full screen background image

Så var det slut - och vi utvärderar

 
Skolavslutning - och jag har utvärderat elever med ca. 220 betyg. 
Och själv blir man utvärderad av elever, föräldrar och skolledning om hur man klarar av sitt arbete, kunskapsmässigt och socialt. 
 
Dokumentation ska finnas så jag kan redovisa mina resultat av betyg. Inget får lämnas åt slumpen eller subjektivt tyckande. Det är styrt och reglerat, men många gånger undrar vi lärare: "Vad menar de egentligen på Skolverket? Har de själva koll på läget, eller…?"
Men vi gör så gott vi kan - hoppas vi. 
 
 
Så är det dags för semestrar för många av oss, och när den är över kanske vi har lite nya tankar och idéer inför framtiden. Det känns som om ett och annat bearbetas i det undermedvetna, för att få ny kraft när sommaren är över. 
 
Men det är inte alltid självklart enkelt. 
En del känner sig tilltufsade av livets omständigheter, eller så känns det som om det är över... Andra lever mitt i blomningen, medans andra väntar på "sin tur".
Som vallmon, roderdendron, hortensian eller flädern....
 
 
Jag skall stärka trötta själar, 
Och alla utsvultna själar skall jag mätta.
Jer. 31:25
 
 
Det är lite olika "medicin" för olika själar, för vi kan känna oss som fångar i ett slaveri, som behöver sin egen behandling.
 
Det finns kunskap som hjälper att oss förstå och erfarenheter som berättar,  men vi måste även se att det finns en vishet och insikt som bara Gud kan ge, in i våra liv, för att förstå skeenden och händelser. Så länge vi söker mänskliga naturliga förklaringar och vägar, får vi mänskliga och naturliga svar....
När vi behöver se större, längre, och få perspektiv som inte finns  i det naturliga, då får vi komma till den plats där Gud vill tala till oss
Ja, egentligen får vi ju alltid vara där...
 
 
Nu har Herren, vår Gud, bevisat oss 
ett litet ögonblick av nåd.
Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss
och gett oss fotfästet på sin heliga plats,
för att han, vår Gud, 
skulle låta ljus gå upp för våra ögon
och ge oss andrum i vårt slaveri. 
Esra 9:8
 
 
Att ta en stund att utvärdera och reflektera över det som varit är inte helt fel, när vi får lite andrum.
I våra personliga liv, familjer, arbetsplatser och kyrkor...
 
Hur ser strukturer, ordningar, prioriteringar ut? Vem styr och ställer, eller har det utvecklats självutnämnda ledare, småpåvar och där ledarskapet vacklar, eller borde bytas ut? Ibland kan en liten kursändring på en enda grad, göra att man missar målet. 
Och alla är med på skutan.
Och alla har ett ansvar och mandat att tänka till och även tycka till.
Ordet är TILLSAMMANS!
 
Hur ser kulturen ut? Försöker man att anpassa sig efter tidstrender, där det är grundläggande värderingar som man egentligen tror sig utgå ifrån? Och synen börjar bli grumlig.... En kultur som säger en sak, men lever en annan. Utredningar tillsätts för vissa, samtalsterapi för andra, och man nagelfar situationer för förtroende, tillit, och trovärdighet, har blivit en bristvara. Och man undrar...
Så har vi pedagogik inom skolan, ekonomiska intressen inom företagsvärlden, fritidsintressen i familjen och teologi i kyrkan. Vad är bestående värden och sanningar, som gäller i alla tider? Vad är förhandlingsbart och vad ska man lämna? 
 
Strukturer - Kulturer - Pedagogik/ ekonomiska intressen/ teologi/ fritidsintressen
Jo, det är där vi rört oss i vår utvärdering på min arbetsplats. Hej och hå vad det ven och blåste!! Men värdet av allas medverkan kan inte nog understrykas. Kan vi, får vi...?
Det är tillsammans vi arbetar, för gemensamma mål, med en gemensam värdegrund - och ALLAS input behövs för att se den hela bilden.
Here we go! 
 
Förtroende är inte något man kan kräva.
Bara något man kan förtjäna.
Och det gäller oss alla!
 
Ett ljus ska få upp för våra ögon
Och ge oss andrum.... 
 
 
Eleonora Lahti
Uppsala

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eva Marklud: Du frälsning åt oss gav

by Radio Tio | dec 14, 2016
Julsångerna flödar under julhandeln och vi köper dyra presenter under tonerna av Stilla natt och O helga natt. Vi letar efter finaste julskinkan när budskapet om att en frälsare är född ljuder i högtalarna.

Plötsligt kan vi höra sångare och sångerskor sjunga julens sånger. Kändisar som inte
bekänner honom som sin frälsare sjunger med inlevelse och ingen reagerar. Under julen finns Jesus men när julen är slut agerar vi som om han aldrig kommit. Budskapet används kommersiellt för ett annat syfte än den som skrev dessa sånger hade tänkt.

Trots att julsångernas budskap flödar och når våra öron missar ändå flertalet att det är Jesu födelse vi firar. Julaftons stora centralfigurer är Kalle anka och jultomten.

Några timmar i veckan arbetar jag i butik. Julsångerna spelas även i vår butik. Mot slutet av dagen brukar jag stänga av och låta det vara tyst. Det känns som att örat och huvudet måste vila. Musiken börjar skava i mina öron. Jag börjar helt enkelt tröttna. 

För mig är Jesus på riktigt. Insikten att Jesus lever och att han är min frälsare är dyrbar och livsavgörande. I mitt hjärta har han första platsen. Kanske är det därför det krockar inom mig när han blir presenterad på ett sätt jag inte känner igen. Orden i sångerna är bara ord utan mening för den som framför sången.

Visst är det bra att Jesus blir framlyft och att julens budskap får ett utrymme i det offentliga rummet men Jesus är mer än orden i våra julsånger. Han är mer än en vacker
melodi. Han är Jesus, Messias, Guds löfte som kom till vår räddning. Den som kom och blev en av oss. Han kom för att dö i vårt ställe, övervann döden och lever i all evighet.

Min bön är att sångerna skall få liv och föda tro i människors hjärta denna jul. Att Jesus skall få vara centralfiguren under julen men också bli frälsaren som ger liv evigt liv.

God Jul med Jesus i centrum
Eva Marklund

Leave a comment