full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eleonora Lahti: Herrens högtider

by Radio Tio | apr 28, 2016

Så var det då den 14:e Nisan i fredags, 22 april(?).
Tyvärr är det inte många som har koll på vad det betyder - men det är kring detta allt kretsar. Det är den dag vi i vår kultur kallar för långfredag, och bland judarna är det "Den stora förberedelsedagen" då man firar sedermåltiden på kvällen.
 
Detta är Herrens högtider, 
de heliga sammankomster som ni skall utlysa på bestämda tider:
I första månaden (Nisan), 
vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk.
3Mos. 23:4-5
 
Men vi firade ju påsk för en månad sedan? När judarna lägger ut högtiden i sin kalender under året, bestäms deras placering utifrån den kalender Gud gav dem, som är månkalendern. Vi däremot, i vår kultur, använder solkalendern, vilket de romerska ledarna på 300-talet införde, och då man samtidigt förbjöd den judiska månkalendern. På kyrkomötet i Antiokia år 341, förbjöds även judar och kristna att fira påsk tillsammans. Det var nog inte så konstig heller, efter det officiella uttalandet som Konstantin hade på kyrkomötet i Nicaea, ett antal år tidigare, år 325: -"Låt oss inte ha någonting att göra med det avskyvärda judiska packet."
 
Ja, att fortsätta bygga kyrka på den grunden kan bli hur tokigt som helst... Om vi nu använder oss av den kalender som Gud gett till det judiska folket, kan vi se att detta är en intressant historisk dag, som både vi kristna och judarna har gemensam. Denna dag firar judarna fortfarande, till minne av slaveriet och uttåget från Egypten. Efter alla tio plågor, som var segrar över egypternas olika avgudar (!!), får de uppmaningen att slakta ett lamm, stryka dess blod på dörrposten och äta lammet och brödet som man inte hunnit jäsa, det osyrade brödet. 
Och traditionen lever vidare.
 
På Jesu tid offrades det 100 000-tals lamm i Jerusalem. På morgonen vid niotiden bands översteprästens lamm fast vid altaret, och vid tre-tiden slaktades det och prästen säger: "Det är fullbordat"Sedan var det dags för de flesta judarna med sedermåltid, med det slaktade lammet.
 
En del firade sin sedermåltid kvällen innan 14:e Nisan. Det finns en passage i texten om att fira "mellan aftnarna". Det var vad Jesus och hans lärljungar gjorde. Man kan förstå att det var enormt antal lamm som skulle hinnas med att slaktas, och därav denna praktiska del.
 
När folket är påväg till templet denna dag, för att få sitt lamm slaktat, ser man nu Jesu kors tillsammans med två andra kors. Han har blivit uppspikad på morgonen vid niotiden. Sedan kom ett mörker mellan klockan tolv och tre. Vid tre-tiden ropar Jesus: "Det är fullbordat!". Israels barn blir räddade av lammets blod på dörrposten, och kan nu dra ut från Egypten. Vi kan bli räddade på grund av Jesu blod på vår hjärtats dörrpost, för att Jesus besegrat dödsriket.
 
Israels barn får nu uppleva friheten. Och vi - som är inympade i det sanna olivträdet, bekänt Jesus som Herre och frälsare - får ta del av det Jesus erövrat till oss. Så fantastiskt!

Snart kommer pingsten, där vi också får se Guds storhet med gamla testamentets skuggbild av hans underbara återlösningsplan för oss alla. Allt hänger ihop!

Tänk så mycket fantastiskt som har legat i träda och undangömt under nästan 2000 år. Kunskap om Guds högtider gör hans återlösningsplan ännu mera begriplig, närvarande och fantastisk! Ja, jag undrar verkligen vilka krafter det var som försökte hålla tillbaka allt detta. Röra till kalendern, förlöjliga högtiderna och även sammanblanda dem med annat. Det gick tyvärr så långt att romerska kristna kallade högtiden för Easter, ett äldre namn på en hednisk romersk vårfest. Men förstås, man undanhölls ju från att läsa bibeln. Och värre blev det. Den lästes tillslut på latin inför ett folk som inte kunde språket(!).

Nu har vi biblar överallt, till vår glädje. Men hur mycket läser man bibeln i vår tid?

Nu vill jag fortsätta att berätta lite mera kring den judiska påsken och symboliken kring den, kopplat till kristendomen. Eftersom Israel är mitt uppe i den just nu, så tycker jag det passar att ge den lite uppmärksamhet. Och det här blir intressant!
 
När vi flyttade till Israel år 2000 genom min makes arbete, hade jag inte så mycket kunskap om landet och dess seder, och när vi flyttade tillbaka till Sverige hade jag många nya intryck och upplevelser - men ännu inte så mycket förståelse. Nu upplever jag det som om Ordet uppenbaras mer och mer, och börjar visa sig. En storhet och härlighet som jag inte vill förringa, bli nonchalant inför, eller låta min frikyrkotradition diktera min väg.
 
