full screen background image

Ljuset, värmen, våren

Visst är det helt underbart när våren kommer. Solen strålar och naturen börjar återigen spira av liv. Det som var mörkt blir ljust, det som såg dött ut har åter bevisats vara full av kraft och liv.

För de flesta människor kommer våren och solen som en räddare i nöden. Känslan av att gå på sparlåga under vinterns mörker och kyla drabbar troligtvis de flera av oss. Många människor jag talar med mår dåligt under årets mörkaste månader. De känner sig isolerade och ensamma vilket ofta genererar till ett depressivt tillstånd. Men så fort solen börjar stråla i större kraft och värmen sakta hitta sig tillbaka så släpper det som upplevt tungt och mörkt och en känsla av förlossning gör sig påmind. Man ser människor le i större utsträckning,. Man tar sig tid att träffa människor och socialiserar mer, något som ligger i vår natur, gemenskapen med andra.

Det andliga fungerar på samma sätt. Precis som vi människor är beroende av solljuset så är vi beroende av Guds ljus. Gud är ljus och i honom finns inget mörker. Vi kan leva en tid i det mörka, dunkla men får vi inte ljus i vår själv och ande så stagnerar vi, det andliga livet tar slut. Livet finns i ljuset som finns hos Gud. Naturen behöver ljuset och värmen för att helt kunna slå ut och blomstra i all sin kraft. Vi behöver Guds värme och ljus för att vi ska kunna växa och frodas i all vår kraft.

Gud har skapar allt. Guds skapelseverk är vackert och Gud vill att vi ska njuta av Hans skapelse. Varje del av naturen är en reflektion av Guds skönhet och jag är övertygad om att naturen därför är en helandekraft för vår kropp.

När man ser på det Skandinaviska klimatet blir det så konkret när våren anländer. Från att träden och marken är nakna efter vinterns karga grepp sker sen en explosion av grönska. Låt Guds ljus rikligen få blända dig så att ditt andliga liv också får uppleva explosionen av värme och ljus som generera i andlig grönska.

”I hans kölvatten strålar vägen av ljus… ” Job 41:23

”Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus det vi ljus.” Ps 36:10

”Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” 1 Joh 1:5

 

Med önskan om allt gott

Maria Owiredu
Radio 10


Veckans bloggare:
Maria Owiredu

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Lena Andersson Hubbard: Guds Ande i församlingen

by Radio Tio | maj 04, 2016

Jag berättade förut att vi har hittat en ny församling här i Phoenix. Den första av alla vi varit med i som talar om väckelse. Jag tror att vi som svenskar har mer av en väckelsemedvetenhet. Beroende på var man är med förstås, men vi har ett väckelsearv i Sverige som mitt i allt det utpräglat sekulära lever vidare och har skapat starka kristna.

Vi har inte gått in här med hull och hår ännu och det beror väl på att vi kanske är lite kyrktrötta som Eleonora skrev om förut. Också beroende på att dom år, min man och jag  har haft, där vi varit involverade i ministry, min man som barnpastor, och jag i lovsångstjänst har varit väldigt intensiva. Samtidigt har vi då slungats in i gemenskapen på ett speciellt sätt där vi snabbt lärt känna alla. Lite svårare nu när ingen vet vilka vi är. Hur kommer man in?

I söndags bad jag Gud att hjälpa mej att inte jämföra med det jag varit med om tidigare. Det är så lätt att bli präglad av det sammanhang där man först lärde känna Jesus och kristen tro. Jag minns hur Lester Sumrall en gång sa att de flesta inte kommer längre än till sin första uppenbarelse. Vet inte om det var det här han menade.

Den här nya församlingen är väldigt seriösa. Musiken är jättestark och speciellt pastorsfrun är väldigt eldig och profetisk. Jag gillar det, och jag har väldigt lätt för att hoppa in och be i tungor så det slår gnistor. Men ibland undrar jag, var är humorn och glädjen? Jag har lärt känna Gud som kärleken naturligtvis, men jag har också upplevt så mycket humor och skratt och total frihet i den helige Ande. Det blir så ansträngande när man måste ta i och anstränga sej så mycket hela tiden. Jag kanske har fel. Kanske är det åldern som tar ut sin rätt. Men jag tänker, om inte människor får uppleva Guds nåd och hur befriande Guds Ande är, vad ska vi då gå ut och dela till människor?

En fördel vi har i Sverige är att när Gud börjar verka så märks det verkligen. Här i USA finns så många kyrkor och det kan vara svårt att märkas i mängden. Jag hoppas innerligt att vår nya församling ska nå ut och göra skillnad här i Phoenix.  Jag bara efterfrågar lite mer förtröstan kanske och tro på att Gud verkar även när vi inte tar i så mycket. Och jag kanske fortfarande bara tittar in utan att egentligen ha trätt in eftersom vi är mer av besökare än medlemmar.

Jag ber att Gud ska inlemma oss i en verklig gemenskap som vi så innerligt behöver. Speciellt i den tid vi lever i.

Leave a comment