full screen background image

Ljuset, värmen, våren

Visst är det helt underbart när våren kommer. Solen strålar och naturen börjar återigen spira av liv. Det som var mörkt blir ljust, det som såg dött ut har åter bevisats vara full av kraft och liv.

För de flesta människor kommer våren och solen som en räddare i nöden. Känslan av att gå på sparlåga under vinterns mörker och kyla drabbar troligtvis de flera av oss. Många människor jag talar med mår dåligt under årets mörkaste månader. De känner sig isolerade och ensamma vilket ofta genererar till ett depressivt tillstånd. Men så fort solen börjar stråla i större kraft och värmen sakta hitta sig tillbaka så släpper det som upplevt tungt och mörkt och en känsla av förlossning gör sig påmind. Man ser människor le i större utsträckning,. Man tar sig tid att träffa människor och socialiserar mer, något som ligger i vår natur, gemenskapen med andra.

Det andliga fungerar på samma sätt. Precis som vi människor är beroende av solljuset så är vi beroende av Guds ljus. Gud är ljus och i honom finns inget mörker. Vi kan leva en tid i det mörka, dunkla men får vi inte ljus i vår själv och ande så stagnerar vi, det andliga livet tar slut. Livet finns i ljuset som finns hos Gud. Naturen behöver ljuset och värmen för att helt kunna slå ut och blomstra i all sin kraft. Vi behöver Guds värme och ljus för att vi ska kunna växa och frodas i all vår kraft.

Gud har skapar allt. Guds skapelseverk är vackert och Gud vill att vi ska njuta av Hans skapelse. Varje del av naturen är en reflektion av Guds skönhet och jag är övertygad om att naturen därför är en helandekraft för vår kropp.

När man ser på det Skandinaviska klimatet blir det så konkret när våren anländer. Från att träden och marken är nakna efter vinterns karga grepp sker sen en explosion av grönska. Låt Guds ljus rikligen få blända dig så att ditt andliga liv också får uppleva explosionen av värme och ljus som generera i andlig grönska.

”I hans kölvatten strålar vägen av ljus… ” Job 41:23

”Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus det vi ljus.” Ps 36:10

”Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” 1 Joh 1:5

 

Med önskan om allt gott

Maria Owiredu
Radio 10


Veckans bloggare:
Maria Owiredu

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Magnus Brengesjö: Sorgen och glädjen

by Radio Tio | maj 11, 2016
När jag skriver detta är jag precis vid slutet av min 44:e födelsedag. Helgen har bjudit på högsommarvärme och det senaste dygnet har jag fått tillbringa ensam med min medvandrare och livskamrat Sara. Något som vi konstaterar att vi inte gjort sedan vårt tredje barn, Samuel (snart 2 år) föddes. När man fyller år så får man anledning att reflektera över livet och något som jag blivit påmind om de senaste åren är att sorg och glädje mår bäst av att vandra hand i hand. Ja, du läste rätt. Jag har nog velat leva med dem åtskilda, liksom sett dem som varandras motpoler som inte trivs i varandras sällskap.

När jag de senaste åren har fått acceptera sorgen som en del av livet har jag insett att det nog är tvärtom. Att sorgen och glädjen trivs med att vandra hand i hand som man säger, att det är viktigt att tillåta glädjen mitt i ett sorgearbete, men också att kunna sörja med dem som sörjer när man själv är glad och lycklig. Paulus säger i Romarbrevet 12:15 "Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter". Jag tror det ligger en djup hemlighet och skatt gömd i den uppmaningen. Lär vi oss det så blir glädjen djupare än vi kunnat ana och sorgebördan lättare att bära.

Under de senaste åren har jag fått följa nära vänners kamp mot cancer i olika former. Dessvärre har det också i några fall inneburit att man fått följa dem till graven. Den smärta sorg man går igenom och delar med människor som kämpar mot dödliga sjukdomar öppnar upp rum i hjärtat man inte visste fanns. Både glädje och sorg. Sorg över att se att de kroppar vi bär omkring på är så svaga när det kommer till kritan, att trots läkares stora kunskap och möjligheter så är våra kroppar dömda att en gång dö. Glädje över att se att en människas själsliv och andliga liv så ofta visar sig starkare än sjukdomar och död. Mina tankar omkring glädje och sorg formulerades för ett tag sedan till en sång:

Sorgen och Glädjen
När Sorgen vandrade ensam 
var dagarna tunga och grå

När Sorgen vandrade ensam 

var livet så svårt att förstå
Men när Sorgen tog Glädjen i handen, 
fann dagarna lätthet och färg
När Sorgen tog Glädjen i handen, 
blev frågor till spännande berg,
som när de bestigits man funnit 
en utsikt man ej visste fanns,
en djupare insikt om livet, 
när Sorgen gav Glädjen en chans
När Glädjen vandrade ensam
var bergen små, mycket små
När Glädjen vandrade ensam
var utsikt något svårt att uppnå
Men när Glädjen tog Sorgen i handen,
fick vandringen motlut och märg
När Glädjen tog Sorgen i handen,
blev frågor till väldiga berg,
som när de bestigits man funnit
en utsikt man ej visste fanns,
en djupare insikt om livet
när Glädjen gav Sorgen en chans

Magnus Brengesjö, Mullsjö den 8 maj 2016

Leave a comment