Som hjorten tränktar efter vattenbäckar, 
så tränktar min själ efter dig, o Gud.
Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden.
Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor går fram över mig.
Ps. 42: 2,8
 
Sänd ditt ljus och din sanning.
Må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg,
till dina boningar
Ps.43:3
 
 
Som sagt... I fredags var det den stora förberedelsedagen för judarna och på kvällen dags för sedermåltiden, till minne av uttåget ur Egypten, den dag när Jesus samtidigt för 2000 år sedan blev korsfäst. Den 14:e Nisan, enligt den judiska kalendern som Gud en gång gav till sitt folk.
 
Men det var något annat också som man gjorde denna dag. Man började förbereda en ritual som skulle ske i templet efter sabbaten. Man gick ut till kornfältet för att binda ihop knippen av kornet när det fortfarande stod på rot. Det skulle användas som ett viftoffer i templet, ett förstlingsoffer, för att tacka Gud som gav livet. Kornet som fick falla i jorden för att dö, hade nu gett riklig skörd.
 
I lördags var det deras Påsksabbat - en helig sammankomst - som i år också råkade sammanfalla på deras vanliga veckosabbat. 
 
Och på femtonde dagen i samma månad 
är Herrens osyrade bröds högtid.
Då ska ni äta osyrat bröd i sju dagar. 
På den första dagen ska ni hålla en helig sammankomst, 
och då ska ni inte utföra något arbete.
3 Mos. 23: 6-7
 
 Söndag är tillfället man skulle gå in i templet med kärven.
 
..ni ska ta den kärve som är det första av er skörd 
och bära den till prästen.
Den kärven ska han vifta inför Herrens ansikte, 
för att ni skall räknas som välbehagliga.
Den dagen efter sabbaten skall prästen vifta den.
3 Mos. 23:10-11
 
  Det är dagen vi i vår kultur kallar påskdagen - och JESUS uppstår!!
 
Men nu har Kristus uppstått från de döda
som förstlingen av de insomnade.
1Kor. 15: 20
 
..gravarna öppnades, 
och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar.
De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna..
Matt. 27:52-53
 
En förstlingsskörd! Paulus som kunde sin bibel, använde dess symbolspråk ofta, för att visa på att allt hänger samman. Det finns i Guds Ord en tråd, en plan som visar på dåtid, nutid och även vidare in i framtid. Det finns där insprängt i Guds Ord lite överallt. Men eftersom bibeln oftast under århundranden inte haft den möjligheten att uppenbara en del skriftställen, p.g.a. felaktig tradition och förbud att läsa skrifterna, tror jag nu på en fantastisk tid när Guds Ord kommer att uppenbaras som aldrig förr.

Vi har löften om det, för den här tiden, men det kommer inte att gå av sig själv.
"Judarna - det packet, skulle man ju inte ha att göra med", enligt Konstantin, som nu började diktera kristendomens utveckling under 300-talet.
 
Men hur är det nu med att Jesus skulle uppstå på tredje dagen?
Många frågar och undrar, för det låter ju lite märkligt - hur man än försöker räkna dagarna. - "Dagen börjar ju på kvällen innan för judarna, och då blir det väl kanske så...", Säger en del.
 
 Jesus säger:
Liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter,
så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter.
Matt.12:40
 
Nu gör vi ett litet tankeexperiment men hjälp av matematik. 
Dagar: 1+1+1=3
Nätter: 1+1+1=3
 
Om vi utgått ifrån att Jesus uppstod på en söndag (eftersom det var efter sabbaten han uppstod) så måste "långfredagen" egentligen vara en torsdag. Jesus åt sedermåltiden på onsdagskväll. På torsdag 14:e Nisa, var det korsfästelsen och den stora beredningsdagen. Fredag blev påsksabbaten som vi läste om i 3 Mos 23:6-7, som skulle infalla dagen efter, och lördag är deras veckosabbat. Det kunde alltså ha varit en dubbelsabbat det året, eftersom påsken infaller olika dagar varje år. På söndagen är det uppståndelsen och viftoffret i templet. Nu är vi då framme vid 17:e Nisan. Jag kan inte helt säga att det är så, men logiken tycker jag blir tydlig. 
 
När man på 300-talet ändrade kalender, så tror jag att man slarvade sig i genom detta. 
- Beredelsedag... ja, det måste ju vara fredag.
- Jesus uppstod efter judarnas sabbat.... ja, det måste väl vara söndag då.
 
Under det första århundrandet firades uppståndelsen den 17:e Nissan av den första församlingen - oberoende av veckodag. Forskare menar att 17:e Nisan sammanföll med offrandet av förstlingskärven, det år Jesus dog. Måndag den 25 april var den dagen - i år. Jaha! Hmm, Oj! Men... Man kan ju undra - rör det mig?
 
Mitt i all denna fakta som jag skrivit idag, är ändå det centrala, att Jesus har uppstått och leverDet jag vill uppmärksamma och peka på är att det finns ett djup i Guds ord som inte bara ska trigga ett intellektuellt sinne. Nej! Det finns en sådan storhet i Guds Ord som vill uppväcka vår längtan att dagligen leva i detta. 
 
Som sagt, jag är ingen teolog, men jag tror att det finns rikedomar för oss alla att längta efter att upptäcka.
Guds välsignelse över dig! Må Herrens ljus upplysa våra hjärtan, att förstå hans Ord.
 
/Eleonora 
 

Leave a comment