat dödsriket.
 
Israels barn får nu uppleva friheten. Och vi - som är inympade i det sanna olivträdet, bekänt Jesus som Herre och frälsare - får ta del av det Jesus erövrat till oss. Så fantastiskt!

Snart kommer pingsten, där vi också får se Guds storhet med gamla testamentets skuggbild av hans underbara återlösningsplan för oss alla. Allt hänger ihop!

Tänk så mycket fantastiskt som har legat i träda och undangömt under nästan 2000 år. Kunskap om Guds högtider gör hans återlösningsplan ännu mera begriplig, närvarande och fantastisk! Ja, jag undrar verkligen vilka krafter det var som försökte hålla tillbaka allt detta. Röra till kalendern, förlöjliga högtiderna och även sammanblanda dem med annat. Det gick tyvärr så långt att romerska kristna kallade högtiden för Easter, ett äldre namn på en hednisk romersk vårfest. Men förstås, man undanhölls ju från att läsa bibeln. Och värre blev det. Den lästes tillslut på latin inför ett folk som inte kunde språket(!).

Nu har vi biblar överallt, till vår glädje. Men hur mycket läser man bibeln i vår tid?

Nu vill jag fortsätta att berätta lite mera kring den judiska påsken och symboliken kring den, kopplat till kristendomen. Eftersom Israel är mitt uppe i den just nu, så tycker jag det passar att ge den lite uppmärksamhet. Och det här blir intressant!
 
När vi flyttade till Israel år 2000 genom min makes arbete, hade jag inte så mycket kunskap om landet och dess seder, och när vi flyttade tillbaka till Sverige hade jag många nya intryck och upplevelser - men ännu inte så mycket förståelse. Nu upplever jag det som om Ordet uppenbaras mer och mer, och börjar visa sig. En storhet och härlighet som jag inte vill förringa, bli nonchalant inför, eller låta min frikyrkotradition diktera min väg.
 
Som hjorten tränktar efter vattenbäckar, 
så tränktar min själ efter dig, o Gud.
Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden.
Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor går fram över mig.
Ps. 42: 2,8
 
Sänd ditt ljus och din sanning.
Må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg,
till dina boningar
Ps.43:3
 
 
Som sagt... I fredags var det den stora förberedelsedagen för judarna och på kvällen dags för sedermåltiden, till minne av uttåget ur Egypten, den dag när Jesus samtidigt för 2000 år sedan blev korsfäst. Den 14:e Nisan, enligt den judiska kalendern som Gud en gång gav till sitt folk.
 
Men det var något annat också som man gjorde denna dag. Man började förbereda en ritual som skulle ske i templet efter sabbaten. Man gick ut till kornfältet för att binda ihop knippen av kornet när det fortfarande stod på rot. Det skulle användas som ett viftoffer i templet, ett förstlingsoffer, för att tacka Gud som gav livet. Kornet som fick falla i jorden för att dö, hade nu gett riklig skörd.
 
I lördags var det deras Påsksabbat - en helig sammankomst - som i år också råkade sammanfalla på deras vanliga veckosabbat. 
 
Och på femtonde dagen i samma månad 
är Herrens osyrade bröds högtid.
Då ska ni äta osyrat bröd i sju dagar. 
På den första dagen ska ni hålla en helig sammankomst, 
och då ska ni inte utföra något arbete.
3 Mos. 23: 6-7
 
 Söndag är tillfället man skulle gå in i templet med kärven.
 
..ni ska ta den kärve som är det första av er skörd 
och bära den till prästen.
Den kärven ska han vifta inför Herrens ansikte, 
för att ni skall räknas som välbehagliga.
Den dagen efter sabbaten skall prästen vifta den.
3 Mos. 23:10-11
 
  Det är dagen vi i vår kultur kallar påskdagen - och JESUS uppstår!!
 
Men nu har Kristus uppstått från de döda
som förstlingen av de insomnade.
1Kor. 15: 20
 
..gravarna öppnades, 
och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar.
De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna..
Matt. 27:52-53
 
En förstlingsskörd! Paulus som kunde sin bibel, använde dess symbolspråk ofta, för att visa på att allt hänger samman. Det finns i Guds Ord en tråd, en plan som visar på dåtid, nutid och även vidare in i framtid. Det finns där insprängt i Guds Ord lite överallt. Men eftersom bibeln oftast under århundranden inte haft den möjligheten att uppenbara en del skriftställen, p.g.a. felaktig tradition och förbud att läsa skrifterna, tror jag nu på en fantastisk tid när Guds Ord kommer att uppenbaras som aldrig förr.

Vi har löften om det, för den här tiden, men det kommer inte att gå av sig själv.
"Judarna - det packet, skulle man ju inte ha att göra med", enligt Konstantin, som nu började diktera kristendomens utveckling under 300-talet.
 
Men hur är det nu med att Jesus skulle uppstå på tredje dagen?
Många frågar och undrar, för det låter ju lite märkligt - hur man än försöker räkna dagarna. - "Dagen börjar ju på kvällen innan för judarna, och då blir det väl kanske så...", Säger en del.
 
 Jesus säger:
Liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter,
så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter.
Matt.12:40
 
Nu gör vi ett litet tankeexperiment men hjälp av matematik. 
Dagar: 1+1+1=3
Nätter: 1+1+1=3
 
Om vi utgått ifrån att Jesus uppstod på en söndag (eftersom det var efter sabbaten han uppstod) så måste "långfredagen" egentligen vara en torsdag. Jesus åt sedermåltiden på onsdagskväll. På torsdag 14:e Nisa, var det korsfästelsen och den stora beredningsdagen. Fredag blev påsksabbaten som vi läste om i 3 Mos 23:6-7, som skulle infalla dagen efter, och lördag är deras veckosabbat. Det kunde alltså ha varit en dubbelsabbat det året, eftersom påsken infaller olika dagar varje år. På söndagen är det uppståndelsen och viftoffret i templet. Nu är vi då framme vid 17:e Nisan. Jag kan inte helt säga att det är så, men logiken tycker jag blir tydlig. 
 
När man på 300-talet ändrade kalender, så tror jag att man slarvade sig i genom detta. 
- Beredelsedag... ja, det måste ju vara fredag.
- Jesus uppstod efter judarnas sabbat.... ja, det måste väl vara söndag då.
 
Under det första århundrandet firades uppståndelsen den 17:e Nissan av den första församlingen - oberoende av veckodag. Forskare menar att 17:e Nisan sammanföll med offrandet av förstlingskärven, det år Jesus dog. Måndag den 25 april var den dagen - i år. Jaha! Hmm, Oj! Men... Man kan ju undra - rör det mig?
 
Mitt i all denna fakta som jag skrivit idag, är ändå det centrala, att Jesus har uppstått och leverDet jag vill uppmärksamma och peka på är att det finns ett djup i Guds ord som inte bara ska trigga ett intellektuellt sinne. Nej! Det finns en sådan storhet i Guds Ord som vill uppväcka vår längtan att dagligen leva i detta. 
 
Som sagt, jag är ingen teolog, men jag tror att det finns rikedomar för oss alla att längta efter att upptäcka.
Guds välsignelse över dig! Må Herrens ljus upplysa våra hjärtan, att förstå hans Ord.
 
/Eleonora 
 

Leave a comment